95,1 procent av eleverna vars föräldrar har en lång eftergymnasial utbildning var behöriga till gymnasiet under förra året, jämfört med 78,1 procent av de elever vars föräldrar har som högst en avklarad gymnasieutbildning. Det visar Skolverkets siffror för 2017.
För att motverka denna klassrelaterade obalans framhärdar Liberalernas partiledare Jan Björklund gång på gång att ”flumskolan” måste väck. Att han som arbetargrabb inte hade haft en chans i dagens skolsystem, som han menar gynnar de starka eleverna på de svagas bekostnad. I stället vill han se en återgång till en mer faktabaserad katederundervisning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Grund analys
Åse Hansson, forskare på institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet, välkomnar att Jan Björklund lyfter upp klassperspektivet i skolfrågan, men menar att hans analys är allt för grund.
– Han har några viktiga poänger, men analysen är för grund och skuldfrågan läggs på fel nivå. Jag menar, det är ju inte lärarnas eller pedagogernas fel att det ser ut som det gör. Det främsta problemet är den sociala skiktningen, i samhället och i skolan. Men det håller ju inte Jan Björklund med om, säger hon.
Ett annat problem med Björklunds resonemang, menar hon, är att han utgår ifrån grundpremissen att det finns en pedagogisk hegemoni, det vill säga en dominerande undervisningsmetod i den svenska grundskolan, framhåller Åse Hansson.
– Vetenskapliga studier visar att det inte ser ut så. Jag har i min egen forskning funnit att det snarare är så att i de skolor med en högre andel barn till lågutbildade föräldrar, är det mindre framgångsrik undervisning, med exempelvis mycket ”eget arbete”. På skolor med elever från mer stödjande hemförhållanden är också undervisningen mer utvecklad och stöttande.
Flera förklaringar
Att det ser ut så menar hon beror på samhällets sociala strukturer.
– Lärarkompetensen är olika fördelad, vilket gör att förutsättningarna för eleverna skiljer sig kraftigt åt. För att finna orsaken till detta måste man se till hela förändringen av skolsystemet. Det här med att vi har fått ett fritt skolval gör ju att skolorna inte bara konkurrerar om de bästa och enklaste eleverna, utan även om de bästa lärarna, säger Åse Hansson.
De bakomliggande faktorerna till denna sociala ”sortering” av elever och lärare till vissa skolor, menar hon är flera:
– Det handlar om boendesegregation, det fria skolvalet, den fria etableringsrätten för skolor, samt marknadsanpassningen och konkurrensutsättningen av skolverksamheten. Jag anser att det här är viktiga frågor som måste finnas med i debatten om de skilda skolresultaten.
Inget motsattsförhållande
Ett ytterligare problem med Björklunds resonemang menar hon är att han ställer analys, eget kritiskt tänkande och självständigt projektarbete i motsatsförhållande till faktakunskaper och lärarledd undervisning.
– Jag menar att det inte finns något motsatsförhållande över huvud taget. Någon sådant bör inte heller skapas. Framgångsrik undervisning präglas av båda dessa dimensioner. Faktakunskaper, god lärarledd undervisning, självständigt tänkande, kritisk granskning och analys.
Ett allt för stort fokus på lärarledd katederundervisning är därför inte vad vi behöver för att komma åt skolsegregationen, menar hon.
– Det skulle kunna leda till andra inte alls önskvärda effekter. Vilka barn behöver övas i analys, kritiskt tänkande och eget ställningstagande, för att få en god tilltro till sin egen kompetens? Givetvis alla barn. Men om man inte växer upp i en hemmiljö där detta är ett naturligt inslag i vardagen, blir ju skolan extra betydelsefull.
Krävs obekväma beslut
Vesna Prekopic, ledarskribent på Dagens Arena, tidigare gymnasielärare och rektor, presenterar under dagen sin nya rapport ”Jakten på den jämställda skolan”, i vilken hon lyfter frågan om vad som är en jämlik skola samt vad som krävs för att nå fram till en sådan.
– Vi har kommit fram till att det är långt ifrån omöjligt, men att det förutsätter att våra politiker vågar fatta en del obekväma beslut.
Att andelen godkända och gymnasiebehöriga elever kan skilja sig så mycket åt mellan grundskolor i olika stadsdelar, trots att enbart en motorväg skiljer dem åt rent geografiskt, är inget annat än en fullkomlig katastrof för den svenska demokratin, menar hon.
– Det fria skolvalet och marknadsstyrningen av verksamheterna bär en stor del av skulden till detta. De pedagogiska resurserna finns inte där de behövs som mest, säger Vesna Prekopic.
Vad avser Jan Björklunds resonemang om mer katederundervisning anser hon att han ur ett klassperspektiv definitivt har en poäng.
– Om vi pratar katederundervisning och menar lärarledd undervisning, är ju frågan vem som ska stå vid katedern. Vi måste få fler lärare som är utbildade och har rätt kompetens. Kommer du från ett hem där inte mamma och pappa kan hjälpa dig med studierna är detta helt avgörande, säger Vesna Prekopic, men ifrågasätter i nästa andetag vad Björklund egentligen avser med vad han kallar ”flumskolan”.
– Det är onödigt att polarisera på det sättet. Det är såklart inte ”flummigt” att göra egna analyser och grupparbeten, att finna kunskap på egen hand och lära sig att samarbeta med andra, utan en viktig del av lärandet. Men till det behövs det erfarna och skickliga lärare som stöttar och ledsagar, säger hon.