BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är en familjär och välkomnande stämning i lokalen. Som en besökare beskriver:
– Här samlas människor från olika länder och samhällsklasser med olika språk och religioner och samtalar med varandra i fred. Det här är mångfald. Det här vill jag skapa i mitt hemland.
Även Eva Mjönes, en av Asylkommitténs rådgivare, pekar på gemenskapen mellan människorna.
– Det är starka människor som har gått igenom mycket. De har bokstavligen suttit i samma båt, säger hon.
Tid att lyssna
Vid de runda borden i lokalen samlas människor, några fikar, andra samlas runt en hög med skänkta kläder, några tummar på en pappershög och väntar på att få lägga fram sitt ärende för rådgivarna som sitter utspridda vid var sitt bord. Någon vill ha ett mer avskilt samtal och försvinner till ett kontorsrum längre in i lokalen.
– Vi har en annan roll än till exempel Migrationsverket. De ska hålla förhör för att avgöra om personen har rätt att stanna i landet eller inte. Vi har på ett sätt en lättare uppgift. Vi får ofta höra att "ni är de första som har lyssnat på mig", berättar Eva Mjönes.
Asylrådgivarna lyssnar, kopierar handlingar och berättar vad som kan göras i just deras fall. Uttryck som laga kraft, verkställighetshinder och rättspraxis hörs mellan borden.
Här finns många berättelser som borde ge svarta rubriker i alla media, men som i de allra flesta fall passerar ganska obemärkt för allmänheten. Det är Kafka-artade berättelser om en omänsklig byråkrati, orimliga beviskrav, inhumana beslut och rena övergrepp. Om människor som hamnar i kläm när asyllagstiftningen ska utövas i praktiken.
– I hemlandet så skjuter de dig bara, men här i Sverige tar de livet av dig lite grann varje dag. Att inte bli trodd eller lyssnad på är ett sakta dödande, säger en man.
Hot om utvisning
Ett par har blivit utvisade men skickades tillbaka till Sverige då de inte hade giltiga pass. En annan har en hjärtsjuk fru att oroas över. Två bröder från Afghanistan är frustrerade. Den ena har fått uppehållstillstånd medan den andra ska utvisas.
– Jag förstår inte hur systemet fungerar. Han kan inte åka tillbaka, då är han död. Jag har åtagit mig att ta hand om min bror och ansvara för boende och försörjning, men myndigheterna lyssnar inte, säger den förtvivlade brodern.
Asylrådgivarna jobbar helt ideellt och ingen av dem är utbildad jurist, trots att de många gånger handhar snåriga juridiska processer.
– Vårt jobb är att lyssna. Vi lyssnar neutralt men med respekt för deras berättelser. Våra insatser bygger på förtroende och tillit, säger Lotta Meurling.
Till sin hjälp har rådgivarna ett nätverk med professionella yrkesmänniskor, som vårdpersonal, advokater, socialarbetare med flera.
– Det finns mycket grymhet i världen, det kan många av dem som kommer hit vittna om. Men det finns också många hjälpande händer på vägen. Sådant ger ändå hopp, säger Birgitta Krona.
Ibland får Asylkommittén kritik för att de ger flyktingarna falska förhoppningar.
– Vi kan inte ta ifrån människor hoppet. Det ger människor styrka. Vi säger inte nej, utan försöker ge stöd och informera om vilka möjligheter som finns, säger Birgitta Krona.
Stor frustration
Att söka och få asyl i Sverige är en svår process om man inte vet vilka rättigheter och skyldigheter man har. Migrationsverket och andra myndigheter informerar sällan om detta. Systemet är också sådant att beviskraven för den enskilde är mycket höga, vilket skapar stor frustration bland de drabbade.
– Som världen ser ut känner jag att jag måste göra någonting. Kan jag ge i det lilla så kanske det också kan ha betydelse i det stora. Det handlar om att återupprätta det mänskliga att kunna lyssna till och försöka hjälpa en annan människa, säger Eva Mjönes.
Asylkommittén hjälper också till med telefonkort, boende, pengar till mat, busskort och hygienartiklar.
– Sedan den nya asyllagstiftningen trädde i kraft i juni förra året har vi ett växande antal som har vräkts från sina bostäder och som tagits ifrån försörjningsstödet. En del försvinner, andra bor på madrasser hos kompisar, några kan vi hjälpa tillfälligt, berättar Lotta Meurling.
