”Kan jobba ihjäl dig om du vill”

– Jag har alltid tyckt om att jobba med barn. Men mycket har förändrats i skolan. Vissa saker har förändrats alldeles för mycket.

I slutet av 90-talet började det märkas att det inte fanns lika många lärare på Kerstin Kjellströms arbetsplats. Tidigare hade undervisningstimmarna varit reglerade från 24 till 27 timmar per vecka. Successivt utökades dessa.

– Plötsligt skulle vi arbeta tre timmar till. Om du slår ihop detta på alla lärare, sparar du in ganska många tjänster.

Jobbar ofta mer än heltid

En annan förändring var att de stödpersoner som funnits med på nästan alla Kerstins lektioner blev färre och färre. Och det fortsätter. Det finns praktiskt taget inte några speciallärare längre. Andra som har försvunnit är ”skolvärdinnorna”, som skötte bland annat rastvakten. I dag är det, återigen, lärarna själva som går ut på rasten.

Att ett antal lärare är schemalagda för rastvakt varje rast gör att arbetslaget på fem, inte får tillfälle att mötas och diskutera i lärarrummet.

– Förut hade vi alltid rast tillsammans. Vi fick tillfälle att prata oss samman, lösa problem som hade med eleverna att göra. I dag träffas vårt arbetslag alltid tjugo över sju på morgonen för att diskutera. Det är alltså inte schemalagd arbetstid. Men vi känner att det är viktigt. 

Kollegorna mår sämre nu än för tjugo år sedan. Många har rasat i hop, gått rätt in i väggen. Ofta är det de yngre kollegorna.