Målet enligt bolagets årsredovisning är att bli en av de ”ledande skolkoncernerna i Sverige”. Och de är på god väg. RWS har under fjolåret blivit godkända av Skolinspektionen och vunnit i förvaltningsrätten för att få etablera sig inte bara i Tibro, utan också i Gävle, Lidköping och Upplands-Bro, utöver de fem grundskolor och nio förskolor som redan finns. Så, då var det bara att traska in. 

– Jag tror att Raoul Wallenbersskolan ser det som självklart, att okej, nu har vi fått rätt i förvaltningsdomstolen och från Skolinspektionen så här är vi, varsågod och hjälp oss och då ska vi bara ställa lokaler till deras förfogande, men riktigt så är det ju inte i min värld. Okej, de får etablera sig men vi har ingen skyldighet att möta dem, så uppfattar inte jag det som i alla fall, säger kommunstyrelsens ordförande i Tibro, Rolf Eriksson (S). 

Han och representanter från de två andra partierna L och C som styr i majoritet är rörande överens: En etablering av en ny grundskola i Tibro är inte välkommen. 

Läs också del 1 i artikelserien ”30 år med friskolor”: Lobbyisterna som ritade om Skolsverige – och blev stenrika på kuppen

Vann byggpris

Tibro har idag fyra grundskolor. Det är den nybyggda Baggeboskolan och Häggetorpsskolan i centrala Tibro. Sedan är det glesbygdsskolan Ransberg som ligger cirka åtta kilometer utanför Tibro. Det finns bara en högstadieskola, Nyboskolan, som snart ska flytta till nybyggda lokaler i centrala Tibro.

Rolf Eriksson tar med Dagens ETC på rundtur bland skolorna i orten och visar bland annat upp Baggeboskolan. 

– Den vann byggnadsektorns mest prestige­fyllda pris ”Årets bygge” förra året, säger han märkbart stolt när vi kliver ur bilen för att beskåda det imponerande bygget som blandar sandfärgat tegel med konstnärligt utformade träpaneler och med solceller på taket. 

Det satsas helt klart på skolan i Tibro. Men satsningarna innebär samtidigt en förhöjd skolpeng, vilket lockar friskolorna, gissar politikerna. Det i sin tur kan leda till färre elever och underskott i de kommunala skolorna vilket innebär att kommunen kanske kommer tvingas höja skolpengen ännu mer. 

Kontoret i kommunhuset är mindre spexigt. Vi slår oss ned tillsammans med Anna-Karin Johansson, ledamot i kommunstyrelsen och ordförande för Centerpartiet i Tibro. Hon har tagit en paus från arbetet i blombutiken som ligger strax utanför för att kunna vara med på intervjun. 

Även om hon knappt får en syl i vädret mellan Rolf Erikssons längre utläggningar så hummar hon instämmande till nästan allt han säger och flikar snabbt in: 

– Det är tufft att inte veta hur framtiden blir med Raoul Wallenberg när vi nu renoverar så mycket. 

– Det här kommer att påverka oss på lång sikt. Vi har väl framförallt pekat på högstadie­skolan. Om man skulle klyva skolan på mitten skulle både Nyboskolan och RWS få jättebekymmer med lärarsituationen och skolpengen. Den struktur vi tänkt oss blir sönderslagen. Nu bygger vi en högstadieskola som ska rymma samtliga Tibros elever och då skulle vi över tid behöva stänga vissa delar av den, och vad ska vi ha där istället? Det blir någon form av malpåse, en kapitalförstöring av något som vi byggt för 20–30 år framåt, säger Rolf Eriksson.

Riskerna som Rolf Eriksson och Anna-Karin Johansson främst ser med en etablering av en friskola i Tibro, och som de framhävt i sitt yttrande till Skolinspektionen, är att elevunderlaget med allra största sannolikhet kommer sjunka drastiskt. 

– Någon av skolorna kommer att behöva stryka med, så enkelt är det, säger Anna-Karin Johansson. 

