Att ha den makten tilltalar Karl-Petter Thorwaldsson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag ska inte förneka att ha makt är intressant. Varje gång vi gör en affär där medlemmarna stärker sin pension eller får en bra hemförsäkring så gör vi stor nytta. Första kollektivavtalet som tecknades efter att jag blev ordförande 2012 innebar till exempel extra ersättning till föräldralediga i alla avtal. Nu i höstas räknade vi ut att vi har betalat ut 650 miljoner kronor under de här åren, till barnfamiljer. Då går man ganska nöjd hem.
Här skiner Karl-Petter Thorwaldsson upp och börjar skratta.
På gott humör
Han sitter bekvämt i en soffa i LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm, huset som facket ägt sedan 1925 – och han är på uppenbart gott humör.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men LO-ordförandens roll har med åren blivit allt mer komplicerad, eftersom villkoren för den svenska modellen förändrats i takt med att tillgången på arbetskraft blivit i praktiken obegränsad samtidigt som valuta-, kapital- och kreditmarknaderna har blivit globala och kraftigt avreglerade. Dessutom har ju nationalstatens suveränitet begränsats inom ramen för EU-samarbetet. Så jag frågar honom i vilken grad makten över den svenska modellen har glidit parterna ur händerna?
– Väldigt lite, våra kollektivavtal sätter fortfarande lönerna. Om det är något som övriga Europa förstått de senaste åren så är det att deras låglönemodell inte fungerar, svarar han utan att tveka.
Vill se en tydlig höger
Den stundande valrörelsen har redan fått en viss prägel av högerns älsklingsfrågor, som brottsbekämpning och ”misslyckad” integration. Men inte heller det oroar Karl-Petter Thorwaldsson.
– Jag tror att vi har stor chans att sätta dagordningen i den här valrörelsen. Nu har vi lyckats få till en konflikt med Moderaterna om arbetsrätten, i och med att de vill avskaffa turordningsreglerna i las. Jag förstår Moderaternas strategi, de har tappat sin högerflank till Sverigedemokraterna vilket gör att de rör sig åt höger. Konsekvensen blir att det är lättare för oss att bedriva valrörelse. Och för väljarna blir det bättre! Den jäkla trianguleringen när alla partier möts i mitten för inget gott med sig, det har bara gett växande fascistiska partier i vartenda land där det skett. Vi tror på jämlikhet och investeringar för full sysselsättning – och det är bra att vi så tydligt står för olika saker.
Varför förmår inte arbetarrörelsen att ta kommandot i diskussionen om full sysselsättning?
– Jag tror att vi står med vad jag kallar för segrarnas problem. Socialdemokraterna har gjort fantastiskt bra ifrån sig, med ökade investeringar vilket skapat nya jobb, enligt ett LO-recept. Och finansminister Magdalena Andersson har gått från underskott till överskott, en otrolig resa! När saker anses vara lösta, i det här fallet ekonomi och sysselsättning, så blir de mindre viktiga för väljarna.
Vi har redan hört en rad politikerutspel som gäller löner, nu senast sjuksköterskelyft. Kan det tolkas som något annat än ett misslyckande för parterna?
– Jag tycker att det är ett misslyckande för de politiska partierna! Här skäller jag lika mycket på S som på de borgerliga. För det är en otroligt farlig väg att gå. Lönebildningen ska skötas av parterna, och den sköter vi otroligt bra. Vi förlorar inte i konkurrenskraft och vi säkrar reallöneförbättringar för vanligt folk. För mig känns det medeltida att man skulle kunna ha en riksdag som bättre än parterna vet exakt vilka löner olika yrkesgrupper ska ha.
Borde du inte vara självkritisk också? När allt fler upprörs över att vissa grupper har för låga löner, då har väl facket misslyckats?
– Vi har en sträng regim för lönebildningen med industriavtalet. Ingen förnekar att den också för med sig problem, till exempel att förändra lönerna för vissa yrkesgrupper inom systemet. Men i årets lönerörelse har poliserna fått mycket mer än andra, ingen facklig har protesterat mot det. Och vi gjorde själva i förrförra avtalsrörelsen en jättesatsning på undersköterskor som fick upp lönen 1 500 kronor mer än andra, en jämställdhetssatsning. Vi är ganska bra på det.
Samtidigt finns uppenbara problem på arbetsmarknaden, med deltider, gig-ekonomi, osäkra anställningar och hyvling.
– Det stora problemet är vägen in mot arbetslivet. Men det är också ett problem att arbetsgivarna fick rätt att anställa på ”allmän visstid” genom lagstiftningen som kom 2007. Men vi jobbar med att ta itu med det i kollektivavtalen. Och vi kommer aldrig att komma åt problemen om vi inte tar Sverige mot full sysselsättning. Vi ser nu när jobben blir fler att de tillfälligt anställda minskar i ganska snabb takt. Och vi har rätt bra koll på gig-ekonomin.
Du ger en positiv bild, finns det inget som bekymrar dig?
