BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Samtalen återspeglade samhällets skeva hetero- och cis-normer, men även väldigt starka vithets-ideal. Det fanns också en ganska stark social kontroll i vissa sociala gemenskaper och en oro för att bli upptäckt. Jag mötte väldigt få unga Angeredsbor, som ju också blir rasifierade, som var helt ute. Många levde dubbelliv, eller identifierade sig inte i de här begreppen men levde inte som hetero. Begreppsapparaten var heller inte tillgängliggjord och tilltalade inte alltid dem, säger hon.
Svårt få plats i samhällsdiskussionen
Hon startade Gays In Angered som har blivit en bestående mötesplats, men det har inte varit lätt att nå alla.
– En målgrupp som har varit svår att nå har varit hbtq-ungdomar som bryter mot normativa funktionsuppsättningar, säger Tanya Charif.
Hon tycker också att det har varit svårt att få plats i samhällsdiskussionen.
– Man bryter mot diskursen om förorten genom att prata om hbtq-personer i förorten, säger hon.
Adressen till Gia är hemlig och sedan kontakt har skett med start på Facebook träffar personalen först ungdomarna på annan plats – allt för att försäkra att ingen obehörig kommer.
– Det går inte att blunda för att det finns tydliga normer och en hotbild mot vissa, säger Tanya Charif.
Hon konstaterar att det i perioder har funnits en hedersproblematik för hälften av Gias ungdomar, ibland för ingen. Många föräldrar "förhandlar" om normer och tradition. En del låter barnet vara den hen är, men vill inte att omgivningen ska veta. Många visar också mycket kärlek.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Generellt ser jag att de sammanhang där man öppet tar ställning för mänskliga rättigheter, mot trans- och homofobi – de sammanhangen har i sin tur haft tillgång till kunskap. Det har en tendens att vara förenat med vissa socioekonomiska förutsättningar som finns generationer bakåt. Och kanske en korrelation med ett visst avståndstagande från monoteistiska fundamentala religionsutövande, säger hon.
Själv kom Tanya Charif tidigt ut för vänner som gay och queer, men levde dubbelliv för sin mamma tills hon var 25.
– Min mamma är väldigt religiös, hon ber fem gånger om dagen och åker på pilgrimsfärder och allt möjligt. Hennes tolkning av islam är att hbtq är en sjukdom, men när jag kom ut såg hon att hon älskade mig och det har inte kommit emellan oss. Och i dag är hon överförtjust i min partner, säger Tanya Charif.
Öppenhet är också i allra högsta grad en fråga om tillgångar och klass. Den ekonomiska ojämlikheten är ett hot mot utvecklingen.
– Om du har vissa socioekonomiska förutsättningar så frigörs utrymme, energi och tid till reflektion och analys av samhället. Men klyftorna ökar och att befinna sig långt från arbetsmarknaden och så vidare försvårar, är du upptagen av så basala behov som hur du ska kunna försörja dig så är det svårt att utvecklas, säger hon.
Hos ungdomar är det inte bara en fråga om kunskap utan om attityder.
Tanya Charif har föreläst på skolor under parollen "Det handlar om kärlek" och skolmiljön är ofta hård.
– Att avvika från normen när det kommer till könsidentitet på våra kommunala skolor är förenat med ett direkt hot i dag. Det kan vara allt från mindre kränkningar och utfrysning till direkt misshandel, säger hon.
Drömmer om ett regnbågshus
Numera är Tanya Charif anställd som processledare i normkritik i Angered och medlem i stadens hbtq-råd. Göteborgs stad har ett första utkast till en ny plan för hur staden ska förbättra livsvillkoren för hbtq-personer. En av punkterna i den är mötesplatser och inkluderande rum, vilket också finns redan i nästa års stadsbudget.
Tanya Charif drömmer om ett regnbågshus för göteborgare i alla åldrar. Och i väntan på det saknas fritidslokaler för hbtq-ungdomar i alla stadsdelar, bättre beredskap för våldsutsatta hbtq-personer och fler skyddade boenden. Staden måste jobba brett och kontakten med gräsrötterna är viktig.
– Det är få personer som är så priviligierade som jag som får ha ett lönearbete och arbeta med de här frågorna. Alla ska kunna påverka på sin egen arbetsplats, men det är slitigt och ensamt – man blir lätt reducerad till lesbianen på jobbet. Och om du är den enda som är förändringsinriktad kan du bli utmålad som att du "skapar dålig stämning" för att du inte skrattar åt det rasistiska skämtet. Den vardagliga kampen är stor och det tar mycket energi, säger hon.
Mötesplatserna kan byta självhat mot självkärlek och besökarna får vara norm för en stund. Tanya Charifs resa från separatistiska aktivistgrupper och egna initiativ till dagens arbete inom staden är som ett spektrum av påverkansmöjligheter – som alla behövs.
– Vår absolut största utmaning är att få till en systematisk integrering av alla mänskliga rättigheter på alla nivåer och i alla led av stadens verksamheter. Att kvalitetssäkra insatser så att de utgår från ett jämlikhetsperspektiv i alla nivåer – det tar tid. I väntan på det ser vi eldsjälsinitiativ, det systematiska jämlikhetsarbetet syns inte på samma sätt och har inte riktigt kommit till än, men ambitionerna finns, säger hon.
