– Det skulle öka tillgängligheten. En del av de behövande tvingas
i dag ta sig väldigt långt för att få tag på rena sprutor. Det här är en hälsofråga, om landstinget ser att det finns ett behov bör inte kommunen ställa sig i vägen. Jag är glad att den här viktiga verksamheten i dag finns i Stockholm, säger Åsa Lindhagen.   

Feltolkat politiskt syfte

Anders Hammarberg på Karolinska institutets centrum för psykiatriforskning är ansvarig för den oberoende utvärderingen av sprututbyteskliniken i Stockholm, som tillsattes redan då programmet projekterades av sjukvårdsförvaltningen 2009.  

– Man ville ha en oberoende utvärdering eftersom frågan om sprututbyten har ansetts vara så pass kontroversiell. Men motståndarna har feltolkat narkotikapolitikens syfte. Meningen med narkotikapolitiken är att man inte får underlätta knarkandet, men det finns ingen forskning som tyder på att sprututbytet skulle underlätta missbruket. Det finns ingen narkoman som slutar injicera för att man inte får tag på rena verktyg. Då riskerar man hellre infektionssjukdomar, säger Anders Hammarberg.        

Minskat riskbeteende

Den preliminära utvärderingen av sprututbytesprogrammet för 2015 visar en signifikant minskning av riskbeteende bland deltagarna, men den faktiska smittspridningen bland sprutnarkomaner är svår att fastställa, enligt Anders Hammarberg.

– Smittspridningen bland dessa individer är svår att utreda under en sådan här kort period. Det rör sig främst om två infektionssjukdomar som man vill komma åt, hepatit C och hiv. Hepatit C har nästan alla av de som deltar i programmet och hiv har väldigt få. Därför är det svårt att se något snabbt resultat. Men enligt de enkäter vi har gjort med deltagarna ser vi generellt en signifikant minskning av riskbeteende. Man delar verktyg färre gånger och med färre individer, säger han.