– C’est du n’importe quoi.
Vilket i det här sammanhanget kan översättas ungefär: Det är skitsnack.
– Jag har bott här i 27 år och det är mycket bättre nu än för tio år sedan. Trappes är fattigt, visst finns det problem, ingen förnekar det. Men i det stora hela är det en lugn stad där alla lever tillsammans i lugn och ro: kristna, muslimer, ateister. Det du har hört är skitsnack, säger pensionerade byggarbetaren Adam Troube.
Lärares vittnesmål
I oktober 2020 mördades historie- och geografiläraren Samuel Paty på väg hem från jobbet i Conflans-Sainte-Honorine, 35 mil från Trappes. Den 18-åriga gärningsmannen mördade honom för att ha ”förolämpat profeten” efter att en förvriden historia om en lektion om yttrandefrihet där karikatyrer av profeten Muhammed visades upp hade spridits på radikalmuslimska forum.
Strax efter mordet skrev den 55-årige filosofiläraren Didier Lemaire, verksam i Trappes sedan 20 år, ett öppet brev till lärarkollegor i tidningen l’OBS. Han hävdade han att han levde och arbetade i ständig rädsla i orten där över 70 procent säger sig vara muslimer.
”Jag lever med poliseskort sedan november, varje gång jag hoppar in i bilen kontrollerar jag att dörrarna är låsta och att ingen förföljer mig.” Och: ”Salafismen har tagit över Trappes.” Och: ”Det finns inga blandade frisörsalonger för män och kvinnor.” Och: ”Flickor pressas till att bära slöja, barnen får inte sjunga för sina föräldrar.” Det var några av hans påståenden.
Didier Lemaire menade vidare att ”progressivas dåliga samvete utnyttjas av islamister som låtsas kämpa mot antirasism, orättvisa eller polisvåld”. Att de progressiva är på fel sida i ett ideologiskt krig mot republikens universala idétradition. Detta beskriver han senare som ”vänsterislamism”.
Överdrifter och lögner
Flera av påståendena är överdrifter, andra rena lögner. Det kan Dagens ETC snabbt konstatera på plats: Det finns visst mixade frisörsalonger och det finns en konsertsal där stadens flickor och pojkar sjunger julkonsert årligen. Kören utgörs till stor del av ekonomiskt utsatta familjers barn som får delta gratis. Enligt kommunen kommer ”de flesta” av de sjungande barnen från muslimska familjer.
En grupp tonårstjejer hänger i centrum. En av dem, Sara, är 17 år, muslim och bor i Merisiers.
– Det är klart det finns några idioter, typ ett gäng skäggiga killar som tittar snett men det rör inte mig. Min storasyster säger att det var mycket mer sådant förr. Hon har inte heller slöja men det har mamma, våra föräldrar låter oss välja, säger Sara.
Didier Lemaire beskriver i en förklarande intervju att hans ”inexakta” påståenden beror på att han ”inte är journalist men det är sant i grunden”. Som exempel nämner han elever som lever ett ”dubbelliv”:
– De klär sig på ett sätt i skolan och i salafistkläder på marknaden, säger han i France Televisions program C à vous.
Förbudet mot religiös klädsel i fransk skola kan rimligen förklara ”dubbellivet”.
Didier Lemaires påstående om islamismen är dock inte helt substanslös. Förorten blev medial i början av 10-talet, 2013 var det upplopp i området Merisiers som ska ha börjat efter en polis skrek till en kvinna i heltäckande slöja: ”Vi är inte i Kabul!” Det religiösa motivet beskrevs som ovanligt, gnistan till uppror i andra Parisförorter har varit unga män som dött i samband med polisingripanden.
Under 10-talet slog dessutom Merisiers rekord med flest IS-
resenärer i Frankrike – ett drygt 60-talet reste till Syrien och Irak för att ansluta till terrororganisationen.
– Ingen förnekar radikaliseringen. Det skedde en omfattande rekrytering under en period men det ledde till ett framgångsrikt kommunalt arbete mot radikalism och de överdrifter som Didier Lemaire sprider motarbetar det arbetet. Vi har en helt ny generation ungdomar nu som inte har dessa problem, säger Vincent Leymonie, kommunikationsansvarig på Trappes kommun.
Högerextrema dödshot
Dagens ETC försöker få en intervju med den 36-åriga borgmästaren Ali Rabeh, tidigare doldis i socialistpartiets presidentkandidat Benoît Hamons kampanj. Han avböjer till slut. ”Didier Lemaire-affären” har gjort honom till en ofrivillig världskändis. New York Times och The Guardian har skrivit om honom – liksom i princip all fransk media.
– Vi behöver lugn och ro i Trappes, varje reportage väcker starka känslor och dödshoten trillar in, säger Vincent Leymonie.
Ali Rabeh kritiserade Didier Lemaires påståenden som falska och sprungna ur ”orimlig rädsla”. Didier Lemaire kontrade och anklagade honom som medskyldig som progressiv ”vänsterislamist” – varpå Ali Rabeh mottog så många dödshot från högerextremister att han nu lever under strikt polisbeskydd.
Läraren Didier Lemaire däremot har aldrig mottagit några direkt dödshot mot sin person utan fick polisskydd efter att ha gått ut i pressen.
– Det som sägs om Trappes är lite sant men mest falskt. Det finns kriminella, vissa som är fundamentalister, allt du vill. Men det läraren säger är bara skitsnack, det är en lugn stad där alla kan leva fritt, flickor och kvinnor också. Lögnerna förstör för oss som lever här, säger Sofiane Lali på väg hem från jobbet som vägarbetare.
