Men numera tänker han lite annorlunda.

– Jag har fått högt blodtryck i Sverige. I tre år har jag tagit medicin. Det började efter att vi hade fått beslutet, min puls höjdes så mycket att jag behövde åka till akuten. 

Felet är Migrationsverkets, och även den striktare migrationspolitik som våra makthavare fattat beslut om. Efter att Yakub kommit till Sverige och sökt asyl tog det fyra långa år innan hela familjen kunde återförenas, men nu ser det ut som att de måste splittras ännu en gång.

Det är det äldsta barnet i skaran, den 20-åriga dottern Selma, som ska utvisas tillbaka till Turkiet. Skälet är att hon har hunnit bli myndig och inte längre betraktas som en del av sina föräldrars kärnfamilj. Blodsbanden är en för svag koppling för att hon ska få stanna kvar.

 ”Jag har hela mitt liv här”

– Migrationsverket säger att jag kan bo i Turkiet, men jag har hela mitt liv här. Jag har lärt mig svenska snabbt, fått toppbetyg och blivit vald till klassens förebild. Jag har kommit in på läkarprogrammet vid Örebro universitet. Jag har ingenting i Turkiet, säger hon.

Dagens ETC träffar Yakub och Selma i en ort i södra Sverige. Var kan inte sägas och deras riktiga namn kan inte heller skrivas ut, eftersom familjen lever under skyddad identitet. Det är så pass stor hotbild pappa Yakub har emot sig. 

Han har en bakgrund i den religiösa Gülenrörelsen vars välutbildade medlemmar tidigare fanns i en stor del av den turkiska statsapparaten. Yakub hade själv en högt uppsatt position som tjänsteman. Gülenrörelsen blev från 2013 kritisk till president Recep Tayyip Erdogans regim på grund av den omfattande korruptionen. Erdogan terrorstämplade rörelsen på våren 2016. I juli samma år genomförde element i armén ett kuppförsök i Turkiet, som Erdogan beskyllde gülenisterna för i syfte att kunna eliminera rörelsen. 

När Yakub såg tiotusentals gülenister svepas upp i regimens massarresteringar och bli anklagade för terrorbrott lämnade han Turkiet. Han tog sig till Sverige 2016 och efter mycket möda kunde frun och barnen också komma hit via familjeåterförening under 2019 och 2020. Alla har sedan fått permanent uppehållstillstånd – förutom Selma.

Läs mer:

Läckta dokument avslöjar: Så gör Sverige för att straffa flyktingar som Erdogan avskyr

Han portas från Sverige i 30 år – får inte veta varför

Allt fler meddelas förbud att återvända till Sverige

Ett sista överklagande

I sitt avslag skriver Migrationsverket att hon förvisso bor med sina föräldrar och syskon, saknar arbete och är ekonomiskt beroende av familjen. Men hon är numera vuxen och därmed kan hon inte beviljas uppehållstillstånd på grund av föräldraanknytning.

Selma har svarat med att söka asyl nu istället, eftersom ett återvändande till Turkiet vore riskfyllt. Men även här har Migrationsverket sagt nej. Myndigheten hänvisar till att hon ”nyligen haft kontakt med turkiska myndigheter” och att hon därmed inte tycks frukta hemlandet.

– Det handlar om att jag var tvungen att besöka turkiska ambassaden, för att förnya mitt pass! Annars hade jag inte kunnat ansöka om en förlängning av uppehållstillståndet, säger hon.

Ett sista överklagande har skickats in till Migrationsöverdomstolen, men lite tyder på att det kommer göra skillnad. Både far och dotter är märkbart frustrerade. Och det är särskilt en klassisk fras i utvisningsbeslutet som fångat deras ilska: att rätten till privat- och familjeliv trumfas av ”statens intresse av att upprätthålla den reglerade invandringen”.

Systrarna ska utvisas

Ärenden av det här slaget ska ses i ljuset av Tidöregeringens förkunnande om att Sverige numera har en rekordlåg asylinvandring. Vid det här laget har vi blivit vana vid att höra berättelser om hur asylsökande familjer splittras.

