Studien skedde i form av diskussioner i fokusgrupper. Lotta Nybergh, forskare i miljömedicin på Karolinska institutet och en av personerna bakom studien säger att det intrycket som stannat kvar tydligast hos henne var att kvinnorna pratade mycket om krav som var relaterade till hemmet, betydligt mer än männen.

– Kvinnorna fortsatte att ta hand om saker som relaterade till hemmet när de ändå var hemma. De fortsatte också att ta ansvar för relationer, någon kvinna beskrev att hon blev ”släktens sambandscentral”. Den omhändertagande rollen var svår att träda ur, säger Lotta Nybergh.

Djupt rotade könsroller

Gunnar Bergström, professor inom arbetshälsovetenskap på Högskolan i Gävle, säger att resultaten tyder på att de traditionella könsrollerna är djupt rotade i Sverige. Kvinnorna kände större ansvar för hemmet medan männen tyckte att det var lättare att minska ner på kraven hemma under sjukskrivningen. Men männen kände istället oro och skam för att inte kunna bidra till försörjningen.

– Vi har kommit en bit på väg när det gäller jämställdheten i Sverige, men vi har med oss roller som ändå sitter djupt rotade, säger han.

Flera av personerna i studien, främst kvinnorna, jobbade inom vården. Studien gjordes före coronapandemin, men den senaste tiden har flera rapporter visat att många inom vårdyrken drabbats av psykisk ohälsa till följd av arbetet under pandemin.

Gunnar Bergström säger att situationen under corona är svår att jämföra med hur det är i normalläget, men studien kan ändå ge en fingervisning om vad man bör tänka på för att vårdpersonal som drabbats av psykisk ohälsa under pandemin ska kunna komma tillbaka till arbetet på ett bra sätt, tror han.

– En sak som framkommer är att balansen mellan krav i hemmet och krav i arbetet måste vägas in när man jobbar med återgång till arbetet. Det är inte så enkelt att verkligheten kan delas upp i en arbetsdel och en privatlivsdel, säger han.

”Måste låta saker rinna av sig”

Lotta Nybergh säger att flera kvinnor inom vårdyrken upplevde en överväldigande ansvars­känsla och emotionella krav som de hade svårt att hantera.

– Flera av dem sa samma sak, de hade haft chefer som sa åt dem att de måste lära sig att låta saker rinna av dem som vatten från en gås. De såg att det behövdes, men tyckte att det var svårt att implementera, säger Lotta Nybergh.

Praktiska hinder

Många berättade också om praktiska hinder på arbetsplatsen. Ansträngda arbetssituationer, jourscheman som var ologiska och ohållbara arbetsvillkor där ett exempel kunde vara att en diabetiker hade ett schema som gjorde att hon inte hann äta lunch.

– Vid återgång är det viktigt att man ser till arbetsplatsen, annars möter man samma situation när man kommer tillbaka. Vi ser också att man inte ska glömma bort det som händer hemma, man måste ha ett helhetsgrepp, säger Lotta Nybergh.