För närvarande har 35 städer gratis eller delvis gratis kollektivtrafik i Frankrike. Snart ska staden Nantes följa Montpelliers exempel och införa fri kollektivtrafik på helger. Under pandemiåret har även Paris minderåriga invånare erbjudits avgiftsfria resor i staden. Denna strategi kommer också genomföras i Strasbourg under hösten.
Tallinn är den största staden i Europa, med strax under en halv miljon invånare, som infört helt gratis kollektivtrafik. Det skedde 2013. Luxemburg, som första land i Europa, beslöt om att ha en nationellt gratis kollektivtrafik från 2020.
Men skulle det fungera att införa någon variation av dessa system i Sverige?
Utmaning för regionerna
Jens Alm, forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) sammanställde förra året en forskningsöversikt på städer som infört avgiftsfri kollektivtrafik, där även några svenska städer redan ingår; Avesta, Kiruna, Kristinehamn och Övertorneå.
Han menar att Sverige i jämförelse med andra länder har ett högre kliv, eftersom att en så stor del av finansieringen idag kommer från biljettintäkter.
– Framför allt har detta system införts i mindre städer eller regioner där man redan subventionerat biljettpriset mycket. I Sverige har vi i de flesta regionerna subventionerat priserna med 50 procent och resterande är biljettintäkter. Det skapar så klart en ekonomisk utmaning för regionerna, för pengarna måste komma någonstans ifrån. Tittar man på regioner som Skåne och Stockholm handlar det om miljardbelopp, säger han.
Det är också svårt att avgöra om avgiftsfri kollektivtrafik enskilt kommer att minska bilismen, eftersom det i städer där det minskat ofta ingått i ett större policypaket som exempelvis sänkta hastigheter, färre parkeringsplatser eller en utbyggnad av kollektivtrafiken.
En rättvisefråga
Vänsterpartisten Jens Holm är en av de i Sverige som förespråkar att regionerna i landet ska ta steg för att göra kollektivtrafiken avgiftsfri. Fördelarna är många, menar han.
– Avgiftsfri kollektivtrafik är i grunden en rättvisefråga och en miljöfråga. Det handlar om att bygga hållbara och inkluderande städer och att se kollektivtrafiken som en social rättighet på samma sätt som andra offentliga tjänster som vård och skola. Det blir allt dyrare att resa kollektivt, priserna har ökat tre gånger mer än konsumentindex de senaste 15 åren. Det är oacceptabelt att det håller på att bli en klassfråga.
För att finansiera en avgiftsfri kollektivtrafik krävs politisk vilja – och skattehöjningar.
– Vi vet ju ganska väl vad kollektivtrafiken kostar idag och det är absolut överkomligt att lösa det skattevägen med ett visst statligt stöd. Under pandemin har staten gett stöd på 6 miljarder kronor. Det visar att det går att ha statlig medfinansiering för att regionalskatten inte ska bli allt för hög. Allt behöver inte heller vara inkomstskatt utan man kan utveckla till exempel trängselskatten och använda skatter därifrån för att investera i att bygga ut kollektivtrafiken och på sikt göra den avgiftsfri.
Vanligast i mindre städer
Dessutom kommer en hel del besparingar kunna göras om kollektivtrafiken blir avgiftsfri menar Jens Holm, när man kan ta bort ett komplicerat biljettsystem, tunnelbanegrindar och kontrollanter.
Ett vanligt argument mot avgiftsfri kollektivtrafik är att man med undantag från Luxemburg främst provat konceptet på små och mellanstora städer.
– Det betyder inte att det inte går att göra det i större städer. Det vore väl fantastisk om Sverige kunde vara pionjärer i frågan, som vi varit i många andra frågor, säger Jens Holm.
En annan aspekt som forskaren Jens Alm lyfter är att resenärer som får tillgång till gratis kollektivtrafik rör sig och cyklar mindre, vilket han menar i slutändan skapar risker för folkhälsan.
Det argumentet köper inte Jens Holm.
– Ja visst kan det bli så att en del tar bussen istället för att ta cykeln. Parallellt med kollektivtrafik behöver man göra andra satsningar, till exempel att bygga ut cykelinfrastrukturen. Men det är ett krystat motargument. Jag tror det jämnar ut sig över tid.
