En annan studie av fackförbundet Usdaw som organiserar anställda inom handel, visar att en av fem kvinnor har stannat hemma från jobbet på grund av klimakteriet – och mer än hälften kände sig obekväma med att prata om besvären med sina chefer.

Mot bakgrund av detta menar nu flera brittiska parlamentsledamöter att arbetslivet bättre måste anpassas så att kvinnor i klimakteriet inte drabbas. Precis som det finns tydliga rättigheter för den som är gravid på arbetsplatsen, bör det göra det för kvinnor under klimakteriet, menar Carolyn Harris, parlamentsledamot för Labour.

– Du skulle inte drömma om att ha en arbetsplats där människor inte hade rätt till vissa saker eftersom de var gravida, exakt samma sak är det för kvinnor i klimakteriet. Jag tror absolut att det behövs lagstiftning för att säkerställa att alla arbetsplatser har en klimakteriepolicy, precis som de har en graviditetspolicy, säger hon till the Guardian.

”Det sista tabut”

Representanter för Konservativa partiet är inne på samma linje. Deras Rachel Maclean kampanjade till och med för att göra klimakteriet till en arbetsplatsfråga.

– Klimakteriet är det sista tabut eftersom det fortfarande är dolt, och det drabbar bara kvinnor och bara äldre kvinnor. Det är åldersdiskriminering, det är sexism, allt ihopbakat till ett, säger hon.

Även brittiska fackförbund menar att arbetslivet behöver anpassas bättre för kvinnor i klimakteriet. Ann Georgsson, förbundsombudsman på Kommunal, håller med.

– Särskilt på mansdominerade arbetsplatser tror jag det finns mycket att förbättra, framförallt att det behöver bli mer normaliserat att prata om kvinnorelaterade problem som klimakteriet eller PMS. Det borde vara en självklar del av arbets­miljöarbetet, säger hon.

Men trots att Kommunal är det fackförbund som organiserar flest kvinnor i Sverige, är det inte en fråga de driver separat.

– Nej, som jag ser det ingår det i helheten, allt är ju arbetsmiljö. Men kanske hade vi behövt ligga på mer, så att det här faktiskt är frågor som lyfts på arbetsplatserna, säger hon.

Sveriges största fackförbund, Unionen, säger samma sak – de driver inte frågan utan menar att den ska hanteras som en del av det systematiska arbetsmiljö­arbetet.

Stigmatiserande

Från politiskt håll är det heller ingen av de svenska riksdags­ledamöterna som driver frågan. Det har vid ett par tillfällen de senaste åren lagts motioner som rör klimakteriet – men då handlar det om att säkerställa att klimakteriervården är jämlik över landet, och om ökade anslag till forskning om kvinnors hälsa och klimakteriet. Inger Sundström Poromaa, professor i gynekologi, är också hon tveksam till en lagstiftning.

– Det kan vara bra på så sätt att kunskapen kanske ökar, men samtidigt kan det vara lite stigmatiserande. Kvinnor i en viss ålder kan få en stämpel som sämre arbetskraft, säger hon.

Samtidigt håller hon med om att såväl PMDS som klimakteriet påverkar många kvinnor ordentligt. Hennes erfarenhet är att de flesta biter ihop snarare än sjukskriver sig.

– Många gör allt för att klara jobbet, och sedan är det familje­livet som blir lidande istället. Och det klart att det vore önskvärt att det inte var så, att det fanns förståelse för att man inte alltid kan prestera på topp.