BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Annelie Norén jobbar med utbildningsfrågor på Stockholms fotbollförbund. Hon tycker att förutsättningarna för damfotbollen i Stockholm är bra, men inte utnyttjas optimalt.
– Om vi ser på de stora klubbarna så sliter damlagen väldigt mycket hårdare. Alla de tre stora herrlagen har sin egen arena och sin egen träningsanläggning medan damlagen måste dela med pojklag och flicklag och tvingas att träna på kvällstid, eftersom de allra flesta spelare jobbar heltid, säger hon.
170 000 tjejer spelar fotboll i Sverige i dag. I en internationell jämförelse är det en imponerande siffra. Tyskland, med över åtta gånger så stor befolkning, har till exempel 195 000 aktiva tjejspelare.
Men många tjejer slutar spela fotboll – och utöva andra idrotter – i tonåren. I åldern 6–12 år idrottar nästan 80 procent av alla tjejer, medan endast 29 procent fortfarande är aktiva i åldern 19–25 år.
Bristande ledarskap
En viktig faktor bakom att många tjejer slutar spela är bristande ledarskap. Många lag tränas av ideella föräldrar snarare än utbildade instruktörer och ledare. En rapport från Stockholms fotbollförbund visar att mer än hälften av alla tjejer skulle fortsätta med fotbollen om ledarskapet var bättre.
– Många tror på myten om att tjejerna är mer intresserade av skolan eller något annat, och att det skulle vara därför de slutar spela. Men det stämmer inte. Skulle ledarskapet vara bättre så skulle de stanna längre, säger Linda Wijkström.
Hon menar att det är viktigt att visa att tjejerna kan komma långt inom fotbollen. Och där kan OS-framgången betyda en del.
– Det gör att damfotbollen får större utrymme och det visar upp stjärnorna som finns. Som Emilia Appelqvist i Djurgården till exempel. De blir profiler, ambassadörer, som stärker föreningarnas arbete. Och det ger en ökad kunskap om damfotboll i stort som vi hoppas lockar näringslivet att investera mer i våra klubbar.
Annelie Norén lyfter också sponsorernas del och menar att de kan göra mycket mer.
– Många företag pratar om att ta sitt sociala ansvar, men varför säkerställer man då inte att en viss del av sponsringen ska gå till damerna? Föreningar och sponsorer bör se över det. Det är ofattbart att man gör skillnad på kön. Sedan förstår jag så klart att det är stor skillnad i marknadsvärde mellan att synas på Tele 2 arena och Kanalplan, säger Norén.
Hård konkurrens i Stockholm
En annan faktor som påverkar både sponsorer och publik är den hårda konkurrensen i det enorma utbud av idrottsklubbar som finns i Stockholm.
Publiksnittet i Damallsvenskan har de senaste tio åren legat kring 800–900 åskådare per match. Fyra klubbar hade över 1 000 åskådare i snitt i fjol: Eskilstuna United, Piteå IF, FC Rosengård och Linköpings FC. Det är även de fyra klubbar som just nu toppar Damallsvenskan. Av dessa är det bara Rosengård som konkurrerar på elitnivå med ett herrfotbollslag i staden.
– Tittar man på de framgångsrika damfotbollsklubbarna i landet så är flera av dem etta i sin stad. De får med sig näringslivet, sponsorer och publik. Piteå, Eskilstuna, Linköping och Umeå är bra exempel på det, säger Staffan Jacobsson, tränare och sportchef för BP dam.
Han får medhåll av Wijkström.
– Det stämmer. Helt klart. Det är en stor konkurrens om publiken i Stockholm där vi har otroligt många elitlag i herrfotbollen. Det vi har sett är att det inte är så stor del samma publik som går på herr- och dammatcher. Däremot finns det en damfotbollspublik, där många går på varandras matcher. Man är mer en damfotbollssupporter än en klubblagssupporter, säger hon.
Även Annelie Norén håller med om att konkurrensen med herrklubbarna är svår.
– Ja, den utmaningen är jättetuff. Många tror att det är lätt att ragga sponsorer till så starka varumärken som Hammarby, AIK och Djurgården, men varumärkena är så kopplade till herrlagen.
Både Annelie Norén och Linda Wijkström lyfter Brommapojkarna som positivt exempel bland elitklubbarna i Stockholmsområdet.
– Ja, BP är bra på att satsa på både dam och herr. De har gjort det bra, säger Norén.
ETC Stockholm åkte till Grimsta IP för att se matchen mellan BP och Djursholm i Division 1 i lördags. Efter en komfortabel 4–1-seger för det rödsvarta hemmalaget sätter sig tre av spelarna på konstgräset och pustar ut.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det har alltid varit fördel killarna. Men damfotbollen växer ju, säger Isabell Hammarbäck, en av målskyttarna i matchen.
– Ekonomiskt är det stor skillnad. BP:s herrlag, som också spelar i ettan, kanske inte behöver jobba heltid. De kan satsa mer på fotbollen, säger högerbacken Julia Olsson.
– Vi får träna efter jobbet, säger Sofia Albertsson.
– Ja, det är fortfarande som när man var liten. Man får skynda sig från skolan eller jobbet för att träna och sedan komma hem först vid niotiden. Herrarna får mer pengar och har bättre förutsättningar i allt. Till och med juniorerna har bättre förutsättningar än vi i seniorlaget, säger Julia Olsson.
BP:s damlag tränar fyra dagar i veckan, plus en match. Det är i stort sett lika mycket som herrlaget i motsvarande division, men för damerna finns det knappt några pengar alls att tjäna.
– Vi får typ så det räcker till busskort. Och skor, fast killarna får välja vad de vill ur sortimentet, säger Sofia Albertsson.
BP-tränaren Staffan Jacobsson menar att problemet inte främst ligger hos klubbarna.
– Det måste börja högst uppifrån, på förbundsnivå och hos regeringen. Att avsätta mer pengar och bättre resurser till damfotbollen. Det finns ingen raketlösning, men man måste börja förändra för att nå framåt. Det gäller överallt i samhället, med lika lön för lika arbete, säger han.
Långt kvar till jämställt
Generellt går alltså utvecklingen sakta åt rätt håll, men det finns fortfarande mycket kvar att jobba med.
– Fotboll bedrivs ju för män av män, sedan har damerna fått haka på. Det går fortare nu, men det är väldigt mycket kvar innan det är jämställt, säger Annelie Norén.
