– Vi visste att medicinen som räddar min son tillverkas i Sverige så därför kom vi hit, säger pappan i familjen.

ETC Bergslagen hälsar på familjen där de lever gömda. Sonen visar ett intyg från Karolinska sjukhuset i Solna där det står att om han skickas tillbaka till hemlandet är risken stor att han blir rullstolsbunden och hamnar i ett livshotande tillstånd. Ett annat från Akademiska sjukhuset i Uppsala intygar att pojkens behandling måste fortgå tills minst 19 års ålder.

– Svensk sjukvård är toppen, problemet är Migrationsverket. Kan inte förstå att de inte låter oss stanna. Vi har massor av intyg från olika svenska sjukhus som alla säger att det vore förödande för min son att bli utvisad till hemlandet, säger pappan.

Ulrika Persson från Rädda barnen säger till ETC Bergslagen att hon inte kan uttala sig om detta speciella fall men att det är ett brott mot tre av barnkonventionens portalparagrafer att inte låta så sjuka barn stanna. Det är paragraf 2 som säger att inget barn får diskrimineras, paragraf 3 som säger att barnets bästa som ska komma i främsta rummet och paragraf 6 som säger att barn har rätt till liv. Ulrika Persson pekar på Norge där barnkonventionen gäller som lag och önskar att det samma skulle gälla i Sverige.

Församlingen har engagerat sig och kyrkoherden säger till ETC Bergslagen att det är absurt att en pojke med en sjukdom som hemlandet inte klarar av att vårda ska utvisas. Det skulle innebära en livshotande situation för honom. Ett problem för familjen är att de kommer från ett land som inte ger flyktingstatus. Svenska kyrkan på orten som samarbetar med en frikyrka ser ingen annan möjlighet än att hjälpa familjen så de kan stanna kvar.

– Det blir särskild uppenbart nu i jultider när vi minns Jesusbarnet och familjens utsatthet och hjälpen de fick. Något som förändrade historien, säger kyrkoherden.

Pojken berättar för ETC Bergslagen att så länge han får mediciner är det inga problem. Han går i skolan på orten och att studierna går bra. Efter grundskolan vill han komma in på Naturprogrammet på gymnasiet. Målet är att senare börja läsa medicin på universitetet.

– Jag vill läsa till läkare. Har lärt mig oerhört mycket om mediciner på grund av min sjukdom. Har till exempel lärt mig att ge intravenösa injektioner i mina egna armar eftersom medicineringen kräver det. Om jag blir läkare kan jag hjälpa andra, säger pojken.

Pappan i familjen berättar att det inte är lätt att leva som gömd. I samhället upplever han inga problem, men så fort de måste ge sig av finns rädslan att bli avslöjad. Pojken måste regelbundet lämna samhället för läkarvård och kontroller och då kommer osäkerheten.

– Man vet aldrig. Måste vara noga när vi är på resa så vi inte blir avslöjade, säger pappan.

Om det samhälle där familjen nu lever har de bara gott att säga om. De har trots sin gömda tillvaro ändå på sätt och vis rotat sig. Barnen går i skola och pappan drömmer om att få börja jobba men vet att utan uppehållstillstånd går det inte. Fast så länge sonen får medicin klagar han inte.

– Sverige är ett bra land, mitt barn kan få läkarvård här. Och bättre folk än i samhället vi lever i finns inte. Har aldrig haft några problem med svenskarna, säger pappan.