– Aldrig kunde jag ana att kommunen skulle bli mitt största hinder, säger Joakim "Jocke" Karlsson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Många som har gått sin lördagspromenad runt Åbackarna i Norrköping har sett killen i reflexväst som står och kastar sin dragg och hivar upp fångsten, i regel en cykel som någon har slängt i. De flesta utgår nog från att han är kommunanställd. En av många som passerar den här lördagen är kvinnan som stannar till med sin lilla dotter och säger:
– Vad bra att ni gör det här!
Men här handlar det inte om några "ni", det är Jocke Karlsson själv som försöker rädda världen på sitt sätt. Han är 29 år och jobbar som budbilschaufför och ställningsbyggare, inte som skrotfiskare. Det här gör han helt ideellt. Visst skulle man kunna sätta sig och skriva något viktigt, resonerar han, men för honom passar det bättre att göra något handgripligt här och nu. Det har han gjort i fyra år nu.
Det började när hans dotter var ett och ett halvt år och de gick runt Strömmen och plockade upp småskräp.
– Sedan fortsatte det. Jag började skriva upp var jag hade sett skrot nere i vattnet. Jag köpte en dragg och ett rep för ett par hundra och drog upp 28 cyklar på min första tur.
Ringde kommunen
Jocke hade först ringt Norrköpings kommun för att höra hur han skulle göra med skrotet. De skulle återkomma men hördes aldrig av, trots att Jocke ringde igen. Så han ställde cyklarna i tre högar och meddelade kommunen var de kunde hämtas.
Och ungefär så har det fortsatt. Jocke har gått sin runda runt Strömmen några gånger varje år, dragit upp inte bara cyklar utan också kundvagnar, barnvagnar, rör och annat som har slängts i. Och berättat var kommunen kan hämta skrotet.
– Men det står kvar. I alla fall så länge att mycket hinner hamna i vattnet igen. Förra året sade jag att jag ville låna ett släp och köra bort allt själv, men då behövde jag vara anställd sade de.
Jocke har också bett kommunen och entreprenören Peab om att få ha ett skjul i Folkparken för att förvara utrustning och arbetskläder. Någon ersättning vill han inte ha, bara lite samarbete. Det fick han inte. Men bland det värsta är, tycker han, att man på kommunen ofta inte ens svarar honom när han försöker få kontakt.
"Vi har brustit i att ringa tillbaka"
Tekniska kontorets chef Leif Lindberg säger så här:
– Han har mycket riktigt sökt mina medarbetare och de har inte svarat. Vi har brustit i att ringa tillbaka. Det är fel av oss, inget annat att säga. Bara att göra en pudel.
– Sedan finns det regler, fortsätter han. Kommunen måste följa lagen om offentlig upphandling, vi kan inte bara gå ut på stan och be någon att göra saker.
Att det handlar om en ideell insats förändrar inte saken, menar Leif Lindberg. Om kommunen börjar sponsra med förråd och utrustning blir det oklart var ansvaret ligger om det till exempel händer en olycka. Kommunen har ingen egen plan för skräprensning av Strömmen, utan städar i samband med att vattendraget torrläggs eller om det uppkommer särskilda behov. Senast delar av Strömmen torrlades och städades var sommaren 2014.
Ingen hindrar Jocke
Ingen lär försöka hindra Jocke att rensa Strömmen från skrot, enligt Leif Lindberg som tycker att Jocke gör en bra samhällsinsats även om han kommer i kläm i systemet.
– Det är som om du som tomt-ägare frågar om du får klippa gräset på allmänningen utanför. Då måste vi svara nej. Men gör du det ändå kommer vi inte och skäller på dig.
Jocke, som nyss har dragit upp ännu ett cykelvrak med snäckor på, säger att han vill fortsätta göra Strömmen renare genom att rensa den på skrot, med eller utan kommunens hjälp.
– Den här gången har jag inte sagt till innan. Jag bara ställer upp cyklarna. Om någon polisanmäler mig så tar jag gärna det. För mig handlar det om att vara ett föredöme och visa att det går att agera där man är. Men det är synd att det ska vara så svårt att göra något för samhället.
