– Jag är skolad i en anda där statsvetarna ska vara aktiva i samhällsdebatten. Ofta drar diskussionerna iväg i tangenternas riktning och då kan det behövas någon som säger ”lugn och fin, det här har vi sett förut” och kan förklara hur de stora breda trenderna ser ut, säger han.

Vill nå ut

Det handlar inte bara om att han trivs i medie­sammanhang. Han tycker det är viktigt att skattebetalarna känner att forskarna sysslar med vettiga saker. Av samma anledning vill han inte fastna på sitt arbetsrum eller lägga för många arbetsdagar på internationella forskarkonferenser. Han själv vinner också på att nå ut med sin forskning.

– Min erfarenhet är att man blir en bättre forskare av att presentera sin forskning för journalister, studenter och allmänheten. Jag får en massa input som jag inte tänkt på, som gör att jag lär mig att ställa bättre forskningsfrågor. Om man bara åker på internationella forskarkonferenser är det lätt att snöa in på saker och bli väldigt nördig, säger han.

Ett visst mått av nördighet behövs ändå för att gå igång på komplexa diagram och stora mängder osorterad data. Henrik Ekengren Oscarsson hade egentligen tänkt att bli musiklärare men snöade in på statsvetenskapen tack vare en kvällskurs. Till sin egen förvåning lyckades han klara den första kursen och han fascinerades av valforskningens förmåga att ta pulsen på samhället.

– Jag gillade att man kunde få en bild av vad människorna därute tyckte. Varför röstar de som de gör och hur formar de sina verklighetsuppfattningar? Hur reagerar de på politisk information och vet de egentligen sitt eget bästa?

Stabilt system

När han så småningom disputerade studerade han förändringarna i det politiska landskapet mellan 1956 och 1996. Avhandlingen beskriver ett stabilt politiskt landskap med blåa och röda regeringar som bytte av varandra.

– Vi hade haft ett endimensionellt system så länge att generationer av svenskar kunde väckas mitt i natten och rabbla partiernas positioner från höger till vänster, säger han.

Annat är det idag då opinionen svänger betydligt snabbare. Öppna famnar stängs och ropar efter fler gränskontroller. Partier som smutskastar varandra under valrörelsen kan skaka hand bara några veckor senare. Förändringarna går så fort att varje ny valundersökning bjuder på spännande överraskningar. Vad är det som hänt?

– Det vi kallar för den sociokulturella dimensionen har blivit viktigare inom svensk politik. Den handlar om väljarnas inställning till frågor som mångkultur, globalisering, migration och nationalstatens gränser.

Mer rörligt flerpartisystem

Det politiska landskapet håller på att omformas från de två traditionella blocken till ett mer rörligt flerpartisystem. Efter varje val måste partierna försöka bilda block som kan tolereras av tillräckligt många. Just nu pågår dock en stark opinionsbildning – främst från Sverigedemokraternas håll – för att skapa ett nytt tvåblockssystem där ett vänsterliberalt block står mot ett högerkonservativt. Henrik Ekengren Oscarsson ser varje dag hur krafter trycker på för en sådan utveckling.

– För Sverigedemokraterna skulle det vara ett effektivt sätt att trycka undan både vänstern och liberalerna. Problemet med de blocken är väl att vänstern och liberalerna inte har så mycket med varandra att göra. Och det finns många olika sätt att vara höger på. Nu när Alliansens inte finns på samma sätt längre är det lite stökigt på högersidan. Frågan är också om det finns tillräckligt med konservativa väljare för att forma ett sådant block?

Finns det tillräckligt många?

– Få svenskar definierar sig idag som konservativa men det bor en traditionalist och nostalgiker i varje person. Om det inte finns tillräckligt många konservativa väljare idag kan man skapa dem med hjälp av uthållig och långsiktig opinionsbildning. Man kan locka fram nostalgikerna genom att prata om trygghet, att det var bättre förr och vikten av att känna sig hemma i sitt eget land.

Inte på väg att tröttna

Det är nästan tre år till nästa riksdagsval och mycket kan förändras fram tills dess. Henrik Ekengren Oscarsson har redan börjat fundera över vad som kommer att skramla bakom svenskarnas pannben i september 2022. Han tror att utgången hänger på vilka frågor som blir stora under valrörelsen. Sverigedemokraterna är beroende av att migrations- och trygghetsfrågor fortsätter att vara högt på agendan och Miljöpartiet önskar sig nog ingenting hellre än att de gröna vindarna ska hålla i sig. Samtidigt pratar många om att vi är på väg in i en lågkonjunktur och det påverkar hur folk röstar.

– Om en lågkonjunktur slår till blir frågor som skatter, välfärdsfinansiering, arbetsmarknad och ekonomi viktigare. De partier som bedöms ha bäst politik på de områdena är Moderaterna och Socialdemokraterna, så det kan bli de stabila regeringsbärande partiernas chans till återkomst. När det blåser väljer man kanske att rösta på partier som borgar för stabilitet och trygghet.

Mycket på spel

Henrik Ekengren Oscarsson har följt den politiska dragkampen i hela sitt yrkesliv men är inte på väg att tröttna. Tvärtom tycker han att det är mer spännande än någonsin.

– Man tror ju alltid att det är nu det händer, men just nu står faktiskt mycket på spel. Hur väljarna uppfattar avståndet och riktningarna i det politiska systemet påverkar partiernas öden och äventyr. Vilka regeringar vi får påverkar i förlängningen vilket land Sverige blir. Så ja, det är skitspännande.