På grusparkeringen mellan järnvägsspåren och Nordatlanten står ett tjugotal polska dragbilar uppställda.
Tommy Jonsson, ansvarig för Transports kartläggning ”Ordning och reda i åkeribranschen”, saktar ner men svänger inte in. Utan tolk är han försiktig med att närma sig chaufförerna.
Hans närvaro har i bland misstolkas. Det har hänt att han mordhotats.
Från baksätet spanar Freddy Welle, ordförande i åkerisektionen i Göteborg och Antti Vainio, utredare från Stockholm, in mellan lastbilarna.
– Man ser oss från facket som en kontrollerande myndighet och tror att vi är ute efter dem som chaufförer, säger Tommy Jonsson. Men vi vill ju att de ska tjäna samma pengar som chaufförerna i Sverige.
Tommy Jonsson har följt de utländska chaufförernas arbetsvillkor i Sverige sedan 2005.
Men det var först efter en förfrågan från dåvarande förbundsordförande Lars Lindgren som han 2014 gavs uppdraget: att visa hur bland annat utstationeringsdirektivet har slagit mot åkerinäringen.
Direktivet fick motsatt effekt
Tanken med EU:s utstationeringsdirektiv var ett gemensamt regelverk för arbetstagare som utstationeras till andra medlemsländer. Kombidirektivet och cabotagereglerna skulle avlasta vägnätet och minska miljöpåverkan.
– Det blev precis tvärtom, säger Tommy Jonsson. Han beskriver direktiven och reglerna som tandlösa.
Att kombidirektivet efterlevs är svårt att kontrollera och cabotagereglernas skrivningar rundas lätt genom att korsa gränsen till Norge en gång i veckan.
Längst ut i containerhamnen där asfalt möter vatten, tornar rostiga, urblekta containrar upp sig som husväggar på båda sidor vägen. Här står dragbilar från Polen och Sverige.
Tommy Jonsson stannar till och knappar in ett registreringsnummer i mobilen.
Mellan lastbilarna står någon lutad över en trebent grill. En minibuss står parkerad bredvid.
– De här chaufförerna bussas upp från Slovakien, Polen och Rumänien. Vi ser att de stannar flera månader i sträck. Företagen påstår att det handlar om tre veckor. Är bilarna permanenta och personalen kommer hit, då är det i mina ögon ett fast driftställe, förklarar Tommy Jonsson.
Ett vanligt upplägg är att chaufförerna, som kör på ackord, får minimilön från hemlandet –
i Rumänien 236 euro i månaden – och sedan en bonus på 11 kronor milen.
– En del lever på te, soppa och pommes frites och åker hem två gånger per år. Det är också en form av människohandel, säger Tommy Jonsson.
Åttio åkerier har anmälts
Kartläggningen har gjorts i samarbete med myndigheter, informatörer och arbetsgivare.
Med förstoringsglas har registreringsnummer spårats på Facebook och stämts av mot register. Hur många fordon finns och hur många anställda betalas det skatt och sociala avgifter för?
Vid ett tillfälle valdes femton åkerier ut. De ägde tillsammans 526 ekipage – men hade bara betalt 1,5 miljoner i arbetsgivaravgift.
– När skatt eller sociala avgifter inte betalas går ju samhället miste om ohyggliga summor. Någon ska ju betala för välfärden, säger Tommy Jonsson.
Drygt åttio åkerier har anmälts till Skatteverket. För några av dem ledde det till skattehöjningar på sammanlagt 44 miljoner kronor.
En droppe i havet enligt Tommy Jonsson. Svensk åkerinäring går som tåget. Enligt TYA kommer det att behövas 5000 nya chaufförer under kommande år.
Samtidigt ser Tommy Jonsson hur allt fler svenska åkerier utnyttjar tillgången på billig arbetskraft och sätter utländska chaufförer bakom ratten i sina bilar.
Han tycker att de tandlösa reglerna till viss del har gynnat främlingsfientligheten.
– Men det är ju inte chaufförerna vi ska ge oss på, de gör ju bara vad de kan för att överleva.
Ska vi ha en öppen marknad i Europa ska vi konkurrera på lika villkor och inte med låga löner, säger han.
Motstånd mot nytt direktiv
Senare i år kommer EU-kommissionens förslag på nytt utstationeringsdirektiv.
Där föreslås bland annat att de regler om lön som gäller för arbetstagare i värdlandet också ska gälla för den som är utstationerad.
När förslaget kom upp i EU-parlamentet första gången gjorde elva länder, bland andra Polen, Rumänien och Bulgarien – allt för att stoppa det. Man ansåg att länder som Sverige försöker skydda sina lokala marknader från konkurrens.
Vi passerar ett inhägnat område där ett trettiotal lastbilar står uppställda som en solfjäder. I mitten vajar den litauiska flaggan.
– Jag drömmer om att få fortsätta med det här, ta hit fackföreträdare från länder som Polen, Rumänien och Bulgarien och utbilda dem i den svenska modellen. Och sedan åka ut till chaufförerna, säger Tommy Jonsson.