– Våra medlemmar har haft reallöneökningar på 60 procent sedan 1997, det kan du jämföra med att amerikanska löntagare har fått 0 i reallöneökning sedan 1980-talet och Europasnittet ligger på 10–20 procent. Men visst finns det problem; den öppna arbetslösheten ska ner till 2–4 procent och fördelas jämnt oavsett om du är kvinna, man, inrikes- eller utrikesfödd. Staten behöver sätta in fler åtgärder, men det finns alltid saker som också vi kan göra bättre; en 35-årig visstidsanställd i Kommunal eller en handelsanställd som får påhugg via sms och hyvling, den skiten ska vi ha bort!
Kritisk mot skattesänkningar
Både LO och Socialdemokraterna presenterade nyligen sina valplattformar, och det finns tydliga paralleller men också skiljelinjer. S betonar integration och lag och ordning mer. LO lyfter fram mer traditionella frågor för arbetarrörelsen.
En vänsterkritik mot S har varit att partiet i regeringsställning låtit de borgerligas stora skattesänkningar ligga kvar, som till exempel på fastigheter, förmögenheter och fem jobbskatteavdrag, en kritik som delas av Karl-Petter Thorwaldsson.
– Där är vi inte överens. Vi har från LO:s sida i flera år krävt en skatteöversyn, men problemet är samtidigt att vi behöver ha en långsiktighet i skattefrågorna, över blockgränserna. Problemet uppstod för att vi tog för många skattesänkningar under en kort tidsperiod under Alliansen. Det är huvudförklaringen till att klyftorna växer. Det går inte att ta bort gåvoskatt, arvsskatt och förmögenhetsskatt och dessutom ta bort fastighetsskattens progressiva del utan att de rika drar i väg.
Du sitter själv i Socialdemokraternas verkställande utskott, hur hårt driver du på för att S ska röra sig mer åt vänster?
– Man får välja sina strider. Jag har valt att prioritera full sysselsättning. Enda sättet är att öka de statliga utgifterna, enligt LO-ekonomerna – att satsa för att få fart på hjulen. Jag kände ett visst motstånd inom S, men nu har de gjort det: regeringen har ökat investeringarna med 70 miljarder och tack vare det har sysselsättningen ökat. Men vi vill fortfarande se en skatteöversyn. Det är absurt att skatten är lägre på börsvinster än på en vanlig knegares arbete. Helt sjukt!
– För två veckor sedan la vi ett nytt förslag som inte Socialdemokraterna stödjer än – att vi ska öka statsbidragen till kommuner och landsting med 70 miljarder kronor.
Vilka allierade har du i S-ledningen?
– Magdalena Andersson, hon har den underbara kombinationen av att vara tokradikal och ansvarsfull. Samtidigt har vi varit extrema ovänner när hon inte gillade satsningen på 70 miljarder – men nu har hon gjort den. Hon är en väldigt bra allierad i de progressiva frågorna.
Villkoren har aldrig varit bättre för att låna till statliga investeringar. Vilka klimatsatsningar skulle du vilja se?
– Vi behöver investera många, många hundratals miljarder för att ställa om våra samhällen till klimatsmarta lösningar. Vi måste jobba med hur vi tar fram saker, hur det påverkar miljön och hur vi kan ta hand om dem efteråt. Där är jag optimist och ser hur Sverige ligger före andra, och vi ska gå ännu tuffare fram. Vår stålproduktion har en av de största koldioxidutsläppen i världen, men parterna har tillsammans med staten satt igång ett program för att ersätta kol i smältningen av stål med vätgas. Då blir restprodukten vatten. Nu går staten in med en miljard för att starta en testanläggning – och om de lyckas får vi ner våra koldioxidutsläpp med en fjärdedel.
Klimatet fordrar enorma investeringar.
Vänsterpartiets partiprogram ligger på en rad punkter närmare LO:s politiska viljeyttringar. Varför är den facklig-politiska samverkan med S så självklar?
– Det är en strategi vi har jobbat utifrån i 130 år och som fungerar ganska bra. I de länder som slutat med facklig-politisk samverkan har det varken gått bra för LO eller Socialdemokraterna. Jag pratar gärna med Vänsterpartiet, men jag tror inte på dem, ärligt talat. Jag tycker att de är för elitistiska i sin syn på hur samhället ska skötas, och jag tycker att de är mer ute efter debatt än att skapa innehåll. Men jag tycker också att de har varit modiga i förhållande till regeringen i budgetfrågor, och nått flera framgångar som de inte har fått tillräcklig Kredd för.
En inskränkning av strejkrätten, sitter du kvar i partiledningen om S lägger det förslaget?
– Jag kommer aldrig att hota med att lämna den facklig-politiska samverkan! Men jag kan säga, med viss sannolikhet, att det inte kommer att bli någon inskränkning av strejkrätten. Strejkrätten är så otroligt – otroligt – viktig för fackföreningsrörelsen, och det vet S.
Bland era medlemmar finns många som sympatiserar med SD. Hur framgångsrik har er konfrontativa strategi mot dem varit?
