BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Man ville minska marginaleffekterna när man går från bidrag till arbete, säger Eva Mörk som är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
– Folk skulle söka jobb mer och vara mer öppna för att acceptera ett nytt arbete. Det var huvudtanken, säger hon.
Lägre löner
En annan effekt som jobbskatteavdraget väntades få, som mer långsiktigt skulle skapa fler jobb, var att trycket på löneökningar skulle bli mindre.
– När fler kommer in och söker jobb så finns det mer arbetskraft tillgänglig. Då behöver inte företagen sätta lika höga löner för att få tag i arbetskraft. Men det är väldigt svårt att se den effekten för det är väldigt mycket annat som påverkar lönerna också, säger Eva Mörk.
Trots att reformen är väldigt dyr i förhållande till annat i budgeten så är effekterna på arbetslösheten väldigt svåra att mäta. I en rapport från 2009 skriver Riksrevisionen att de fyra första stegen av jobbskatteavdraget sannolikt gett ett något högre utbud på arbetsmarknaden, det vill säga fler arbetade timmar. Detta berodde på att fler personer stod till arbetsmarknadens förfogande, många blev ju utförsäkrade under den här perioden. I rapporten skriver man också att det sannolikt inte ger samma effekt att införa fler steg i reformen.
Gick inte att jämföra
Men det är med simuleringar som Riksrevisionens uträkning är gjord, någon effektutvärdering av vad som faktiskt hänt finns inte. Eva Mörk deltog i ett försök att undersöka resultaten på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik utvärdering i Uppsala. Men eftersom en så stor grupp fick jobbskatteavdraget fanns det ingen naturlig kontrollgrupp att jämföra mot, berättar hon.
– Vi försökte titta på om de som fick stora jobbskatteavdrag arbetade mer eller mindre än de som fick små avdrag, men det skilde sig så lite i relation till de variationer som finns i hur mycket folk arbetar. Så vi kunde inte särskilja jobbskatteavdragseffekten från den övriga variationen, säger Eva Mörk.
– Vi kunde i efterhand inte säga vilken effekt jobbskatteavdraget hade gett.
Minskar skatteintäkter
Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom med fokus på ekonomisk politik, menar att jobbskatteavdraget också hade syftet att minska de totala skatteintäkterna.
– Det finansierades ju med nedskärningar bland annat i försäkringssystemen. Det är en stor kostnad, som såklart måste ställas mot att använda pengarna ute i verksamheterna, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Hon menar att skattesänkningen förutom att kosta statskassan mycket pengar också urholkar socialförsäkringarnas skydd,
– Framför allt när det gäller arbetslösa och sjuka är det ett sätt att relativt sett försämra de försäkringarnas värde. När man går från att ha lön till a-kassa får man ju en högre skatt, vilket innebär att den relativa ersättningsgraden blir sämre, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
LO-ekonomerna har en principiell invändning mot reformen, att den infört en skillnad mellan inkomster från arbete och andra ersättningar.
– Det är en väldigt orättvis skattesänkning, vid sitt införande gick det enbart till personer som arbetar. Nu finns ju en liten del som går till pensionärer. Historiskt har vi alltid varit måna om behandla inkomster av arbete och inkomster som man får på grund av att man haft ett arbete lika.
Men i stället för att rulla tillbaka de fem stegen i avdraget är LO-ekonomernas ståndpunkt att avdraget skulle kunna göras om till ett grundavdrag, som då skulle gälla alla typer av inkomster.
”Har skäl att inte jobba”
Enligt Åsa-Pia Järliden Bergström fungerar inte reformen eftersom den bygger på det, som hon menar, felaktiga antagandet att det finns många människor som går utan jobb som har möjlighet att jobba.
– Hela teorin grundar sig på att de inte jobbar för att det inte lönar sig. Men det är nog en väldigt begränsad grupp människor. De flesta har ju ett skäl till att de inte arbetar. För arbetslösa med ersättning finns det ju också ett regelverk, det är inte så att det varit frivilligt att söka jobb tidigare, säger hon.
Kritik från vänster
Vänsterpartiet har varit hårda motståndare till alla steg i jobbskatteavdraget. Enligt Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson, har partiet drivit frågan i förhandlingar med regeringen. V vill på sikt förändra avdraget men vill i dag inte riva upp hela reformen på en gång.
– Människor anpassar sin konsumtion och sitt sparande till hur skatterna ser ut, så det blir nog inte bra att höja just inkomstskatterna med 100 miljarder på en gång och ta bort hela jobbskatteavdraget, säger han.
Ali Esbati påpekar att de fått igenom en avtrappning av jobbskatteavdraget. Han menar också att det viktiga är att öka omfördelningen i hela skattesystemet.
– Vi har inga särskilda känsloband till någon skattelösning, men vi tycker att det är viktigt att vi har ett skattesystem där vi får in mer resurser än vi har idag och som är mer omfördelande. De som har större inkomster, både av arbete och kapital, kan betala mer än idag, men det kan också innebära skattesänkningar för en del, säger han.
Även Socialdemokraterna är kritiska till jobbskatteavdrag, men har inga planer på att rulla tillbaka dem (se artikel intill).
Notan för tio år av jobbskatteavdrag: 795 miljarder
Så mycket har jobbskatteavdraget ”kostat” statskassan:
2008: 40,5 mdr
2009: 53,5 mdr
2010: 65,2 mdr
2011: 76,8 mdr
2012: 80,4 mdr
2013: 83,6 mdr
2014: 85,8 mdr
2015: 100,2 mdr
2016: 104 mdr
2017: 105 mdr
(2017: regeringens prognos)