BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Längs med Kungsgatan, mellan Resecentrum och korsningen vid Vaksalagatan, sitter det idag några trådlösa sensorer fastskruvade på lyktstolparna. De monterades här från och med mars i år för att samla in miljödata, som en del av det semiprivata projektet Green IoT för hållbar utveckling.
Uppsala kommun har gått in med nära fyra miljoner kronor i arbetstimmar och några hundra tusen till teknikinköp, i Green IoT. Men nu i augusti tar pengarna slut, utan att konkreta resultat går att uppvisa. Frågan är därför hur stor nytta miljoninvesteringarna i de nya sensorerna egentligen har gjort.
En smart stad
Arbetet med Green IoT har letts av akademiker specialiserade på informationsteknologi vid Uppsala universitet och KTH, och inkluderar även Uppsala kommun, små utvecklingsföretag samt storföretagen IBM och Ericsson.
Projektet beviljades 10 miljoner kronor i understöd av den statliga innovationsmyndigheten Vinnova – maxsumman som delades ut – under en tvåårsperiod fram till augusti 2017.
Ytterligare tio miljoner kronor tillkom framför allt från Ericsson och Uppsala kommun.
När projektet lanserades sommaren 2015 uttryckte sig kommunen extremt entusiastiskt. Sensortekniken för att mäta av luftföroreningarna sades vara unik och ett pressmeddelande hävdade att ”Uppsala ligger i frontlinjen av den tekniska utvecklingen”.
Kommunstyrelsens ordförande Marlene Burwick (S) menade att Uppsala skulle bli ”ett inspirerande exempel för resten av världen”. Målet var att skapa en så kallad ”smart stad” som löser sina utmaningar genom tekniska internetinnovationer.
– Smart och hållbar stadsutveckling är ett väldigt hett ämne. Det här är en påverkan i rätt riktning vad gäller miljö och klimat, men det kan också innebära ökad livskvalitet, säger Johan Rosén, vid Näringslivsenheten i Uppsala kommun.
”Samarbete i kommunen”
Det är främst Näringslivsenheten och kommunens e-strateg som har varit involverade i projektet Green IoT. Johan Rosén berättar att man har sett den dåliga luftkvaliteten på Kungsgatan som en konkret utmaning, särskilt som det kan leda till böter från EU.
Förbättras bevakningen av föroreningarna kan man se under vilka dagar situationen är extra illa, och exempelvis planera in att skicka ut kommunens speciella luftreningsbilar.
De nya sensorerna har skickat in datauppgifter i realtid till en server, vilket Johan Rosén säger har varit en ögonöppnare för andra kommunenheter.
– Projektet har gjort att vi som arbetar med ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet har kommit närmare varandra. Vi har formerat oss så att vi i framtiden kommer bli bättre med att arbeta med projekt som kräver en bred samsyn, säger han.
Politiker saknar kännedom
Även Olle Bergdahl, kommunens e-strateg som arbetar med Green IoT, säger att det finns ett gott samarbete kring projektet inom kommunen.
– Vi har ägnat väldigt mycket tid åt förankring i organisationen. Ifall saker ska hända så behöver man ha det höga toppskiktet, tjänstemännen och de förtroendevalda, till att backa de här delarna, säger han.
Men det visar sig att flera ledande kommunpolitiker inte alls känner till Green IoT. Trots att mångmiljonprojektets skattefinansierade sensorer monterats rakt framför stadshuset.
– Jag har för lite information om det, så jag behöver se om några tjänstemän är på plats och ber att få återkomma, meddelar Maria Gardfjell (MP), första vice ordförande i kommunstyrelsen.
Bengt Fladvad, som är ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden, fick höra talas om de nya luftmätningarna på Kungsgatan så sent som i juni.
Fram till dess hade han inte hört ett ord. Han ställer lika många frågor tillbaka till ETC Uppsala om projektets utformning och hur stora investeringarna varit, och låter mer och mer överraskad.
– Jag fick reda på detta strax innan jag gick på semester. Jag är ju ordförande i nämnden, så jag borde ha varit informerad. Miljöförvaltningen underrättar mig om allt som händer så de kan inte heller ha varit informerade. Det är ganska fantastiskt, säger han.
Betalar för dubbla tjänster
En annan anledning till att Bengt Fladvad borde ha informerats om de nya luftmätningarna, är för att han också är styrelseordförande och chef över Östra Sveriges luftvårdsförbund.
Fyra landsting ingår i myndigheten, som sedan 1997 har i uppdrag att mäta partiklar och kvävedioxid längs Kungsgatan – precis som Green IoT:s sensorer nu också gör.
