Hur ska man hantera jobbiga julgäster? Charlotte Sander är diplomerad samtalsterapeut med stor erfarenhet av parsamtal. Viktigt, säger hon, är att man själv initierar en förändring.

– Prata ihop er och kom överens om hur ni vill ha era jular. Försök att med empati lyssna in vad partnern säger.

När julen väl är kommen, fortsätter hon, behöver man gå in i den som ett team. 

– Det är du och din partner som i första hand ska stötta varandra när det blir jobbigt. Om något händer kan ni göra en liten snygg sorti och mötas avsides. Sedan behöver ni ta reda på vad som hände och vad det väckte för känslor. Försök sedan att tillsammans komma fram till vad som behövs.

Gränsen för vad man bör kunna acceptera går vid att ena parten blir exkluderad, säger Charlotte Sander. 

– Att det tisslas och tasslas om den ena eller andra är heller inte okej – det mår ingen bra av. Eller rena kränkningar. 

Hur kan man jobba på sin acceptans för störiga familjemedlemmar?

–Ofta handlar det om hur man stöttar varandra som par. Att ta in lite humor kan underlätta. Går det absolut inte så tycker jag att den som har blodsbandet ska ta diskussionen med den som går er på nerverna. Löser inte det situationen, så behöver man vara tydlig med varför, och sedan förklara att man kommer att fira jul på annat håll nästa år.

Konflikter med barn

En anekdot från Kristina Lugns barndom. Den framlidna poetens pappa tillkännager att de ska gå på bio. Förväntningarna är skyhöga. Den stora dagen kommer, och de tar sig till biografen. Väl framme släpper han bomben: De har inga biljetter. Det var aldrig meningen att de skulle gå. På så sätt, förklarar pappan, ska dottern få lära sig vad besvikelse är. 

Julen är ett potent tillfälle för just denna känsla, inte minst för barn. Anspänningen inför helgen är ofta stor och som förälder kan vara bra att vänta sig åtminstone ett utbrott vid något tillfälle under ledigheten. Kristina Lugns pappa hade sin föräldrastil. Dagens ETC:s läsare vill, kanske, närma sig barnens känslor på ett annat sätt. Men hur? 

– En bra start är att hålla på rutiner; att barnet sover och äter bra, får frisk luft och rör sig en stund varje dag, säger Reyhaneh Ahangaran, psykolog med stor erfarenhet av att arbeta med barn.

– Tänk gärna igenom vad som brukar vara triggers för barnet i vardagen och översätt det till julen. Behöver barnet få dra sig undan det stora sociala sammanhanget ibland och vila? Eller ha en genomgång om vad som händer under dagen, vilka som kommer och så vidare, för att saker ska flyta på lättare?

Precis som vuxna, fortsätter hon, har barn förväntningar på julen som ibland kommer på skam. 

– Barn kan bli besvikna på julklapparna, känna sig orättvist behandlade och tycka att det är tråkigt att umgås med vissa släktingar. De känslorna måste få finnas, även om man så klart kan prata med barnet om varför det inte går att få allt som man har önskat sig i julklapp. Försök tänka att julen ska bli så bra som möjligt, men att den sällan kan bli perfekt för någon. Då blir det också lättare för dig att ha mer ork och överseende med att det blir lite gnissel. Och ju mer ork du har, desto mindre konflikter kommer det bli med barnen!

Tågkaos

En jul i barndomshemmet med gnistrande snö och tindrande barnögon. Trodde du. Istället: fast med skrikande ungar i regniga Rövköping på grund av ”omfattande signalfel”. Vad göra åt detta, mer än att djupandas och göra sitt bästa för att bemöta lågaffektivt? Journalisten och författaren Mikael Nyberg har skrivit ”Det stora tågrånet”, som handlar om den urspårade politik som legat till grund för den svenska järnvägens många problem. 

– Sverige är tillbaka i 1800-talets marknadskaos i spåren, svarar han på frågan varför tågen inte går i tid.

Tidigare, förklarar han, skulle tågen gå i tid med god säkerhet för resenärer och anställda. 

– Nu är det boksluten hos hundratals olika företag som gäller. Byråkratin för att skriva kontrakt, tvista om fakturor och hålla ordning på gyttret av entreprenörer har mer än fördubblats. Men ute i spåren sätts yrkeskunnandet på undantag. Tidigare skruvade arbetslagen åt lösa bultar som de upptäckte längs rälsen. Nu får de inte göra det. Först ska de felrapportera. Sedan ska det komma en beställning, och ofta kommer ingen beställning. 

Hur ska vi få ordning på järnvägen?

– Förstatliga den igen! Vi behöver planhushållning i spåren. Men planer kan vara bara både bra och dåliga. SJ ägnade sig länge åt att lägga ner så mycket järnväg man kom åt. Nu gäller det att planmässigt utveckla den. Då måste de anställda få friheten att göra sitt jobb. Tågstoppen, förseningarna och de trasiga toaletterna är inte deras fel. Förklara det för medresenärerna nästa gång signalfelet slår till. Riktar vi ilskan åt rätt håll kan det hända saker.