– I början var vi väldigt icke-framgångsrika. Jag säger inte att det var fel när vi ägnade möda åt att prata om deras nazistiska rötter, det var bra folkbildning, men det bet inte på medlemmarna. För drygt ett år sedan bytte vi strategi till att granska SD:s politik vad gäller arbetstagares rättigheter. De ligger långt till höger om M vad gäller arbetsrätten – och det ger bättre effekt. Sifo konstaterade förra året att allt fler LO-medlemmar går från SD till S.
Driver inte arbetstidsförkortning
Det finns en rad arbetsmiljöproblem på den svenska arbetsmarknaden, inte minst relaterade till stress, vilket avspeglar sig i höga ohälsotal. Samtidigt robotiseras samhället i snabb takt vilket lett till att en rad forskare uttalat att det inte är en fråga om huruvida veckoarbetstiden kommer att sänkas, utan när. Ändå driver inte facket frågan.
– Vi frågar medlemmarna varje år vilka frågor de tycker att vi ska driva och arbetstidsförkortning har inte varit särskilt populärt. Jag håller med om att det kan tyckas märkligt att vi inte haft någon stor arbetstidsreform sedan 1960-talet. Om medlemmarna vill kan vi driva arbetstidsförkortning, att arbeta åtta timmar är inget självändamål.
När kommer LO och S att kroka arm för sex timmars arbetsdag?
– Jag tror att det kommer att ta ganska lång tid. LO måste ju följa vad medlemmarna tycker, och det finns inte ett sådant tryck.
Själv höginkomsttagare
Ojämlikhet är, vid sidan av full sysselsättning, den mest centrala frågan för Karl-Petter Thorwaldsson att bekämpa. Men själv är han höginkomsttagare. Enligt ett beslut av LO:s kongress ska ordföranden tjäna högst 3,5 gånger så mycket som en industriarbetare, vilket gör att hans lön ligger på cirka 100 000 kronor i månaden. Samtidigt företräder han medlemmar som i vissa fall kämpar för att få upp lönen till 24 000 kronor.
Har du tappat kontakten med det liv dina medlemmar lever?
– Jag har en väldigt bra lön, men nej. I tio år var jag industriarbetare, gift och levde med en kommunalare, så jag vet, jag glömmer aldrig hur det kan var att oroa sig över att kunna betala lånet på bilen när barnen är små.
I din utopi, ska löneklyftorna vara ungefär så stora som de är mellan dig och en industriarbetare idag?
– Nej, kanske inte 3,5 men … Vi ställde faktiskt frågan i förra veckan till alla de 750 som var på valupptakten, hur mycket de tyckte att det var rimligt att en direktör tjänade i förhållande till en undersköterska. Deras svar var sex gånger. Den riktiga siffran är att en direktör på ett stort bolag tjänar 60 undersköterskelöner idag.
Karl-Petter Thorwaldsson om …
...metoo i facket.
Jag är inte naiv. De som säger att inget hänt här – vilket jävla bullshit! Men när jag läste vittnesmålen och insåg omfattningen blev jag ändå ganska chockad. En viktig sak som synliggjordes var den strukturella nivån och att vi måste motverka sexuella trakasserier till exempel genom fasta anställningar. Det handlar så tydligt om ett maktförhållande mellan man kvinna, ofta är det unga kvinnor med osäkra anställningar som utsätts. Det är så bra att berättelserna inte förblir hemliga utan kommer ut. Nu ska varje berättelse tas på allvar och förövare ställas till svars!
… bilderna där han kramas med statsministern.
Jag gullar med Stefan Löfven i bland (skratt). Vi har en gemensam fasad utåt, men bakom kulisserna är det självklart att vi kan ha hårda diskussioner.
… att kallas fackpamp?
Jag får ta det onda med det goda (skratt). Ah, jag tror att det betyder att jag är maktpåliggande. Men det är ganska märkligt att medierna ofta uttrycker sig mer neutralt om ”näringsledare” men när de skriver om facket så är jag ”fackpamp” eller ”LO-bas”. Samtidigt, jag tror att det är begrepp som framställer mig som farligare än jag är, jag är inte helt emot det.
… klimatångest, har du det?
Nej! Jag är en av dem som i hemlighet ställer om mitt eget liv så mycket jag kan. Jag är en miljömupp. Jag avstår till exempel, förutom i jobbet, att flyga. Men jag är också en otrolig optimist och blir besviken på klimataktivister som är pessimistiska om framtiden. Jag tror inte att antalet flygningar ska behöva minska, det är bränslet som måste ändras.
… att LO:s senaste valfilm kritiserats för att den domineras av blonda kalufser och att LO rör sig mot SD:s planhalva.
Nej, det gör vi inte! Hittills har 250 000 personer sett filmen, de är intresserade av det den beskriver, att det här landet inte funkar om inte du och jag och alla andra tar oss upp på morgonen, skaffar oss en utbildning och går till jobbet. Om inte trappan städas, om det inte finns någon som kör lastbilen, då kan de kapitalavkasta hur mycket de vill, men med samhället går det åt helvete.
