Det säger Kristina Larsson, barnmorska på förlossningen i Karlskoga sedan 30 år när hon står och samlar in namn mot stängningen utanför sjukhuset.
Den 15 juni stängdes dörrarna för födande kvinnor på sjukhuset i Karlskoga. Alla förlossningar ska istället ske på Universitetssjukhuset i Örebro, fyra-fem mil bort. Sommarstängningen var planerad sedan länge och sedan 2016 har alla förlossningar samordnats till Örebro under sommarveckorna.
Men i slutet av maj kom beskedet som nu har fått hela bygden att engagera sig. Förlossningen i Karlskoga kommer inte att öppna igen efter sommaren. Verksamhetschefen Gitt Kullberg bedömer att hon inte kan garantera patientsäkerheten.
Hänvisar till patientens säkerhet
Drygt 500 barn föds i Karlskoga varje år. Men sjukhuset saknar en neonatalavdelning med läkare specialiserade på vård av barn som föds svårt sjuka. Därför har bara så kallade lågriskförlossningar tillåtits i Karlskoga. Bara friska kvinnor som har haft en normal graviditet tas in. Men ibland händer det saker ändå. Som när ett barn var nära att dö efter en förlossning i början av förra året. Fallet anmäldes till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Och det är det här ärendet och Ivos beslut som verksamhetschefen hänvisade till när hon meddelade beslutet att stänga förlossningen.
– Ivos beslut pekar nu tydligt på att det inte går att säkerställa patientsäkerheten för akut sjuka nyfödda barn på Karlskoga lasarett.
Specialistvård krävs sällan
Trots det säger Britt Larsson, barnmorska på avdelningen, att hon aldrig har varit rädd på jobbet.
– Aldrig. Det är klart att även om det är en normal graviditet och allt börjar normalt så vet man aldrig hur barnet har det i magen. Men är det någonting så har vi en utarbetad larmkedja. Vi ringer alltid direkt till narkospersonal och till gynekologen och de är uppe som senast tre minuter efter att vi har ringt. Och all personal är utbildad i det som heter CEPS, akut omhändertagande av nyfött sjukt barn, och vi börjar med ventilering direkt, säger hon.
Är barnet så sjukt att det behöver specialistvård så rings ett neonatologteam in från Örebro eller så transporteras barnet med ambulans till Universitetssjukhuset. Personalen på förlossningen i Karlskoga har räknat på att det sker i endast upp till två procent av alla förlossningar.
”Det är som med bilbälten”
Men även om det är så sällan som det sker så tycker inte Andreas Ohlin, ordförande i Regionala specialitetsrådet i barnsjukvård och verksamhetschef på Barn- och ungdomskliniken på universitetssjukhuset Örebro, att det är okej.
– Inte när det gäller livshotande tillstånd. Det är som med bilbälten. Vi vet att i de allra flesta fall när vi sätter på oss dem så kommer vi inte att behöva dem. Men vi är väldigt glada att vi gjorde det den dagen vi verkligen behöver det. I de flesta fall går det bra, men alla barn har rätt till hög kompetens när de är nyfödda och sjuka, säger han.
Svenska neonatalföreningen gick i april i år ut med rekommendationen att alla förlossningsenheter ska ha tillgänglig barnjour dygnet runt. I Sverige finns det åtta sjukhus som inte har den vård som Svenska neonatalföreningen anser behövs. Och att bygga upp en sådan enhet även i Karlskoga är inte realistiskt enligt Andreas Ohlin.
– För att det ska ha någon effekt så måste personalen där vara lika erfaren som personalen i Örebro. Då behöver den personalstaben rekryteras och utbildas, det är en process på flera år. En neonatalavdelning är inte en brandsläckare som man bara kan ställa in i ett hörn och så finns den där om den behövs. Människor behöver jobba med det de är utbildade för, för att behålla sin kompetens. De måste träna hela tiden. Det är få förlossningar idag i Karlskoga som är en lågriskenhet så i princip skulle de aldrig behövas. Och då har vi inte ens pratat om vad det skulle kosta att ha personal på plats som kanske behövs en gång i månaden, säger han.