Men det anmärkningsvärda är att också välkända flyktinggrupper drabbas av förfarandet. De som hör till miljöer och kommer från länder som Migrationsverket känner till extra väl I en och samma flyktingfamilj har föräldrarna bedömts vara skyddsbehövande och får därför stanna i Sverige, men deras barn riskerar utvisning tillbaka till landet alla flytt från.

I en ort i Mellansverige har Dagens ETC mött en annan turkisk flyktingfamilj med en snarlik bakgrund. En pappa som tillhört Gülenrörelsen och jobbat högt upp i statsapparaten. Efter kuppförsöket hamnade han en tid i fängelse, anklagad för att vara terrorist, innan han 2018 kunde fly landet och beviljades flyktingstatus i Sverige. Frun och barnen kom hit 2021 via familjeanknytning. 

Vi har försökt göra vårt bästa och varit så tacksamma för att vi fått en andra chans att leva här i Sverige. 

Här är det två systrar som ska utvisas. De vill bli kallade Eylen och Sevde och talar klockren svenska.

– När vi flyttade hit försökte vi lära oss språket så fort som möjligt. Båda två hade hittat jobb inom ett år. Vi har försökt göra vårt bästa och varit så tacksamma för att vi fått en andra chans att leva här i Sverige. Men vi hade ingen aning om att det skulle kunna vara negativt för ett uppehållstillstånd att arbeta, säger Sevde. 

Hon har ett fast arbete, medan Eylen arbetar deltid vid sidan av Komvuxstudier. Migrationsverket har konstaterat att de är myndiga och kan försörja sig själva, och därmed inte längre är i ett beroendeförhållande till sin familj. Att det är Sevde som äger bostadsrätten där hon själv, hennes syskon och föräldrar bor tillsammans, på samma sätt som de alltid levt under samma tak, det räcker inte för att skapa bilden av en familj.

Eylen är idag 21 år och anses heller inte längre tillhöra föräldrarnas familj. Hon har vädjat om att pappans fängslande, flykt och familjens tidigare splittring varit traumatiska händelser som skapat ett viktigt band mellan föräldrarna och barnen. Migrationsverket har inte hållit med henne.

– De säger att vi har störst anknytning till Turkiet och att vi kan studera eller jobba där, om vi åker tillbaka. Och ja, jag kanske kan studera. Men om jag vill ha ett jobb så kommer jag inte få ett eftersom Turkiet påstår att min pappa är terrorist, säger Eylen.

Fruktar den turkiska staten

Deras pappa vill kallas Ahmet och han har följt med dem till dagens intervju. Ahmet förklarar att det också är allmänt känt hur svårt det blivit att hitta jobb även för anhöriga till gülenister, som blivit uthängda i regimmedierna eller som är eftersökta av det regimkontrollerade rättsväsendet.

– Om de åker tillbaka till Turkiet så kommer allt bli värre. De vet ju där att jag bor i Sverige och att mina döttrar har bott här med mig. 

Det kommer alltså bli tufft för systrarna att klara sig på egen hand, menar han, när de varken har någon bostad, arbete eller hjälpande släktingar i Turkiet. Naturligtvis skulle föräldrarna behöva hjälpa dem ekonomiskt från Sverige. 

Men Sevde letar fram en artikel med ett exempel på vad som kan hända i sådana situationer. I slutet av maj 2024 blev en ung kvinnlig student i Turkiet gripen efter att hon tagit emot lite ekonomisk hjälp från sin landsflyktige bror. Deras pappa är en gülenist som åtalats för brottet ”medlemskap i terroristorganisation”. Kvinnan har därför åtalats för brotten ”terrorfinansiering” och hon sitter fortfarande kvar i häktet nu, mer än ett halvår senare.

– Det här skulle kunna hända även oss, om vi är där och pappa skickar lite pengar till oss.

Systematisk diskriminering

Migrationsverkets standardsvar när media frågar om flyktingärenden är att det är svårt att tala generaliserande om hotbilder och övergrepp i annat land, och att man alltid utgår från analysen i verkets interna databas för landinformation, Lifos. Det är samma sak när Dagens ETC frågar hur myndigheten ser på risken för övergrepp mot anhöriga till gülenister, i det Turkiet man utvisar människor tillbaka till.

