Hur det blir med den saken återstår att se. Klart är att de 400 platserna som Jensen vill fylla skolan med enligt utbildningsförvaltningen i Haninge i nuläget inte behövs och ”sannolikt skulle medföra en motsvarande överkapacitet inom förskoleklass och årskurs 1–6 i kommun­delen, ett överskott som i sådana fall kommer att behöva hanteras”.

Behövs först om tio år

Som grund för utlåtandet använder förvaltningen befolkningsprognoser för området där Jensens nya skola kommer att placeras. Förvaltningen slår fast att den nuvarande kapaciteten inom förskoleklass och grundskola i kommundelen motsvarar ”det prognostiserade behovet under kommande tio åren”. Med andra ord: de 400 platser som friskolejätten erbjuder från och med kommande höst behövs sannolikt inte förrän tidigast 2032.

– Det bör kanske framgå att den tomt som Jensen nu använt för sin skola reserverades redan för tio år sen för sådan verksamhet utifrån de befolkningsprognoser som fanns då. Utbyggnaden har sedan inte gått i den takt som först planerades och det är därför vi i vårt yttrande till Skolinspektionen skriver att det sannolikt kommer att innebära en motsvarande överkapacitet inom årskurs F-6 i den här kommundelen, säger Anders Höglund, ekonomicontroller på Haninge kommun.

Mångmiljonsmäll kan vänta

Problemet med Skolinspektionens godkännande av Jensens ansökan om att starta en ny grundskola i Haninge kommun kan verka akademiskt. Men i värsta fall – det vill säga om den nya friskolan lyckas locka till sig och fylla de 400 platserna med elever från kommunens egna skolor – kan beslutet leda till en mångmiljonsmäll för Haninge.

400 färre elever betyder i slutänden cirka 70 000 kronor mindre i skolpeng per elev och totalt 28 miljoner kronor mindre till kommunens skolor. Budgettapp av den storleksordningen är inget som kommunen kommer att kunna lösa i en handvändning, exempelvis genom att dra ned på lokaler, den mest självklara kostnadsposten när skolplatser plötsligt lämnas tomma. Enligt skol­lagen måste nämligen kommuner hålla sig med tillräcklig kapacitet för att kunna erbjuda en grundskoleplats till alla elever som vill ha det. 

Tobias Hammarberg (L), kommunalråd i Haninge, vill inte kommentera hypotetiska scenarion, men ja, om många elever går från kommunala skolor till Jensen så kommer den kommunala ekonomin mycket riktigt att påverkas. Mycket djupare än så vill han inte gå in på frågan.

– Det är klart att elevantal­et påverkar organisationens storlek och overheadkostnader. För de kommunala skolorna kommer det att handla om att krympa kostymen utifrån elevantalet, att ställa om i takt med att elevantalet minskar och att bedriva så bra verksamheter vi kan så att vi behåller så många elever som möjligt, säger han.

Orättvisan har en siffra

Men det finns ett annat problem, ett som lyftes i utredningsbetänkandet ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” från 2020.

Likabehandlingsprincipen i skolpengssystemet slår fast att skolpengen ska vara lika för kommunala och fristående huvudmän, oavsett vilket ansvar de har. I praktiken betyder det bland annat att om skolpengen till kommunala skolor höjs för att täcka vikande intäkter – så som kan bli fallet i Haninge enligt ovan – så måste skolpengen, som kommunen betalar ut, höjas även för friskolorna, trots att det är elevflykten till dem som är grundorsaken till hålen i de kommunala skolornas ekonomi.

Utredningen presenterar också en siffra för denna så kallade överkompensation till friskolor: 8,4 procent över tid. Att det handlar om en procent­uell överkompensation ”över tid” har en enkel förklaring.

– Elevkullar fluktuerar upp och ned i tioårsperioder och överkompensationen är som störst när elevtalen är som minst. Ungefär 2009 bottnade elevtalen i grundskolan för att nu vara på sin topp eller kanske till och med ha börjat gå ned igen. Så överkompensationen är nog som minst nu jämfört med 2010, säger Johan Ernestam, utredare på Lärarförbundet.

”Täljer inte guld”

Applicerad på Haninge kommun ger dessa 8,4 procents över­kompensation att Haninge åren 2014–2021, de år som kommunen kunnat ta fram siffror för, betalat ut 128 miljoner kronor i över­kompensation till kommunens friskolor. Tobias Hammarberg i Haninge tycker dock att både uträkningen och den utredning som ligger till grund för den ger fel bild av friskolornas villkor.

