– Förr kunde det bli dubbelt så mycket på en dag, säger George. 

Till viss del är förstås tiggeriförbudet en förklaring till att summorna har minskat. När kommunen införde det för fem år sedan tvingades George att flytta från de största butiken i centrum, där det rör sig fler människor på en dag. Nu får han sitta utanför Lidl istället som är mindre. Lidls parkering är inte kommunal mark och omfattas alltså inte av förbudet. Men den viktigaste förklaringen till att gåvorna minskar är nog att människor inte har kontanter längre. 

George kommer från Rumänien. För tio år sedan kom han till Katrineholm för första gången. En man, en annan rumän, hade lovat honom att det fanns jobb om han tog sig hit. Det gjorde det inte. Istället fick George börja tigga pengar för att kunna skicka hem till familjen och för att bekosta barnens utbildning.

– I Rumänien lever vi på gränsen för överlevnad, säger George och rycker lite på axlarna. 

Han har arbetat som lärare i Rumänien, men lönen gick inte att leva på. Han har haft jobb som lantarbetare på en tomatodling i Belgien och en purjolöksodling i Norge innan han hamnade här. Bäst är det juli och augusti, då han på uppdrag av människor han fått kontakt med, kan plocka blåbär och kantareller i skogen. Han säger att han gärna skulle jobba mer istället för att tigga. 

– Men det är svårt när jag inte kan svenska. 

Dragit vidare till jobb

Under flera år bodde George på Kristina Färdemans gård utanför Katrineholm. Först i husvagn. Sedan i en liten valstuga, donerad av ett av partierna i Katrineholm, när kommunen krävde att husvagnarna skulle bort. Som mest var de runt 20 personer som bodde där. Som kom och gick. Flera av dem, de yngre, har faktiskt fått jobb nu. Men inte i Sverige. De har dragit vidare till Spanien, Portugal och Belgien för jobb inom jordbruket och som hushållsarbetare. Och någon kör visst taxi i München. 

– Det hade förstås varit möjligt för svenska arbetsgivare också att anställa dem om man hade velat, säger Kristina Färdeman. 

Om alla bara hade läst på lite grann…

Så dumt. Idiotiskt till och med. 

Det säger Kristina Färdeman om tiggeriförbudet. Det är bara symbolpolitik. 

– Om alla bara hade läst på lite grann, hade de vetat att i stort sett alla som kommit hit för att tigga tidigare har jobbat med säsongsjobb i Sydeuropa. Men i samband med den stora ekonomiska krisen runt 2008-2009 blev de av med de jobben och tvingades söka sig till andra platser för att få ihop pengar, eftersom de är sanslöst diskriminerade i sina hemländer. Då hamnade de här. Men deras ambition har aldrig varit att bosätta sig här för alltid. Nu när det finns jobb att få igen har de flyttat. 

Kristina Färdeman var pastor i Equmeniakyrkan i Katrineholm innan hon gick i pension och det var genom kyrkan hon först kom i kontakt med de romer från Rumänien och Bulgarien som kommit till staden. En annan församling i stan öppnade sin kyrka under vintern för att ge dem härbärge. Men de flesta ville ändå bo i sina bilar och husvagnar för att kunna laga sin egen mat. Där blev de dock trakasserade av ungdomsgäng och Kristina Färdeman erbjöd dem att ställa upp husvagnarna ute hos henne på landet istället. Där skulle de få vara i fred. 

– Det var trevligt att ha dem där. Jag fick sällskap och mycket hjälp. Jag behövde inte klippa gräset på sex år till exempel. 

S gjorde upp med M och SD

Katrineholm skiljer sig på en punkt från de flesta andra kommuner som infört ett lokalt tiggeriförbud. När de flesta andra styrs av moderater var det en socialdemokrat i toppen i Katrineholm när det drevs igenom. Göran Dahlström. Han tyckte inte att Katrineholm behövde vara så ”politiskt korrekt” och tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade S igenom det i fullmäktige. 

Det är ett system som vi inte vill ha i vårt samhälle.

Nu har han lämnat politiken och posten som kommunens starke man har ärvts av Johan Söderberg. Tiggeriförbudet är kvar, men är inte längre högst upp i den kommunala dagordningen. 

