”Omar Mustafa som i helgen valdes in i den socialdemokratiska partistyrelsen kritiseras för att han inte distanserar sig från antisemiter.”

Under Omar Mustafas ordförandeskap hade Islamiska förbundet bjudit in ­personer som spridit antisemitisk propaganda. Det var egyptierna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany. På nyhetskanalen Al Jazeera hävdade Salah Sultan att ”judar under påsken begår ritualmord på kristna för att använda blodet i osyrat bröd”, en antisemitisk ­konspirationsteori med gamla anor. 

Expo men även Svenska kommittén mot antisemitism riktade stark kritik mot Islamiska förbundet, men även mot Omar Mustafa som vid tidpunkten nyligen valts in.

– Jag blev först föreslagen till parti­styrelsen i arbetarkommunen 2012, och där började den första debatten om mig. Några drevade mot mig och sa flera tokiga saker om min person. 

Vad handlade kritiken mot dig om då?

– Kritiken var att jag var engagerad i ­muslimska organisationer. Jag är kvinnofientlig, jag är antisemit och homofob. Jag redde ut alla frågetecken redan då. De förstod att det saknade grund. 

– Jag kom in i styrelsen ändå och fick stor uppbackning i partiet. 2013 fick jag en fråga om att vara med i partistyrelsen, jag var först tveksam. Jag hade fortfarande kvar mitt ideella engagemang i Islamiska förbundet. Men fick höra av företrädare att det inte fanns en motsättning, att det tvärtom var bra att folk i partiet hade en fot i civilsamhället och den andra i partipolitiken. 

– Jag hann sitta i partistyrelsen i sex ­dagar, sedan kom drevet och jag avgick. 

* * *

Tidningsrubrikerna var många under den perioden. En av Aftonbladets kolumnister, Monika Gunne, beskyllde Omar Mustafa för hedersförtryck. På Expressen publicerades felaktiga inkomstuppgifter. I en artikel beskrevs det hur Omar Mustafa tjänat närmare 1,5 miljoner kronor under 2011 och att han året innan taxerade för drygt 1,1 miljoner kronor samt att han haft en årsinkomst på nästan en miljon under 2008 och 2009. Detta visade sig senare vara felaktigt då Expressen tagit fel Omar Mustafa. 

Hur resonerar Expo om publiceringen nästan tio år senare? Jag frågar vd Daniel Poohl. 

– När Omar Mustafa valdes in i Social­demokraternas partistyrelse i april 2013 väckte det starka reaktioner hos organisationen Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA. Det valde vi att uppmärksamma. I en nyhetsartikel redogjorde vi för vad som låg bakom kritiken. SKMA reagerade bland annat på att Omar Mustafa i sin roll som ordförande för Islamiska förbundet varit ytterst ansvarig för inbjudningar av talare med antisemitiska idéer och undrade nu hur Socialdemokraterna ställde sig till detta. Det var en högst rimlig och relevant kritik som vi tyckte var självklar att belysa utifrån vårt bevakningsområde. 

– Sedan brakade drevet igång, och det fick snabbt tydliga antimuslimska inslag. Problemet blev islam och muslimer, inte vad Omar Mustafa i egenskap av makthavare hade gjort. Vi följde upp vår bevakning och belyste efter att tag också den islamofobiska kampanj som dragits igång mot Omar Mustafa.

– Tyvärr är det ett återkommande mönster att affärer där svenska muslimer som är offentliga personer står i centrum snabbt urartar till kampanjer med antimuslimsk agenda. Ibland blir det affärer för att personen just är muslim. En del var kritiska och menade att vi inte förstod eller tog hänsyn till det i vår rapportering. Även om vi i flera artiklar belyste islamofobin så kunde vi när stormen väl lagt sig konstatera att vi borde varit snabbare på att reagera mot islamofobin. Det tar dock inte bort det ­faktum att vår rapportering från första början var relevant.

Jag frågar Omar Mustafa hur han ser på den tiden. 

