Kritiken mot opinionsmätningar drogs i veckan till sin absoluta spets av Le Parisien. Den franska tidningen slutar helt med egna opinionsmätningar inför det kommande presidentvalet. Beslutet sparar tiotals miljoner kronor för tidningen som i stället lägger pengarna på att få ut reportrar på fältet. Tidningens agerande är lite väl drastiskt, anser Karin Nelsson på Inizio som, på uppdrag av ägaren Schibsted, gör opinionsmätningar åt Aftonbladet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Både i det amerikanska presidentvalet och när det gäller Brexit skulle jag säga att opinionsundersökningarna inte var så fel ute. Det var väldigt jämt och de få procent som skilde mellan mätningarna och resultaten låg inom felmarginalerna, säger hon.
Men opinionsinstituten har problem. Allt färre svenskar vill delta i telefonintervjuer och Sverigedemokraternas stöd underskattas i många mätningar. Det tros bero på att partiets sympatisörer är mindre villiga att berätta om sina åsikter i telefonintervjuer. SD-väljarnas svar i anonyma webbpaneler tros däremot vara mer sanningsenliga. Baksidan är att de självrekryterade panelerna inte bygger på ett slumpmässigt urval och speglar inte ett tvärsnitt av befolkningen. Deltagarna i webbpaneler riskerar att vara yngre, ha större datorintresse och mer sällan ha arbetaryrken. Men Karin Nelsson på Inizio, som använder metoden, håller inte med om kritiken.
– Det finns en hel rad andra felkällor som är gemensamma för mätningar oavsett urvalsmetod. Till exempel vilka frågor som ställs och hur respondenterna väljs från de källor man har. Vi använder dessutom olika statistiska metoder för att analysera och bearbeta resultaten. Jag tycker inte att man kan klumpa ihop alla institut som använder webbpaneler i en hög, säger Karin Nelsson.
Bäst mätningar
United minds, som använder en liknande metod, var det institut som hade bäst mätningar av alla partier, inklusive SD, inför valet 2014. Det visar en undersökning gjord av statsvetaren Daniel Walther, som också pekar på en annan faktor: den växande gruppen osäkra väljare. En stor del av väljarkåren bestämde sig först den sista veckan, enligt SVT:s vallokalsundersökning, Valu. "Det gör att mätningarna från början av september inte nödvändigtvis var så felaktiga när de genomfördes", skriver Daniel Walther i sin analys.
En ytterligare dimension är hur mätningarnas resultat presenteras av journalister. För några år sedan löd tidningarnas svarta rubriker: "Moderaternas sämsta siffror på ett år" och "Jätteras" när partiet hade tappat 5,2 procentenheter i DN/Synovates mätning.
– I själva verket handlade det om att den förra mätningen visade en för hög siffra. Det som hände var att Moderaterna återgick till sitt normalläge på omkring 30 procent där de hade legat en längre tid, säger Viktor Tullgren som driver bloggen Poll of Polls.
"Bör vara försiktiga"
På bloggen använder Viktor Tullgren en statistisk metod som väger samman alla opinionsmätningar till en kurva.
– När ett partis stöd förändras kraftigt ska man vara försiktig. Det är ofta intressantare att se partiernas långsiktiga utveckling, vart de är på väg, säger han.
Johan Martinsson, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är inne på ett liknande spår. Han tycker inte att de svenska tidningsredaktionerna ska följa Le Parisiens exempel.
– Mätningarnas fel är kraftigt överdrivna. Medierna bör inte fästa så stor vikt vid om ett parti går upp en eller två procent.
Han tycker man ska vara kritiskt inställd till mätningar genomförda med självrekryterade webbpaneler men också till andra metoder. Att Ekot konsekvent väljer bort undersökningar baserade på webbpaneler menar han också är alltför förenklat.
– Det ger ett falskt intryck av att de andra metoderna står för en absolut sanning, och så är det såklart inte. Istället bör medierna vara öppna med vilka metoder som ligger till grund för undersökningarna så att läsarna själva kan ta ställning till resultaten.
Telefonintervjuer
Institut: Demoskop (Expressen), Novus (TV4), TNS Sifo (GP/SvD), Skop.
Urval: Slumpmässigt
Novus har störst underlag, 4 000 intervjuer, TNS Sifo cirka 2 000. Demoskop och Skop ligger på omkring 1 000–1 200. Instituten skiljer sig åt när det gäller hur urvalen görs och vilken svarsfrekvens de får. Även denna metod med telefonintervjuer har kritiserats för att underskatta SD:s stöd.
Blandad metod
Institut: SCB, Ipsos (DN)
Urval: Slumpmässigt
Metod: Telefonintervjuer och webbenkäter
SCB:s partisympatiundersökning rankas av experter som den mest trovärdiga mätningen på grund av det stora urvalet (9 000 personer), undersökningsmetoden och den höga transparensen. Metoden har däremot kritiserats för att underskatta stödet för SD. Ipsos har ett betydligt mindre urval, drygt 2 000 personer. Både SCB och Ipsos använder numera både telefonintervjuer och webbenkäter där de svarande är slumpmässigt utvalda.
Självrekryterade webbpaneler
Institut: Inizio (Schibsted/Aftonbladet), Yougov (Metro), Sentio (Nyheter Idag).
Urval: Ej slumpmässigt
Bygger på att deltagarna själva anmäler sig på webben, sedan väljer instituten ut ett antal personer ur databasen som får delta i undersökningen. Yougov väljer ut 1 500 personer och Inizio 2 000 stycken. Metoden har kritiserats för att överskatta SD:s stöd.
