Istanbulkonventionen slår fast att våldet mot kvinnor grundas på olika maktförhållanden mellan könen och kräver omfattande åtgärder för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Två av Europarådets 47 medlemsstater, Ryssland och Azerbajdzjan, vägrade redan från början att skriva under konventionen. Ryssland vill att det ska fortsätta vara lagligt för en man att slå ”sin” kvinna hemma – så länge hon inte blir allvarligt skadad.
Ångrande trio
Nu ångrar flera högerauktoritära regeringar att de signerat avtalet. Turkiet har redan lämnat. Ungern och Polen säger att de vill lämna, och det kan komma fler.
Kvinnorörelsen i Polen ser detta som ett försök att legalisera våld mot kvinnor i hemmen. I Ungern talar premiärministern Victor Orbán, precis som Sverigedemokraterna i Sverige, om en ”destruktiv genusideologi”.
Bakom det nyvaknade motståndet mot Istanbulkonventionen ligger två saker som retar högerregeringar i flera länder.
#1.
Istanbulkonventionen anser att mäns våld mot kvinnor grundas på maktförhållandena mellan män och kvinnor samt att samhället konstruerar genusroller. Detta vill avtalet förändra.
#2.
Istanbulkonventionen fördömer allt våld inom familjen och i nära relationer, alltså även samkönade. Regeringarna i Turkiet, Ungern och Polen accepterar inte samkönade relationer som familjer, och homosexuella är dessutom på en rad olika sätt förföljda i dessa länder. Polen har exempelvis, i strid med EU:s regler, inrättat så kallade ”HBTQ-fria zoner” som ska vara rensade från alla med sådana identiteter.
Strid inom EU
Av de som skrivit under konventionen har tolv länder inte bundit sig att rättsligt följa den, däribland Storbritannien, Lettland, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Litauen.
Det pågår nu en strid inom EU om Istanbulkonventionen. EU-kommissionen har skrivit under för EU eftersom det finns en kvalificerad majoritet inom EU för den, men frågan blockeras nu av de länder som inte har infört den som lag. Europaparlamentet har frågat om EU kan skriva under ett avtal som inte ratificerats, alltså införts rättsligt och accepterats, av alla EU-länder.
Krångel trots domslut
Krångligt? Ja, och värre kan det bli. I förra veckan kom ett utlåtande som talar för att EU-domstolen godkänner att konventionen skrivits under. Men kan den införas om flera länder är mot det?
Tydligt är hur som helst att högerauktoritära krafter i Europa tagit flera steg framåt sedan konventionen antogs 2011. Det är idag inte självklart att Europas länder ska verka för jämlikhet mellan kvinnor och män eller att HBTQ-personer ska ha samma skydd mot våld i nära relationer som heterosexuella.