– I ärlighetens namn har vi inte haft så mycket diskussion om det på länge nu, vad jag kan minnas, säger Johan Söderberg. 

Men han står bakom sin företrädare. Det var rätt att införa det. 

– Det fungerar som vi hade trott att det skulle fungera. På de platser där det är förbjudet förekommer inget tiggeri. 

Vet ni någonting om vart de människorna, som befann sig där förut, har tagit vägen?

– Jag har inte en kunskap exakt just nu om alla de individerna. Men jag vet att man har hittat andra platser i kommunen som inte omfattas av förbudet.

Är det okej att de sitter där istället då? Var det just de här platserna i centrum som det var viktigt att de försvann ifrån?

– Det var dem som vi ansåg att vi hade möjlighet att besluta om. De platserna där de fortsatt kan sitta är sådana som inte anses som allmän plats. Det handlar inte om att de inte ska finnas på vissa platser, utan om att det är ett system som vi inte vill ha i vårt samhälle. Vi har sedan många, många år tillbaka bekämpat tiggeriet i Sverige genom att genomföra politiska reformer som ser till så att människor har sociala system som erbjuder hjälp på många olika sätt. Både ekonomiskt stöd och annat stöd.

De här sociala stöden och systemen, fungerar de som de ska idag så att tiggeri inte skulle behövas?

– Jag skulle säga generellt i de allra flesta fallen så fungerar de väldigt väl för dem som är medborgare i Katrineholm eller någon annan stad i Sverige. De som har kommit hit och tiggt är med något enstaka undantag från andra länder. Där det uppenbart behöver finnas åtgärder för att stärka deras system för social trygghet.

”Pekar ut en etnisk grupp”

Motståndet var brett när ett tiggeriförbud började diskuteras. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna gjorde gemensam sak för att stoppa det. 

Leder till att stigmatisera fattiga människor. 

– Det enda som det leder till att stigmatisera fattiga människor som söker hjälp. I övrigt så har ju bara tiggeriet flyttat på sig, säger vänsterpartisten Tommy Rosendahl. 

Men vad säger du om argumentet att det inte är en långsiktig lösning att tigga och att tiggeriförbudet är till för att få tiggarnas hemländer att att ta sitt ansvar? 

– Det är klart att det behöver ske saker i Rumänien och Bulgarien och att den brutala diskrimineringen av romer behöver upphöra. Men ett tiggeriförbud gör ju inget för att påverka det. Däremot är det diskriminerande i sig. Det här är en lagstiftning som riktar sig mot en särskild etnisk grupp. Det var aldrig tal om något tiggeriförbud innan de rumänska romerna dök upp i Katrineholm. 

När kommunledningen lade in ett tiggeriförbud i de lokala ordningsföreskrifterna blev det en polissak att hålla tiggarna borta. Och något som skulle kunna leda till böter för dem som tigger. Men några böter har inte dömts ut vad tidigare kommunpolisen Johnny Onbiner vet. Och inte blev det direkt någon polissak heller. 

Vi förklarade att våra resurser är begränsade.

– När tiggeriförbudet klubbades igenom hade vi en dialog med kommunen och vi förklarade att våra resurser är begränsade och att vi inte kunde lägga jättemycket energi på det här. Kommunen gjorde ett informationsblad som man delade ut till de personerna som tiggde där förbudet skulle börja gälla. Det ledde till att de flyttade på sig. 

Ett argument som förs fram för ett tiggeriförbud, både här i Katrineholm och i hela landet, är att tiggeriet omges av kriminalitet och människohandel. Några bevis för att det var så i Katrineholm har inte Johnny Onbiner. 

– Vi fick indikationer på att några av dem som tiggde även var prostituerade. Det var givetvis någonting som var negativt i stadsbilden och hemskt för dem som prostituerar sig förstås. Och vi fick rapporter om att man förmodligen ska ha kört ut tiggare till de här platserna. Vi har försökt vid något tillfälle att utreda det, men det har inte varit någon som har velat medverka med oss i den processen.

Johnny Onbiner tror ändå att tiggeriförbudet lett att en viss minskning av tiggarna just i Katrineholm. 

