Ni kräver besked från industrins parter om man är beredda att förhandla för både kvinnor och män. Vad är det ni reagerar på?

– De senaste åren har industrins normering blivit så fast och fix. Om de förhandlar fram en nivå på till exempel två procent så ska alla andra följa den till punkt och pricka. Det finns ingen möjlighet att göra något annat. Vi förhandlar inte som självständiga parter. Då finns det ingen möjlighet att göra relativa löneförhöjningar för att få jämställda löner. Vi måste hitta former för att göra det på ett ansvarsfullt sätt.

– Det system vi har nu gör att lönerna mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken ökar och de kommer att öka mer för varje år. Vi har hamnat i en ond spiral. Därför är det viktigt att stoppa den och göra något åt systemet nu. Våra medlemmar blir alltid förlorare i det här systemet och det kan vi inte ställa upp på.

I dag leds både LO och Socialdemokraterna av män med metallarebakgrund, har det gjort det svårare för exempelvis Kommunal att komma fram?

– Det är inte det som påverkar. LO-kongressen har ju fattat beslut om jämställda löner och LO har ett uppdrag att få ihop det. LO delar uppfattningarna med Kommunal om vad som behöver göras, men det kan finnas olika uppfattning om hur man ska göra. Det är ingen hemlighet att vi hade jämställdhetspotter tidigare, men som industrin inte ville ha kvar. Vi måste ta ett nytt steg i den riktningen.

Samtidigt skriver ni att ni även fortsatt vill att industrin ska vara lönenormerande, varför det?

– Det är viktigt eftersom systemet ändå ger våra medlemmar en reallöneutveckling och har gjort det de senaste 20 åren. Det ger en stabil ekonomi och det vill vi inte störa. Men modellen fungerar inte om den inte förändras så att de som normerar lönesättningen tar ansvar för hela arbetsmarknaden.