Men – här kommer Katalys invändning. Skillnaden mellan låg- och höginkomsttagare blir betydligt större om man istället jämför hur mycket man kvar efter att man betalat för sitt boende. Då har femtedelen med högst inkomst sedan 2003 fått 25 143 kronor mer kvar varje månad. Femtedelen med lägst inkomst får då endast 1037 kronor mer kvar i plånboken varje månad.

– Då framträder ojämlikheten som ännu mycket mer dramatisk, säger Markus Kallifatides som är en av rapportförfattarna och till vardags socialdemokratisk riksdagsledamot.

Urholkad välfärd

Men en dryg tusenlapp mer i månaden – har man då inte trots allt fått det bättre? Knappast, menar Markus Kallifatides. Inte om hänsyn också tas till att sociala skyddsnät som sjukförsäkring urholkats under samma tid. Dessutom har tillgången till vård, skola och omsorg av god kvalitet blivit mer ojämlikt fördelad mellan olika samhällsgrupper i takt med privatiseringar, enligt rapporten.

– Privata sjukvårdsförsäkringar exploderar och den nuvarande regeringen skyddar den som har en sådan att smita före i offentligt finansierade sjukvårdsinrättningar, säger Markus Kallifatides.

Att klyftorna ökat i snabbare takt när hänsyn tas till boendekostnad beror på att hyrorna de senaste decennierna stigit i dubbelt så snabbt som andra priser. Eftersom låginkomsttagare i mycket högre utsträckning hyr sin bostad än höginkomsttagare driver det på ojämlikheten. I och med de kraftigt stigande räntorna ökar boendekostnaderna nu troligen mer för den som äger en bostad. Det förminskar inte behovet av att vänsterkrafter mobiliserar för vända den långa utvecklingen mot allt större ojämlikhet, enligt Markus Kallifatides.

– Det måste vara arbetarrörelsens historiska uppgift.