– Jag hade ett stort stöd från partikollegor, några gick ut och skrev en gemensam artikel. Men det drunknade i allt brus. Jag hade en bra kommunikation med flera i partiet. Om Islamiska förbundet är problemet så sa jag att jag kan hoppa av. Jag sa att jag kan även ta time out från politiken. Men inget var tillräckligt. 

– Det slutade med att den dåvarande partiledaren (Stefan Löfven) gick ut och sa att han saknade förtroende för mig. Jag sa att jag kan gå ut och be om ursäkt om det är något jag gjort, men Löfven ansåg inte att jag gjort något fel. Han tyckte att drevet tog fokus från partiet och att jag skulle ta en för laget och bara avgå. Men han ansåg sam­tidigt att jag skulle fortsätta vara partimedlem och engagera. Tydligen hade han förtroende för mig som partimedlem, någon som ska jaga röster åt partiet. 

Men du lämnade partiet sedan? 

– Ja, jag hoppade av självmant. Jag tänkte att om man saknar förtroende för mig då vill jag inte var med överhuvudtaget.

Vad hände efter att du avgått?

– Jag fortsatte engagemanget, hade inga offentliga eller arvoderade uppdrag. Jag jobbade på Ibn Rushd, fortsatte att engagera mig. Men drevet blev början på en lång historia. På den tiden pratade ingen om Muslimska brödraskapet, det kom senare. Då handlade det om att jag är antisemit och homofob. Det pågick en häxjakt mot många muslimer i offentligheten. Vilka de har träff­at, vilka de har varit på konferens med. Det är en logik som bara appliceras på muslimer i offentligheten, inga andra.

Varför tror du att man pratar så mycket om Muslimska brödraskapet i relation till svenska muslimska organisationer idag?

– Det har egentligen länge funnits liknande anklagelser i utländska bloggar, men stora delar av den här diskussionen kom i och med kontrarevolutionerna under arabiska våren och länderna som omfattades av det. Muslimska brödraskapet var i flera länder en viktig del av revolutionen och på folkets sida. Men sedan har bilden av dem fått ett eget liv, man ser på rörelsen som agenter som vill införa shariadiktatur överallt. Det är en konspirationsteori. 

– Att prata om Muslimska brödraskapet som en sak är som att jämföra Hugo Chávez med Tony Blair, både kommer ur socialism­en men är inte samma sak. 

Men har det inte funnits personer med bakgrund inom Muslimska brödraskapet som varit aktiva i muslimska organisationer i Sverige?

– Ja, om man tar Islamiska förbundet. Det är ingen hemlighet att det finns personer som migrerat från länder där brödraskapet var verksamma under 80-talet, men dessa förgreningar i länderna de flytt ifrån är olika. Det finns personer som kommer från Tunisien där Muslimska brödraskapets bildat Ennahda, det skiljer sig får dem från Syrien exempelvis. 

– Alla sakliga forskare beskriver Muslimska brödraskapet som icke-våldsamma. Men oavsett har diskussionen om detta fått ett eget liv, där det blir konspiratoriskt. Exempelvis talar man om Islamiska förbundet och kopplingen till paraplyorganisationen. Men Islamiska förbundet har en enorm bredd i relation till muslimska communityn, där finns sufi, shia, sunni. Att man pratar med olika och samarbetar kring vissa frågor – så funkar det i hela det religiösa civilsamhället. Bilda har katolska kyrkan, Bilda har en starkare koppling till påven än vad Islamiska förbundet har till Muslimska brödraskapet. 

De här inbjudna talarna kom under din tid som ordförande. Hur ser du på det idag?

– Det är en befogad kritik att ifrågasätta inbjudna talare, jag har tagit till mig mycket av den kritiken. I flera av de organisationerna där inbjudningen ägt rum har mycket förändrats de senaste åren. Vi har haft bra samtal med andra och sett över rutiner. Det finns inga ursäkter för det som hände, men man måste tillåtas fela och lära av misstagen.