”Det föreligger inte en sådan generell och systematisk förföljelse mot någon riskgrupp i Turkiet att grupptillhörigheten i sig grundar rätt till asyl. Istället krävs en omsorgsfull individuell prövning i varje enskilt fall”, svarar Migrationsverkets rättsavdelning i en skriftlig kommentar.

Avdelningen tipsar också om analysrapporter från andra länders migrationsmyndigheter som backar upp deras linje. Däribland en rapport i Finland som utkom sommaren 2024. Men i den rapporten står det klart och tydligt att anhöriga har blivit hotade och angripna av turkiska myndigheter, ”vilket innefattar uppsägningar, beslagtagen egendom, juridiska trakasserier och åtal”.

Det framgår att hjälp som erbjudits personer vars föräldrar tillhör rörelsen betraktas som ett nytt terrorbrott. Att turkiska myndigheter har arresterat anhöriga och hållit dem som ”gisslan”, enbart för att de inte kunnat komma åt de verkliga måltavlorna. 

Enligt rapporten pågår också en systematisk arbetsmarknadsdiskriminering mot gülenisters anhöriga. En person som söker arbete i den offentliga sektorn måste först klara en bakgrundskontroll via den digitala plattformen E-Devlet som samlar information om Turkiets medborgare. Varje individs familjeband finns registrerade. Påträffas minsta koppling till påstådd ”terrorism” så misslyckas man med kontrollen.

”Ligger någon hund begraven”

Enligt både Selma i Sydsverige och systrarna Eylen och Sevde har de talat om de här sakerna med Migrationsverket, men fått till svar att det låter ”spekulativt”.

I det krig som råder mellan olika tolkningar av lagen ligger advokaterna och människorättsorganisationerna i skyttegraven mitt emot Migrationsverket. 

Bedömningen av Turkiet har inte varit bra på många år skulle jag säga.

Juristen Madelaine Seidlitz är specialiserad på flyktingrätt och arbetade tidigare vid Amnesty Internationals svenska sektion. I den rollen har hon och Amnesty flera gånger fått komma med kommentarer på utkast till Migrationsverkets landinformation angående Turkiets människorättssituation, den databas som verket själv refererar till.

– Det gällde både rättsstatens principer och bedömning av tortyrrisk. Men det blev inte så stora förändringar ändå. Bedömningen av Turkiet har inte varit bra på många år skulle jag säga, den har inte speglat det som framkommer om man tittar på situationen i landet.

Madelaine Seidlitz är medveten om Migrationsverkets benägenhet att enbart fronta vissa delar i rapporterna med landinformation, även om man kan läsa sig till betydligt bredare slutsatser i dem. Hon tycker att verket i ökad utsträckning bör ta till sig vad människorättsorganisationer och andra betydelsefulla aktörer säger, och vad som framkommer i avgöranden från internationell fora som Europadomstolen.

– Turkiet är ett av de länderna där det känns som att det ligger någon hund begraven. Där det ibland blir så väldigt jättekonstiga beslut.  

Advokaten ser påtaglig skillnad

Migrationsverket har förordnat en advokat åt Eylen och Sevde som heter Michel Moré. Han motsätter sig förstås fullständigt den bedömning myndigheten gjort. Tittar man på lagstiftningen så finns det absolut möjligheter för de två systrarna att få uppehållstillstånd.

Myndigheten har inte alltid fattat beslut om utvisningar av flyktingfamiljers barn på det här sättet, eller i lika stor omfattning som nu. Michel Moré bedömer att skiftet inte går att spåra till några stora lagstiftningsmässiga förändringar. Det rör sig snarare om att Sverige fått en mycket strängare migrationspolitik och att Migrationsverket utgår från nya direktiv.

Att jag plötsligt blivit förordnad väldigt många ärenden visar att något har förändrats. 

