Företaget URU Metals betalar drygt en miljon amerikanska dollar för att få borra efter olja och uran på Närkeslätten.
   – Skulle de komma lös i Närke så är risken för en naturkatastrof överhängande, säger Olle Holmstrand, doktor i geologi.

Fredrik Ahlgren på Rynninge gård i Stora Mellösa har haft påhälsningar av gruvföretag i flera år. Hans lantbruk ligger rakt ovanför alunskiffern där flera företag vill bryta uran och andra metaller.
– De är här och flyger, borrar och kör olovandes på mina åkrar, säger han.
Trots att han äger marken kan han inte förbjuda det. Det företag som för tillfället äger undersökningstillstånden har rätt att göra prover på hans mark.
– Jag tycker att det är förfärligt. Äganderätten naggas i kanten. Varför ska vi i Sverige ha en av världens mest liberala gruvlagstiftningar? säger han.
Än så länge är det bara några besök om året. Men Fredrik Ahlgren är orolig för vad som kommer att hända om priset på uran stiger på världsmarknaden.
– Om priserna fortsätter att stiga så blir det mer och mer intressant att bryta skiffer. Får de tillstånd här så är det en katastrof för bygden. Det är klart att man känner oro för barn och barnbarn, säger han.

Osäker tidsplan
Det är en relativt enkel process att få ensamrätt på borring. Det räcker med att presentera planer på att undersöka möjligheten till gruvbrytning för att Bergsstaten ska ge företaget ensamrätt. Avgiften för ett tillstånd för tre år är 20 kronor per hektar. Priset stiger sedan successivt till 100 kronor per hektar och år.
Svenska Oljeskifferaktiebolaget har ägt undersökningsrättigheter på drygt 7 000 hektar mark på Närkeslätten sedan 2005.
Nu har kanadensiska URU Metals köpt upp alla aktier i Svenska Oljeskifferaktiebolaget för 1, 078 000 US dollar, vilket motsvarar 6,9 miljoner svenska kronor.
– Det var en bra affär och ett lågt pris. Vi vet redan att det finns uran och olja i skiffern, säger företagets vd Roger Lemaitre.
De planerar att starta undersökningar under hösten. Men om, och i så fall när, det kan bli fråga om att öppna gruvor på Närkeslätten är mycket osäkert.
– Vi är inte säkra alls, men vi ser att det finns potentiellt värde på lång sikt, säger Roger Lemaitre.
För även om han har tillstånd att provborra krävs nya tillstånd från länsstyrelsen, Bergsstaten och Mark- och miljödomstolen innan en gruva får öppnas. Och då har markägare rätt att överklaga besluten. I dag finns inga tillstånd för uranbrytning någonstans i Sverige.
– Vi vet att det är upp till oss att bevisa att det här är för allas bästa, säger Roger Lemaitre.
Den här sortens spekulationer och handel  med borrningstillstånd blir allt vanligare på världsmarknaden.
– Mineralmarknaden är en marknad för lycksökare. Det börjar likna guldrushen i Alaska, säger Olle Holmstrand, geolog och tidigare professor i miljöteknik vid Chalmers universitet.

”Håller aktieägarna på gott humör”
Han har studerat hur allt fler företag slåss om möjligheten att borra och gräva i svensk jord i jakt på mineralerna som göms i alunskiffern. De flesta av dem handlar enbart med tillstånden utan att ha någon verklig gruvdrift. Och för att få behålla tillstånden måste de fortsätta provborrningarna.
– Det finns aktieägare ute i världen som tror att de kan tjäna pengar på det här. Då gäller det att hålla aktieägarna på gott humör, säger Olle Holmstrand.
Han blir orolig när han läser på URU Metals hemsida att de planerar att använda sig av biolakning för att utvinna mineraler ur skiffern. Metoden innebär att vatten får cirkulera genom högar av krossad malm för att separera uran och andra mineraler från malmen. Metoden är billig, men kontroversiell eftersom riskerna för läckage är stora.
– Den har använts i Talvivaara i Finland och det slutade med en naturkatastrof förra sommaren. Vattnet läckte ut och förgiftade sjöar och dödade fisken, säger Olle Holmstrand.