Läs också: Calmfors har kämpat för sänkta löner i 25 år

Skippa kravet på höjda löner så kommer fler att få jobb. Så brukar det låta från näringsliv och arbetsgivare inför avtalsrörelsen. Men nu visar en ny rapport från LO att det inte stämmer. LO-ekonomen Mats Morin har undersökt effekterna av avtalsrörelserna från 1998 fram till 2012, och kommit fram till att när facket centralt gått med på låga lönehöjningar, så har pengarna istället gått till tjänstemännen genom de lokala avtalen.

– Tjänstemännen tar i sina lokala förhandlingar ut det utrymme som är kvar. Om arbetarnas löner minskar, har tjänstemännens istället ökat. Det betyder att hela löneutrymmet ändå tas ut, och därmed ser vi inte den förväntade effekten att fler jobb skulle skapas, säger Mats Morin under ett seminarium om rapporten.

Testades i avtalsrörelsen 1998

Enligt nationalekonomin innebär lägre löner att priserna sänks, och då ökar efterfrågan på varumarknaden. Det skapar i sin tur jobb. Samtidigt får arbetsgivarna mer pengar över till att anställa. Därför antas sänkta löner ge betydande effekter för sysselsättningen. Men Mats Morin menar att utfallet ändå inte är sådant – eftersom det löneutrymme som blir över när arbetarnas löner sänks går till att höja tjänstemännens löner. Deras löner avgörs i högre grad genom de lokala avtalen. Ett exempel är avtalsrörelsen 1998.

– Då testade man det här. Arbetslösheten var hög, så rekommendationerna från flera håll var att ligga lågt i avtalsrörelsen för att stimulera sysselsättningen, och avtalen hamnade lågt. Det som hände var att arbetarna fick ut ungefär tre procent, medan fem procent gick till tjänstemännen.

Ett liknade resultat blev det efter 2001 års avtalsrörelse. Mats Morin menar att det här visar att effekten av låga löner därför inte är ökad sysselsättning, utan större lönespridning.

– De grupper som är starka på arbetsmarknaden får en stor del av det löneutrymme som det centrala avtalet lämnade kvar, och det leder till större löneskillnader på den svenska arbetsmarknaden, säger han.