Koldioxidavskiljning kan bli verklighet

I Norge förklarade regeringen redan för två år sedan att de har höga ambitioner när det gäller koldioxidavskiljning. Det ligger givetvis i deras intresse eftersom de även har stora intressen i oljeindustrin. Att börja införa tekniken i Göteborg framstår som en framkomlig väg eftersom en majoritet av de politiska partierna ser positivt på utveckligen.

Klas Andersson är professor i förbränning och koldioxidavskiljningsteknik på Chalmers och har forskat kring tekniken i flera år. Han tror att det är just norrmännen som Göteborgs stad behöver slå sig ihop med för att få till koldioxidavskiljning.

– De måste jobba med andra stora kommuner som har lite större ekonomiska medel, som Oslo kommun och Stockholms kommun som också har avfallsförbränning som måste åtgärdas. Och kanske även Köpenhamns kommun, de har slagit in på biomassaspåret i Danmark, men jag tror inte att de har lagt CCS bakom sig, säger han.

Lagras i geologiska formationer

En annan fördel med att samarbeta med Norge är att koldioxiden som samlats in kan fraktas via havet till vårt grannland, där de lagrar växthusgasen i geologiska formationer.

– Norge vill bli en handelsaktör i detta, de ser det som en möjlighet att tjäna pengar ihop med sin olje- och gasindustri. Och för sitt miljösamvete, säger Klas Andersson.

Han menar att det snarare är pengar, politiska initiativ och en struktur för koldioxidens lagring som behövs för att CCS ska kunna användas i Göteborg inom kort, snarare än ytterligare teknisk utveckling.

Är det realistiskt att sätta en koldioxidavskiljare på Renova?

– Ja, det är definitivt realistiskt. Det är en rimlig slutsats för avfallsförbränning kommer vi inte att kunna göra oss av med inom en ganska lång framtid, eftersom det är vårt sätt att hantera sopor så här långt, säger Klas Andersson.

Stora utsläppskällor lämpade

Det är stora utsläppskällor som släpper ut rök som i detta skede är intressantast, eftersom anläggningarna där blir mer kostnadseffektiva. I Göteborg kan det handla om raffinaderier, kraftverksanläggningar och tung industri.

Men det skulle innebära en betydande ekonomisk investering.
Enligt Klas Andersson handlar det om mellan 500 och 1000 kronor per ton koldioxid. Det skulle dock vägas upp delvis av koldioxidskatten, som varierar beroende på bland annat användningsområde. Renova släpper ut ungefär ett ton koldioxid per ton förbränt avfall, varav cirka en tredjedel kommer från fossila källor. De har lov till att bränna 550 000 ton sopor varje år.

Risk för gröntvätt

Kritiker menar att CCS-tekniken kommer att kunna användas för att gröntvätta fossil verksamhet, som olje- och kolanvändning. Exempelvis Greenpeace anser också att den kan sätta käppar i hjulen för förnybara satsningar. Men det tror inte Klas Andersson.

– Jag har hört det argumentet många gånger tidigare och tycker att det är så urbota dumt. Ja, lyckas vi lösa problemet, då har vi verkligen problem. Det är fanimej bråttom nu, det är därför koldioxidavskiljning är en bra lösning, för det är en drastisk lösning. De menar att vi ska sätta krokben för annan förnyelsebar teknik, men det tror jag inte ett dugg på. Människan har alltid en drivkraft att utbilda sig och skapa ännu bättre lösningar