– Jag har ju fått intrycket att det är familjer, att det är mamma, pappa, syskon och så där som åker tillsammans till en stad och tar varsin plats där de tigger efter pengar. Nu blir det svårare när det finns färre platser. Nu blir det någon enstaka individ som kanske åker hit själv, säger han. 

SD-politik i Tidöavtalet

Men antalet tiggare har minskat kraftigt i hela landet. Inte bara där det finns lokala förbud. I till exempel Örebro, en timme från Katrineholm, drog kommunen precis in bidraget till vinterhärbärget eftersom det inte längre finns något behov. 

Sverigedemokraterna är dock fortfarande inställda på att få igenom ett tiggeriförbud. I Tidöavtalet mellan SD och regeringen står det: 

”Ett nationellt tiggeriförbud ska utredas. I utredningens uppdrag ska ingå att pröva för- och nackdelar med ett system med möjlighet till kommunala tiggeriförbud jämfört med ett nationellt förbud. Utredningen ska, oavsett ställningstagande, lägga fram ett författningsförslag som innebär tiggeriförbud i Sverige.” 

Vid sidan av förslagen om bristande vandel som grund för att återkalla uppehållstillstånd, den så kallade angiverilagen och återvandringsbidrag räknas tiggeriförbudet som en av SD:s segrar i Tidöavtalet. 

Nyligen presenterades den utredning som hade tittat på återvandringsbidrag. Utredaren Joakim Ruist avrådde ifrån att höja nivåerna på bidraget för att förmå fler att återvända eftersom det kan skada integrationen och skicka signaler om att invandrare är ”oönskade” i Sverige. Trots det går nu regeringen fram med ett förslag om att återvandringsbidraget från dagens 10 000 kronor till 350 000 kronor. 

– Det bidrag som tidigare funnits har i princip inte utnyttjats alls och därför föreslår vi tillsammans med regeringen en kraftig höjning av  bidraget, säger Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling på pressträffen när förslaget presenteras. 

L-ledamöter kan fälla

Många i Liberalerna har haft särskilt svårt att svälja just de här punkterna om återvandringsbidrag och tiggeriförbud i Tidöavtalet. Liberala ungdomsförbundets nyvalda ordförande, Anton Holmlund, kallar dem ”främlingsfientliga” i en intervju med Dagens Nyheter. De liberala riksdagsledamöterna Anna Starbrink och Lina Nordquist har sagt att de kommer att rösta nej om ett sådant förslag hamnar på riksdagens bord. 

Det är precis så många röster som oppositionen behöver för att stoppa ett tiggeriförbud. Om de vill. 

Någon utredning har inte tillsatts än, men när regeringen nu går in i den andra halvan av mandatperioden är det många som räknar med att den kommer snart. 

”Vi kommer att kommunicera direktiven vid en tidpunkt som vi väljer”, skriver Mikael Strömberg på Sverigedemokraternas pressavdelning som svar på frågan om när det kan bli. 

Amnesty: Förbud leder till brott

Att tillåta tiggeri är att tillåta att fattiga människor exploateras genom människohandel. Det är ett av SD:s argument för ett nationellt tiggeriförbud. Människorättsorganisationen Amnesty International säger tvärtom att ett tiggeriförbud riskerar att öka brottsligheten. Ett förbud mot att tigga kan driva människor in i andra farliga och brottsliga verksamheter. ”De flesta skulle hellre begå brott än att låta sina barn gå hungriga”, skriver organisationen i sin punktlista över argument mot ett tiggeriförbud. 

Kristina Färdeman sålde sitt hus på landet för ett år sedan. Då hade hon bara ett par personer boende på sin gård. Nu sitter hon i sin lägenhet på åttonde våningen i Katrineholm och blickar ut över staden och samtiden. 

– Jag är bekymrad över debatten och klimatet i alla frågor. Att vi så tydligt talar om vi och dem. Och att de inte borde vara här. SD:s retorik har fått fäste i stort sett alla partier nu. 

George sätter sig på sin platspall vid ingången till Lidl. Han har några timmar kvar här idag. Han sitter tills butiken stänger. Vad gör han om det blir förbjudet överallt att tigga?

– Ja vad ska jag göra? Om de säger åt mig att jag måste åka härifrån så gör jag det.