– Man kan inte säga att de fått en överkompensation. De har fått det de ska under de förutsättningar som har varit. Man ska komma ihåg att de fristående verksamheterna också måste ges långsiktiga förutsättningar för att kunna verka. Det är inte så att alla friskolor täljer guld direkt. I förhållande till alla inköp som det offentliga gör är det ingen skillnad på att skattekronor går till friskolorna och att de går till Skanska när de bygger en väg. 

Dagens ETC har baserat på kalkylen i utredningsbetänkandet tittat på överkompensationen till friskolor i Sveriges tio största kommuner. Det som framkommer är en ansenlig miljardrullning från offentlig till privat verksamhet.

Stockholm betalar mest

Totalt har nio av de tio största ­kommunerna betalat 3,72 miljarder kronor för mycket till friskolor mellan 2012 och 2021. Från 221 miljoner kronor 2012 till nästan en halv miljard 2021. Från totalsumman har överkompensationen för friskolorna i Göteborgs stad dragits bort eftersom förvaltningen där bara har siffror för åren 2018–2021. Störst överkompensation har Stockholms stad betalat ut – nästan 1,9 miljarder kronor.

– Jag har själv inte räknat på det här och har bara läst skolbudgetar sedan 2019, men ja, siffran låter rimlig. Att det finns en tydlig överkompensation till fristående skolor är ju alla överens om. Sen är det väldigt olika för olika kommuner hur mycket denna överkompensation i praktiken kostar, beroende på geografi till exempel.

Det säger Linnea Lindquist, biträdande rektor på Hammarkullsskolan F-3 och Nytorps­skolan 4-6 i Göteborg och känd som skoldebattör under namnet Rektor Linnea, som åter­kommande tagit upp de skevheter i resurstilldelning som likabehandlingsprincipen leder till.

– Största problemet är att staten gett kommunerna ansvaret för att alla elever ska få en lagstadgad utbildning, men när staten ger kommunerna det ansvaret ska de också ha ersättning för det, säger hon.

Hur fel kan detta slå?

– Det man kan säga allmänt är att storstadskommuner på grund av stordriftsfördelar alltid kommer att klara sig bättre än mindre kommuner. Samtidigt har större kommuner en tydligare skolsegregation, så de behöver de resurser som nu går till överkompensation till fristående huvudmän. Detta gäller i högre grad i kommuner där skolkoncerner är väldigt stora.

S vill kompensera

Och överkompensationen ­påverkar eleverna direkt, säger Linnea Lindquist. 

– Om man ska beskriva de problem som uppstår mer i detalj, i alla fall för åren 2019 och framåt som jag tittat på, så är ett mönster att särskilt stöd till elever minskar eller tas bort helt. Man har inte råd att ge stöd till de elever som behöver det. Och man ökar klassernas storlekar, tar bort elevassistenter, sparar in på läromedel. Man påverkar helt enkelt förutsättningarna för undervisning och för att elever ska klara sig med godkända betyg.

I februari meddelade statsminister Magdalena Andersson att hon och regeringen avser att tackla överkompensationen till friskolorna genom en rad förslag på skolområdet. I fokus för regeringens kommande förslag ligger ett högre grundbelopp till kommunala skolor, just på grund av deras större ansvar att ta emot alla barn.

– Syftet är att vinstdrivande skolor inte ska få pengar för uppgifter man inte har, sade Magdalena Andersson vid presskonferensen där lagrådsremissen presenterades, ett förslag som enligt källor inifrån riksdagens utbildningsutskott i praktiken redan fallit.

Kritiken från friskolelobbyn lät inte vänta på sig. Men Linnea Lindquist påpekar att förslagets syfte är att ersätta kommunerna för huvudmannaansvaret, inte att sänka ersättningen till enskilda huvudmän.

– Regeringen tänker sig ett lokalt avdrag – kommunerna vet ju hur många tomma skolplatser de har. Det som främst kostar är dessutom inte de tomma platserna, utan att man måste ha alla platser i alla geografiska delar av en kommun. I vissa delar bor det få, i andra många, så skolor kan stå halvtomma men kan inte läggas ned, vilket driver upp kostnader för kommunerna. De med fulla klasser får betala för dem med halvfulla. Man kan inte dela klasser, det blir för få elever då. Och man kan inte slå ihop, för då blir det för många.

Skapar nya problem

Johan Ernestam tycker att ­förslaget i grund och botten är rimligt, men att nya friktionsytor istället uppstår.

– Det finns ju också friskolor som inte är fulla. Så en friskola som inte är full kommer att ha svårare att hantera det här. Problemet skulle kunna hanteras genom en omfördelningsfunktion mellan friskolor, det vill säga mellan dem som är fulla och de som inte är det, säger han.

– Men det är väl som med all politik. Det här löser i alla fall det grundläggande problemet, att kommuner idag inte får ersättas för sina högre kostnader, men skapar samtidigt en del andra.