”Omvårdnad hanns inte med”
Andreas Ohlins och neonatalföreningens inställning har också fått stöd i den utredning av kvinnosjukvården som lämnades till regionledningen tidigare i år. En sammanslagning av förlossningsverksamheterna till Örebro skulle enligt utredningen stärka patientsäkerheten, skapa en stabilare bemanning, underlätta schemaläggning och ledighetsplanering och spara pengar.
Men förlossningen i Karlskoga är populär. I den senaste nationella patientenkäten låg patientnöjdhet för kvinnosjukvården i Karlskoga högst i landet med 98 procent. Att det är en liten enhet gör att barnmorskorna i de allra flesta fall bara har en födande åt gången och kan arbeta enligt Barnmorskeförbundets rekommendationer – en barnmorska, en födande. Avdelningen har också familjerum där både den födande kvinnan och hennes partner får stanna. Så är det inte på den större enheten i Örebro. Där får kvinnan ofta dela rum efter förlossningen och partnern får åka hem.
Britt Larsson som har arbetat i Örebro under sammanslagningarna på sommaren säger att det är en helt annan sak att vara barnmorska där.
– Det var för få barnmorskor i förhållande till antalet patienter. Man hade minst två patienter åt gången. Man fick knappt göra en födande klar innan det var dags att gå in till nästa. Omvårdnadsbiten hanns inte med. Jag kommer knappt ihåg en enda patient jag hade i Örebro, säger hon.
Oro hos blivande föräldrar
Reaktionerna på nedläggningsbeskedet är starka i Karlskoga. Samma dag som förlossningen stängdes gick ett demonstrationståg med över 4 000 deltagare igenom staden med krav på att låta förlossningen vara öppen. Namnlistor har skrivits under och facebookgruppen ”BB (förlossningen) i Karlskoga måste vara kvar” har över 11 000 medlemmar.
Evelina Nilsen, som ska föda barn i juli, är en av dem som var med och demonstrerade.
– Jag vill inte behöva åka flera mil för att föda och riskera att komma in till en förlossning som är fullbelagd, säger hon.
Nu planerar hon att föda i Karlstad istället för i Örebro, trots att det är ytterligare lite längre dit från Karlskoga.
– Min man är lastbilschaufför och det är inte säkert att han är hemma när det sätter igång. Jag kan inte sitta och köra själv in till Örebro så jag planerar att vara hos min svärfar i Deje så att han kan köra mig till Karlstad, säger Evelina Nielsen.
Många i Karlskoga är också rädda att stängningen av förlossningen är första steget i en nedmontering av hela sjukhuset och en ytterligare centralisering till Örebro.
– Är det så att man inte har förlossning på ett sjukhus, då behöver man inte ha narkospersonal dygnet runt och man behöver inte ha operationsberedskap dygnet runt, säger Britt Larsson.
Politikerna kan ändra beslut
Det här ställer frågan om hur långt vården ska centraliseras på sin spets. Inte heller i Örebro kan alla fall hanteras. Vissa barn måste till exempel skickas till Karolinska institutet i Stockholm. Ska vi då bara ha några sjukhus i Sverige som tar emot alla födande?
– Det är en avvägning vi måste göra utifrån hur sällsynt tillståndet är. Och det är olika prioritering för olika tillstånd. Ibland ska vi prioritera närhet. Ibland centralisering. Och i den här regionen har vi inte så långa avstånd, alla länsdelar ligger inom tio mil från Örebro, att det är fullt tillräckligt med en förlossningsavdelning där alla länets kvinnor får likvärdig vård, säger barnläkaren Andreas Ohlin.
Men här har han inte riktigt politikerna med sig. Region Örebro län styrs idag av Socialdemokraterna tillsammans med Centerpartiet och Kristdemokraterna. Ett av de viktigaste vallöftena inför valet i höstas var att regionen ska ha två förlossningsenheter även fortsättningsvis. Och när regionfullmäktige sammanträdde i går, tisdag den 18 juni, var alla partier överens om att förlossingen i Karlskoga bör öppna igen.
– Vi ska titta på vad det är som krävs för att garantera patientsäkerheten. Frågan ska kartläggas skyndsamt och redovisas för hälso- och sjukvårdsnämnden. Så i nuläget handlar det här om en tillfällig stängning. Allt annat är ett politiskt beslut, säger regionstyrelsens ordförande Andreas Svahn (S).
