Till Dagens ETC säger Röstlund att hon ville lyfta det här som ett exempel på en allt hårdare samhällsretorik, snarare än att hon själv blev upprörd eller kränkt.

– Jag välkomnar all kritik om fakta och om något jag skriver är fel så ska det så klart rättas. Jag tål kritik. Men det har ofta inte handlat om kritik mot fakta utan mer allmänna påhopp, i något som ibland liknat kampanj att underminera trovärdigheten för mig som journalist, säger Röstlund.

Det handlar om en metod som används för att pressa forskare, journalister och lokalreportrar.

– När jag har pratat runt med andra som granskar exploateringsindustrier som gruv- och skogsnäringen hör jag att de får uppleva samma sak. Det är särskilt allvarligt när det handlar om lokalreportrar ute i landet som får det här mot sig, i lokalsamhällen där arbetet är mycket mer skört. Jag sitter på en stor tidning med helt andra resurser, det går ingen nöd på mig.

”Det är mer personangrepp”

Röstlund säger att antalet som hör av sig inte har ökat, men att tonen har blivit hårdare.

– Retoriken är hårdare och det är mer personangrepp. Man pratar om journalister och forskare på ett sätt som tidigare var otänkbart utanför anonyma kommentarsfält och låsta forum. Fler är bekväma med att uttrycka sig på ett sätt idag som inte accepterades bara för några år sedan. Jag och många som jag pratat med drar paralleller till att den typen av hatretorik har legitimerats i takt med att högt uppsatta politiker pratar på samma sätt. Det sipprar ner väldigt snabbt från politiken till personer som jobbar på myndigheter och i näringslivet. Det har gått väldigt fort, säger Röstlund.

Har bett om ursäkt

Det var Claes Rosengren som kallade Lisa Röstlund för "en okunnig enfaldig landsförrädare". Han ångrar sitt språkbruk och har bett om ursäkt – en ursäkt som accepterats av Lisa Röstlund. Till Dagens ETC säger han att han inte ville måla ut Röstlund som klandervärd, men att han har reagerat på innehållet i hennes journalistik. Ibland kan det bli så, att man handlar i affekt, när man tycker klart annorlunda än vad exempelvis en reporter skriver och det är verkligen inte önskvärt.

– Du, jag är verkligen inte en politiskt brun person. Tvärtom, och man ska hålla sig till ämnet. Det var väldigt olyckligt att jag använde det här alldeles för starka uttrycket. Landsförrädare är ett ord man kan sätta på spioner som Bergling och Wennerström. Min reaktion har kanske kommit av att jag har varit med länge och byggt upp skogsbruk, och det har funnits reportage och dokumentärer som har haft många faktafel. Då har jag känt så här att Lisa Röstlund är väldigt aktiv med att komma med pekpinnar och säga att det går åt fel håll. De som håller på och har hjälp genom tidningarna att skriva massor som jag och många andra känner inte stämmer, den typen av människor försämrar för Sverige. De försämrar för Sverige en hel del om man tänker på hur det kan begränsa våra åtgärder, metoder och avverkningar. Det kommer att drabba landets ekonomi och ge oss begränsade möjligheter att exempelvis använda biomassa.

Claes Rosengren säger att debatten om skogen är hårt polariserad, och att han tycker att det är synd.

– De här motpolerna borde lägga mer tid på att träffas. Det läggs ofta ut dessa bilder som ska visa enorma kalhyggen. Jag bor i Gästrikland och reser en hel del i vårt land och jag tycker faktiskt om den här mosaiken i landskapsbilden som blir av kalhyggen (som nu för tiden sällan är så kala som förr). Vi har gamla skogar och unga skogar, och motpolerna kanske borde åka runt mer tillsammans och titta på hur det ser ut i landet. Det måste vara mer lagom, alltihop.