Brist på lärare 

En annan risk med två högstadier på en så liten ort är att det kommer skapa brist på lärare med specialkompetenser, förklarar Rolf Eriksson. 

– Det ska finnas en träslöjdslärare, en lärare för bild, lärare för de olika språken. Vi ser redan idag att det är svårt, även om det fungerar skapligt, men minskar elevunderlaget kan det bli svårt att få till hela tjänster och den som är lärare vill väl ändå jobba heltid, säger han.

Andra utmaningar kan också bli en ökad segregation och en minskad likvärdighet. Sju procent av eleverna i Tibros grundskola är idag nyanlända.

– De elever som väljer en friskola har ofta medvetna föräldrar som gör ett val tillsammans med sina barn, det vill säga, det är de lite mer välsituerade föräldrarna som gör de här valen. Då blir det kommunerna som tar hand om de med större svårigheter. Vi vill istället att det på hela orten ska finnas en likvärdig skola med bra kvalitet, säger Rolf Eriksson. 

– När organisationerna blir mindre så blir det också svårare att verka för en god elev­hälsa med den kompetensen som behövs. Med färre elever kanske man inte kan ha si och så många sjuksköterskor, skolpsykologer och så vidare, säger Anna-Karin Johansson. 

Segregation inget giltigt skäl

Förra året fördubblades antalet ansökningar för att etablera friskolor. Ungefär hälften godkändes, de allra flesta av dem är större koncerner. Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo säger att de alltid gör en oberoende prövning om negativa följder. 

– Om kommunen sagt nej och det inte varit tydligt på vilket sätt som man menar att det blir negativa följder, kan det bli så att det kommunen anför inte bedöms vara tillräckligt för lagstiftningens krav på långsiktighet och påtaglighet. Om vi tar exemplet – det här kommer leda till segregation, så är det ingenting idag som träffar lagstiftningen. Om en aktör lever upp till alla krav och kan visa att det finns förutsättningar att följa skollagen så har man rätt att starta skola, säger hon när Dagens ETC ringer upp.

Enligt Helén Ängmo är det en samlad bedömning som avgör vad som är en ”betydande och bestående påverkan” och det som krävs för att Skolinspektionen ska ge avslag på en ansökan. 

För Tibro tolkar Skolinspektionen det som att kommunen inte inkommit med tillräckligt konkreta uppgifter för hur ekonomin drabbas långvarigt samt att de tror att undervisningen kan bedrivas med god kvalitet även med tre paralleller istället för sex.

– Där tycker vi och Skolinspektionen olika, säger Rolf Eriksson, som menar att de långvariga konsekvenserna är uppenbara. 

Anna-Karin Johansson nickar jakande. 

Ni verkar hålla med varandra om det mesta. Skiljer sig era partier åt gällande hanteringen av den här frågan på något sätt? 

– Nej, inte på det lokala planet, säger ­Anna-Karin Johansson. 

Centerpartiet tycker ju att det är viktigt med en stark landsbygd. Borde inte gehöret vara större från det nationella planet om de konsekvenser ni möter här? 

– Här i Tibro har ju vi i kommunen byggt upp landsbygdsskolan. Men jag kan förstå de kommuner där det bildas en privat skola på landsbygden. Det hade jag själv applåderat om vi inte haft en kommunal. Sedan så tror jag att det för en del kan det vara svårt att se vilka konsekvenser vi kan få i en liten kommun som Tibro när en friskola etablerar sig i samhället, och där är jag kanske inte riktigt överens med mina riksdagskamrater, säger ­Anna-Karin Johansson. 

Enligt Anna-Karin Johansson förs det just nu inga bredare ­diskussioner om frågan inom partiet. Men om det blir fler av den här ­sortens etableringar i mindre orter hänger mycket på friskolorna själva enligt Johansson. 

– De är ju företag och de vill gå med vinst. Så ser de en vinstmöjlighet så tror jag det kommer bli mer. 