Uppsala kommun betalar varje månad 20 000 kronor för tjänsten, vars uppgifter presenteras i realtid på internet. Vilket även Green IoT säger sig vilja göra.
– Jag kan inte förstå varför man börjat med nya mätningar när kommunen redan betalar för sådana och tar del av databasen. Det finns väldigt långa mätserier, allting är digitaliserat, det finns redan färdigt, säger Bengt Fladvad.
Luftvårdsförbundets mätningar utförs idag av SLB-analys, en avdelning inom Miljöförvaltningen i Stockholm. Där anser man att kommunens dubbla mätningar längs Kungsgatan på sätt och vis är logisk, eftersom resultaten kan säkerställa de sensorer kommunen investerat tid och pengar i.
Även SLB-analys är intresserade av resultaten, eftersom sensortekniken är så mycket billigare än de högteknologiska stora skåp man idag har stående på trottoarer.
Försenade mätningar
Johan Rosén vid Näringslivsenheten säger till ETC Uppsala att sensorernas mätningar hittills har hamnat väldigt nära de från SLB-analys.
Några stora skillnaden ska inte föreligga. Det är dock inte alls vad Max Elmgren, som arbetar vid SLB-analys, säger sig ha fått höra i samtal med Green IoT.
– Vi har haft möte med dem och de verkar ha lite svårigheter att få tillräckligt bra data. Det varierar mer än i vår mätstation, eller varierar fel.
Enligt Max Elmgren begick Green IoT också ett grundläggande misstag när man dröjde ända fram till mars med att montera den första sensorn, och sedan satte upp fler under våren.
Februari-mars respektive mars-april är de enda perioderna på året då kvävedioxiden och sedan partiklarna faktiskt visar värden som är för höga i EU. Därför är de de viktigaste månaderna att mäta under.
– Med stor sannolikhet missade man höghaltsperioderna. De är de enda tillfällena då luften är för dålig i Uppsala, säger han.
Långsam entreprenörskap
En anledning till att sensorerna tog så lång tid att få upp på Kungsgatan, är att Green IoT försökte bygga majoriteten av dem själva istället för att bara köpa dem.
Innovationsmyndigheten Vinnova understryker behovet av entreprenörskap och vill att projekt som får finansiellt stöd leder till nya eller expanderande företag, med egen produktion.
Bakom Green IoT:s sensorer står inte mindre än 18 personer kopplade till två lärosäten, IBM, Ericsson och fyra mindre utvecklingsföretag.
Framtida medel osäkra
En anonym källa i kommunens förvaltningsarbete, med insyn i de nya mätningarna på Kungsgatan, säger att gänget bakom Green IoT hade svårt att få fram sensorer som fungerade bra. Det lyckades försena hela projektet.
– Det har varit massa trassel. Först var det någon konsult som skulle leverera men som lovade lite väl mycket, sedan tog de kontakt med andra. Till sist talade de med Institutet för vatten- och luftvårdsforskning vid Göteborgs universitet, som gav tips om lämpliga sensorer.
Nu i augusti avslutas Vinnovas tvååriga ekonomiska stöd till Green IoT, bara fem månader efter att den första sensorn monterades. Mätningarna har visat sig bristfälliga och påbörjades dessutom för sent.
Olle Bergdahl säger att man nu sitter mitt i planeringen för att forma ett fortsättningsprojekt, som man ska ha dialog om med Vinnovas handläggare och sedan på nytt söka statliga medel för.
– Vinnova lyfter fram just Green IoT som ett resultatmässigt framgångsrikt projekt. Vi borde ha väldigt goda chanser till fortsatt finansiering därifrån, sedan finns det en medfinansiering även från Uppsala kommun.
Hos Vinnova uttrycker man sig mer neutralt. Man utlyser under augusti månad ut fortsatta medel inom utmaningsdriven innovation och myndighetens presskontakt hälsar att Green IoT kommer att kunna söka medel om de uppfyller kraven, och har tagit reella steg mot nyttiggörande med sitt projekt.
I slutändan är nära fyra miljoner kronor inte någon jättelik investering från kommunen i ett samhällsprojekt.
Men ETC Uppsalas granskning pekar ut flera märkliga omständigheter, däribland det ordentliga svängrum Näringslivsenheten fått att agera inom, medan viktiga kommunala enheter hållits oinformerade om utvecklingen.
Det är särskilt allvarligt då projektet involverat näringslivets storföretag, som utan tillräcklig insyn börjat konkurrera med en offentligt uppköpt tjänst.