Det skulle ha varit ett jubileumsår för kvinnors rättigheter med 25-årsfirandet av Pekingplattformen i täten. Men de planerade forumen i UN Womens kampanj Generation Equality som skulle samla aktivister, civilsamhället, företag och stater för att skapa åtgärder för att öka jämställdheten, har flyttats fram på grund av coronapandemin.
Vad har då hänt på 25 år? Jämställdhetsexperter ifrågasätter att utvecklingen har gått framåt. Framgången för starka konservativa och extremistiska krafter gör att kvinnors rättigheter snarare begränsats ännu mer.
Fler utsätts för våld
Våld mot kvinnor och flickor är fortfarande ett utbrett folkhälsoproblem och en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna världen över, konstaterar Ulrica Franzén, ordförande i UN Women Sverige.
– Miljontals kvinnor Iever i länder där våld mot kvinnor inte är ett brott och i alltför många fall leder våldet till att kvinnor och flickor mister sina liv. Våld mot kvinnor har också många former. I hemmet, i nära relation, sexuella trakasserier, näthat, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, trafficking, sexuellt våld i krig och mord.
Redan före coronapandemin visade FN:s statistik att en av tre kvinnor i världen utsätts för våld under sin livstid. Eftersom många kvinnor nu suttit instängda i karantän med en våldsam partner, har det förvärrats och FN talar om en skuggpandemi av partnervåld. UN Womens vd Phumzile Mlambo Ngcuka lyfter i en intervju med CNBC att det behövs extra och riktade resurser.
– Vi kräver av regeringarna att hjälp till kvinnor i en misshandelssituation ska räknas som livsnödvändig samhällsservice, som inte får stängas ner vid en lockdown. Vi har också tryckt på att länderna måste öka tillgången till kvinnohärbärgen och att polisen ska omhänderta den våldsamma mannen. Kvinnan ska inte behöva lämna hemmet och springa omkring och utsättas för smitta, säger hon.
En viktig faktor för att öka flickors och kvinnors självbestämmande är rätten till utbildning. Även den inskränks när samhällen stängs ner. Coronapandemin har också ökat fattigdomen bland kvinnor.
– Många kvinnor i utvecklingsländer arbetar inom den inofficiella sektorn med handel på gator och torg som nu är stängda. Dessa kvinnor har inte anställningar och försäkringar så vi bearbetar nu regeringarna i vilka stöd de utvecklar. Det måste finnas åtgärder som är riktade mot kvinnor, så att de inte hamnar utanför systemen, säger Phumzile Mlambo Ngcuka.
Kvinnor får sämre vård
I Sverige har kvinnors utsatthet för våld ökat så mycket att regeringen gett Jämställdhetsmyndigheten ett särskilt uppdrag att arbeta förebyggande mot partnervåld med kommunerna utifrån omständigheterna som råder under coronapandemin. Myndigheten konstaterar också att fler kvinnor än män stannar hemma med sjuka barn vilket kan ge allvarliga konsekvenser för ensamstående föräldrar under pandemin.
Coronautbrottet har även i tydliggjort ojämlikheter i den svenska vården. Nyligen publicerades en undersökning i tidningen VLT med statistik från Socialstyrelsen som visade att betydligt fler äldre män än kvinnor som drabbades av covid-19 dog på sjukhus. Kvinnorna dog i stället på äldreboenden, utan tillgång till specialistsjukvård.
– Kvinnor får generellt sämre vård än män och särskilt äldre kvinnor. Det är väl belagt inom forskningen att gamla kvinnor diskrimineras i vården, kommenterade geriatrikprofessor Yngve Gustafsson.
Även om jubileumsåret fryser inne är det viktigt att reflektera över utvecklingen av kvinnors rättigheter under 25 år, tycker Inger Björklund som deltog i Kvinnokonferensen i Peking 1995.
– Metoo är det mest positiva som hänt annars har det tyvärr mest gått bakåt, säger hon.
Inger Björklund deltog på Kvinnokonferensen i Peking 1995 som Mellanösternforskare och föreläsare om sextimmarsdagen på avdelningen för ickestatliga organisationer. Tjugofem år efteråt konstaterar hon att det fortfarande inte hänt mycket positivt inom dessa områden.
– Som Mellanösternforskare såg jag att kvinnorna där hade stora förhoppningar på att EU skulle driva deras frågor framåt, men EU har snarare förstört för dem och krupit bakåt. Även sextimmarsdagen var då väldigt aktuell. Jag hade med mig en färsk avhandling om arbetstidsförkortning och forskningen visade att det hände något väldigt positivt när man gick från åtta till sex timmar som heltid. Det är en stor besvikelse för mig politiskt att Sverige är en sådan motståndare till det när många andra länder i EU har påbörjat en arbetstidsförkortning, säger Inger Björklund.
Sorterade bort kvinnor
De ickestatliga organisationernas avdelning av Kvinnokonferensen bestod av workshops och föreläsningar och många möjligheter för kvinnor från olika delar av världen att mötas i olika konstellationer.
– Till exempel blev det snabbt ett kluster av kvinnor från olika ursprungsbefolkningar. Det var också väldigt intressant att höra när kvinnor från tidigare socialistiska stater som Kina, DDR och Vietnam reflekterade tillsammans. De vittnade om hur västvärldens företag sorterade bort välutbildade kvinnor som tidigare haft höga positioner, berättar Inger Björklund.
Stora internationella kvinnokonferenser behövs för att föra jämställdhetsarbetet vidare, tycker Inger Björklund.
– Det är synd att FN inte lägger mer krut på det. Det är så många frågor som förenar oss, det borde inte behöva gå 25 år emellan. Det finns ett stort värde både i själva mötet och att göra gemensamma reflektioner ihop med vetenskap. Att fysiskt träffas gör också att man hamnar i konstellationer som man annars inte hade hamnat i och kan lära av varandra.
Få ljusglimtar
I en reflektion över utvecklingen det senaste kvartsseklet finns få ljusglimtar, anser hon.
– Det fanns stora förväntningar på hur IT skulle hjälpa kvinnor att synas och höras. Det blev på ett sätt sant genom metoo och hur kvinnor var aktiva under arabiska våren. Annars har det mest gått bakåt med mer osäkra anställningar och mer våld mot kvinnor.