– Jag har inte fått sådana här ärenden tidigare, för att det har kunnat lösa sig mellan personerna och Migrationsverket i form av beviljade uppehållstillstånd. Att jag plötsligt blivit förordnad väldigt många ärenden visar att något har förändrats. Det är i princip Migrationsverkets sätt att säga att det finns en överhängande risk att vi kommer att utvisa dig.

Han ger inte heller mycket för Migrationsverkets fras som kan dyka upp i den här typen av utvisningsbeslut, om ”statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring”.

– Harangen om reglerad invandring är en argumentation man kan föra när det är folk som tar sig hit illegalt. Men inte när det är folk som kommer hit med uppehållstillstånd. De här barnen har ju inte kommit hit på något annat sätt än genom den reglerade invandringen. 

Det här är en berättelse om det nya, hårdare Sverige, där man för en stramare linje mot utlänningar och är mindre flexibel med hänsyn till humanitära skäl. Där människor som beviljats flyktingstatus inom loppet av några år alltså kan få igenom en familjeåterförening, bara för att sedan behöva uppleva en splittring av familjen igen. Och där myndigheterna inte drar sig för att utvisa människor till länder där de bevisligen kan utsättas för systematisk förföljelse och diskriminering.

Men det går alltid att hitta nya exempel som gör situationen ännu mer absurd. 

Adem måste pendla till USA

Dagens ETC tar också en kaffe med 25-åriga ”Adem” för att höra hans berättelse. På pappret har han redan blivit utvisad från Sverige. Men vi kan ändå träffa honom på svensk mark, eftersom han har återvänt hit som en amerikansk turist.

– Jag och mina syskon är födda i USA. Eftersom jag har dubbelt medborgarskap och jag hade fullt 18 så sa Migrationsverket att jag inte har några asylskäl gentemot Turkiet. Efter att jag hade fått avslag på allt så åkte jag till USA 2024 för att verkställa utvisningsbeslutet. För annars kan man få sådant där återreseförbud.

Adem har sedan rest tillbaka till Sverige med sitt amerikanska pass för att kunna umgås med familj och slipa på en framtidsplan. Han får vara i landet under en 180-dagarsperiod, 90 dagar i taget, så det blir lite åkande fram och tillbaka över Atlanten. Det blir ganska dyrt.

– Men jag har inte heller några släktingar eller andra människor som jag känner där borta. Jag bodde där bara tills att jag var åtta år, innan vi återvände till Turkiet. Jag känner inte till systemet trots att jag är amerikansk medborgare.

I grund och botten är bakgrunden den samma även här. Adem kom med familjen till Sverige som 17-åring 2016 på grund av Erdoganregimens övergrepp mot gülenister. Familjen har skyddad identitet. När han skulle ansöka om permanent uppehållstillstånd bedömdes han inte längre vara en del av sin familj. Ännu en försvårande omständighet ansågs vara att han hade flyttat hemifrån. Han är nämligen halvvägs igenom sina studier i juristprogrammet vid ett svenskt universitet.

På andra sidan av myntet finns det politiska.

Förhoppningen nu är att han ska kunna ordna så att han kan få ett tillfälligt uppehållstillstånd för att avklara studierna, och kunna vara nära sin familj. Föräldarna har reagerat starkt på splittringen, efter allt man varit med om.

– De har tyckt det är orättvist att något sådant kan hända i ett demokratiskt land som Sverige. Och under hela tiden jag väntade på beslut så trodde jag att det inte skulle vara något problem. Det kändes som att jag uppfyllde kraven. Man lär sig gå vidare så småningom, men det som aldrig slutar är att man ifrågasätter om man själv har gjort fel någonstans. 

Men du som läser juridik, förstår du någonting av det här? 

– Den första tiden trodde jag att jag kunde lösa det här på egen hand, om jag bara kunde lagen. Men så går det inte riktigt till. Man kan förstå vartenda ord i bestämmelserna men tolkningen och hur lagen tillämpas är en annan sak. Ser man på det utifrån så följer myndigheterna bara lagar och föreskrifter. Men på andra sidan av myntet finns det politiska. Jag tror inte någon har missat att Sverige har fått en mer restriktiv migrationspolitik och jag tror att det ändrat även kulturen inom Migrationsverket.