− Vi är fortfarande inte där, det är skämskudde på det, helt klart. Det är jättekonstigt att vi inte har kommit längre, säger Jonatan Arenius, tillgänglighetsansvarig på Humana.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Färre kommuner kontrollerar tillgängligheten
Granskningen visar att endast var fjärde kommun har kartlagt tillgängligheten i offentliga och privata lokaler under de senaste fyra åren. 37 procent av kommunerna anger att de inte har kartlagt tillgängligheten över huvud taget. Det innebär en ökning med fyra procentenheter och andra året i rad som antalet kommuner som inte kartlägger tillgängligheten i butiker och lokaler ökar.
"Jag har svårt att förstå varför kommunerna inte gör rätt från början."
I rapporten skriver Humana att tillgängligheten i den offentliga miljön ger en konkret bild av hur samhället bemöter människor med någon form av funktionsnedsättning, och att en kartläggning skulle bidra till bra input till de styrdokument som påverkar tillgängligheten.
− När det gäller uteserveringar är det kommunen som är ansvarig. Kommunen ska inte ge tillstånd utan att en servering är tillgänglig. Visst får det finnas undantag som kulturminnesmärkta byggnader, men ett nära samarbete med handikapprörelsen skulle underlätta betydligt, säger Jonatan Arenius.
Resultaten från Västra Götaland, där 40 av 49 tillfrågade kommuner besvarat enkäten, visar att länet är tre procent bättre än rikssnittet som ligger på 35 procent. Det är inga skrytsamma siffror, enligt Jonatan Arenius.
− Det är antalet tillgängliga platser på uteserveringarna som är fler. Man kräver inte alltid att det ska vara tillgängligt när man bygger nytt, och två av tre kommuner ställer inte krav på tillgänglighet. Så även om Västra Götaland är bättre än riksgenomsnittet är det fortfarande inte ett särskilt bra resultat, säger han.
Få ställer krav
Orsaken till att det ser ut som det gör är enligt honom att det helt enkelt är för få som ställer krav, något han själv menar är en gåta.
− Det är vanligt med små trappsteg där det är lätt att bygga en ramp, så kostnaderna är inte större om man gör det rätt från början. Jag har svårt att förstå varför kommunerna inte gör rätt från början.
Själv ser han okunskap som den största anledningen till att frågan inte lyft i större utsträckning. Han berättar om en person som tidigare satt i byggnadsnämnden och som ”beskrev handikappade som gnälliga”.
− Men när han bytte till socialnämnden fick han en helt annan förståelse och det sa han själv. Det handlar om okunskap.
Rör vi oss framåt i någon bemärkelse eller står vi helt stilla?
− Det går långsamt men det går framåt. Förståelsen för olika funktionsnedsättningar ökar i samhället. Men det är mer anekdotiskt och en känsla än något jag kan belägga som siffror.