”RWS ljuger”

När Tibro kommun träffade RWS första gången inför deras ansökan för drygt tre år sedan så lovade de att de inte skulle komma om det inte fanns en politisk majoritet som tog emot dem. 

– De sa att de tyckte att Tibro var en för liten kommun för två högstadier. Så vi blev ganska förvånade att det ändå kom en ansökan med tyngdpunkt på just högstadiet. Jag har påmint Per-Egon Johansson om det här, och då sa han som i en kovändning att ”vi kan driva en f-6-skola istället, det är inga problem”, säger Rolf Eriksson. 

Men Rolf Eriksson litar inte på RWS ord längre. Och kanske är det klokt, då man i RWS årsredovisning tydligt skriver ut att målet och idén med etableringen av deras skolor är att man som elev ska kunna gå där hela vägen från förskoleklass till nian, och helst även gymnasiet i framtiden. 

Efter det mötet har kommunen och RWS inte haft någon kontakt. 

– I deras ansökan så står det däremot att de haft framgångsrik kontakt med Tibro ­kommun om lokaler men det har de inte, säger Anna-Karin Johansson. 

Så de ljuger? 

– Ja, egentligen, säger Rolf Eriksson. 

– Ja, vi anser ju det, fyller Anna-Karin Johansson i. 

Raoul Wallenbergsskolans vd Per Egon Johansson svarar via mejl:

”Samtalen har varit framgångsrika i så måtto att vi haft en konstruktiv dialog om vår eventuella etablering med de olika företrädarna för de politiska partierna. Nu konstaterar vi att det inte finns majoritet för en etablering och då avstår vi ifrån detta så länge som detta gäller.” 

Skolkoncernen backar alltså. Kommunen har vunnit – för den här gången. RWS har fortfarande godkännande från Skolinspektionen att dra igång en verksamhet om de vill.

C vill inte ge kommuner mer makt

Centerpartiet är på riksplanet försvarare av vinstdrivande skolbolag och varm anhängare av ökad expansion av friskolor, speciellt på glesbygden. Men Fredrik Christensson, skolpolitisk talesperson för Centerpartiet, har nu fått många av sina partikollegor just på landsbygden emot sig. 

C, S och L vill att kommunen i Tibro ska ha mer att säga till om nu när Skolinspektionen säger ja till en ny etablering av friskola. Men att det ska kunna finnas ett slags kommunalt veto är Fredrik Christensson skeptisk till. 

– Jag tror det framför allt skulle drabba typexemplet landsbygdsskolor som läggs ner av de kommunala företrädarna. Att ge kommunen veto att stoppa möjligheten till att fortsätta bedriva den lokala skolan tror jag skulle ha väldigt negativa effekter. 

Hur ser du på att C i exempelvis Tibro inte känner att de har utrymme i kommunen för en friskola? 

– Alla kommuner har ju möjligheter att yttra sig, sedan har kommunen ansvar att dels se till att alla elever ska få undervisning i kommunen och ansvar för ett antal skolor som de själva bedriver. Sedan är det klart att tillkommer det en ny friskola kan det på kort tid skapa negativa effekter för en skola att anpassa sig till om några elever lämnar. C har föreslagit på nationell nivå att det ska finnas en tröghet i skolpengssystemet, så när en elev lämnar en kommunal skola till en friskola, ska en viss del av skolpengen följa med medan en del är kvar så att man ska kunna anpassa verksamheten. 

Valfriheten minskar på sätt och vis om en friskolas etablering riskerar att den kommunala skolan stängs, enligt C i Tibro. Finns det utrymme för utveckling av lagstiftningen för att se till de barnen som faktiskt vill välja en kommunal skola ska kunna göra det? 

– Jo vi har ju eleverna i fokus och självklart har vi ett ansvar att titta på saker för att göra systemet bättre helt enkelt. Till exempel vill vi se en bred översyn kring skolpengen så det verkligen möter elevernas behov och tar hänsyn till det ansvar som kommunen har att ordna skolplats till alla elever men också att de elever med störst behov ska klara skolgången med de förutsättningar de har.