Frågan har diskuterats mellan fackföreninger i Europa länge. Det som nu är nytt är att allt fler politiker har lyft upp frågan, det menar Karla Wixe som är chef för det gemensamma Brysselkontoret för LO, TCO och Saco.

– Det har varit en fråga inom Europafacket länge, men tidigare har den inte varit uppe på den politiska dagordningen. Det kan ju absolut ha att göra med EU-valet, säger hon.

Macron och sossar

För Frankrikes liberale president Emmanuel Macron har frågan om bättre minimilöner setts som ett sätt att blidka de folkliga protesterna mot allt vidare klyftor och sänkta skatter för de rikaste. I Tyskland är det däremot socialdemokrater som har drivit på i frågan. SPD har försökt stärka sin sociala profil i valrörelsen, för att distansera sig mot sina koalitionspartners i kristdemokratiska CDU och CSU.

Det är också det faktum att Tyskland för några år sedan bytte arbetsmarknadsmodell, där kollektivavtalen har fått mindre betydelse, som gör att frågan nu kan komma upp igen. I Bryssel pratas det om att Tyskland kommer göra en offensiv under det kommande halvåret, då landet är ordförande för EU:s ministerråd.

Den tyska ledaren för den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet Udo Bullmann berättade i en intervju i The Independent nyligen att man planerar ett förslag som skulle innebära att minimilönen i ett land inte får understiga 60 procent av medianlönen.

– Vi är ute efter ett europeiskt system för minimilöner, det är en av våra grundpelare. Vi tycker att det ska införas i alla länder, men inte vilken nivå som helst, den ska ligga på runt 60 procent av genomsnittslönen, sa han till tidningen.

Även toppkandididaten Frans Timmermans från Nederländerna har varit inne på samma linje. I Storbritannien har Jeremy Corbyn lagt mycket fokus på att få upp de lägsta lönerna framförallt för unga, och inför EU-valet har Labour lovat att jobba för ”högre minimilöner i hela EU”.

Konflikt mellan facken

I frågan om minimilöner hamnar de svenska facken och arbetsgivarna på samma sida, samtidigt som den europeiska arbetarrörelsen driver på för lagstiftning.

– Det har ju traditionellt varit en konflikt för oss, men i en europeisk kontext så är det viktigt att säga att vi kan aldrig vara emot att andra länder inför minimilöner om de vill de. Så länge vi inte behöver göra det, säger Karla Wixe.

Hon menar att det finns en förståelse hos européerna för att vi i Sverige har en annan modell.

”Tagit fajten i tio år”

Marita Ulvskog (S) var vice ordförande för EU-parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor (EMPL) den senaste mandatperioden. Hon har sett frågan om minimilöner komma och gå många gånger och har fått försvara den svenska linjen.

– Det är en fajt som vi har tagit under tio år som jag har suttit i EU-parlamentet, och säkert dessförinnan också. Frågan om lagstadgade minimilöner kommer alltid upp, men vi ruckar inte på vår modell, inte en millimeter, säger hon.

– Det här har vi fått gå igenom i stort sett en gång i månaden. Och så kommer det nog vara även under det tyska ordförandeskapet.

Marita Ulvskog är inte särskilt orolig för att vi ska behöva gå med på inskränkningar i vår modell den här mandatperioden heller, även om det kan ta ett tag innan nya parlamentariker förstår hur den är konstruerad.

– Vårt medlemskap är inte möjligt om vi inte får ha kvar vår kollektivavtalsmodell. Att Sverige skulle tvingas in i en modell som ju skulle fungera sämre, det finns inte på kartan. Och det finns väldigt hög medvetenhet om det i de andra medlemsländerna, säger hon.

Karla Wixe på de svenska fackens Brysselkontor menar att man måste skilja på idén om en fast summa som ska gälla i alla länder och en relativt mått, där varje land kan ha olika nivåer och där målet är att lägstalönen inte ska bli för låg. Detta skulle också kunna införas i de länder där modellen tillåter det.

– Det finns en skrivning från Europafackets förra kongress, för fyra år sen, där det står att det ska finnas minimilöner – ”där fackföreningarna vill ha det”. Drägliga löner som det går att leva på, säger hon.