– Samtidigt hände någonting på Twitter. En förändring i sättet att skriva, säger Daniel Helldén och beskriver hur hatkommentarer vällde fram.
Vissa ämnen och ord triggar igång hatet direkt. En stor del är sannolikt producerad av trollfabriker.
– Det är uppenbart att om man kliver in i frågor som högerextremisterna tycker är kontroversiella, som handlar om hbtqi, migration, mänskliga rättigheter eller kriminalitet, då blir de ju skogstokiga, säger Jan Jönsson och fortsätter:
– Det är väl ett led i hur de driver opinionsbildning. De upptäcker att de har framgång i att tysta många människor. Jag har pratat med många som säger att de inte orkar ge sig in i de här frågorna längre, för att det blir för jobbigt.
Ironiska bullar
Jan Jönsson och Daniel Helldén står i stekande sol i en trädgård i Visby. De har båda drabbats hårt av hat och hot de senaste åren. Helldén företräder riksdagens mest hatade parti och Jönsson är liberalt oppositionsborgarråd i Stockholms stad. Förra året klädde han upp sig till dragqueen, som ett inlägg i debatten om dragqueens som läste sagor för barn på biblioteken. Då sköljde en tsunami av hat och hot över honom.
– Den påhittighet i hur man kan kasta dynga och rena mordhot, det är något jag aldrig upplevt tidigare i hela mitt liv, säger han och tillägger att han polisanmält allt och att det redan lett till fällande dom i ett fall, och fler är på gång.
Känslan av en varm och fredad zon mitt i ett Almedalen fyllt av SD-tjänstemän och högerextremister är stark där politikerduon bjudit in ett 50-tal personer på saft och bulle för ett samtal om hat och hot. På plats finns chefer och förtroendevalda från organisationer som RFSL, ABF och Civil Rights Defenders, ungdomsförbundare och ett par journalister.
– Det är människor som kämpar för en lite rimligare värld, inleder Jan Jönsson samtalet och förklarar att saft och bulle-temat delvis är en ironisk blinkning åt högerextremisterna som triggas av mjuka värden i politiken, och att lyfta vikten av förebyggande åtgärder.
– Det räcker med att nämna ordet fritidsgård för att få en hink med skit över sig, säger Jan Jönsson.
Båda begränsas av hoten
På årets Almedalsvecka märks den ökade säkerheten tydligt, inte minst i spåren efter det brutala knivmordet på Ing-Marie Wieselgren här för två år sedan. Det är mycket vakter, civilklädda män med öronsnäckor och snabba solglasögon närmast överallt, och avsevärt många fler övervakningskameror. Flera journalister har personskydd var de än rör sig, vilket även Jan Jönsson berättar att han har här. De har förändrat beteenden och rutiner i vardagen på grund av hatet och hoten.
– I min roll som språkrör har man speciella rutiner, men även när jag var borgarråd så ville inte att säkerhetsavdelningen att jag skulle förflytta mig hur som helst, och gärna se mig för och så vidare. Det är ju inte kul. Som kommunpolitiker vill man vara ute bland väljare och diskutera med dem. Det var otroligt begränsande, säger Daniel Helldén.
– För min del är nog det mest konkreta att jag väljer att stå upp i kollektivtrafiken, även om det finns sittplatser. Helt enkelt för att jag vill känna att jag kan gå av snabbt, säger Jan Jönsson.
De har stor förståelse för att fritidspolitiker och lokala företrädare inte orkar med ibland. Där borde partiorganisationerna ta ett större ansvar och stötta sina medlemmar ännu mer, tycker de. Men själva har de inte varit nära att vika sig för hatet och hoten.
– Man får inte ge upp, säger Jan Jönsson.
– Nej, precis. Då kan man sluta som politiker. Det finns andra som undrar varför man fortsätter, men om vi skulle låta bli, om vi skulle sluta på grund av det här, då har ju demokratin kapitulerat, säger Daniel Helldén.