– Folk vet ju vad jag tycker. Och vad jag står för. Vad partiledningen tänker det skiter jag fullständigt i. Jag har aldrig bett om lov och kommer inte att börja med det heller. De jag bryr mig om är de människor som tvingas leva i det här, de tusentals som bara vill få jobba, betala skatt och bidra till samhällsutvecklingen men som hamnar i något slags parallellt samhälle där deras ungar dras in i en massa skit, säger Jimmy Jansson. 

Vi har inte ens hunnit sätta oss inne på kommunalrådskontoret innan orden börjar rinna ur honom. Eskilstuna hade före den senaste våldsvågen i Stockholm flest skjutningar per invånare. Jimmy Jansson är upprörd. Han vill testa tankar och kastar sig mellan ämnena. Pratar om en gymnasieelev som han precis har träffat för att hon ska skriva en uppsats om segregerade bostadsområden. En tjej med utländsk bakgrund som placerats i en annan kommun för att skyddas från gängkriminaliteten.

– Hon tycker precis som jag. Hon ger mig rätt i allt. Det är inte bara fattigdom som driver fram det här. Det är jakt på pengar in, skitsamma varifrån de kommer, och familjer som inte har någon kunskap, förståelse eller insikt i vad Sverige är eller hur det funkar. 

”Det sitter i väggarna”

Det var i ett ordrikt inlägg på Facebook, efter statsminister Ulf Kristerssons tal till nationen, som Jimmy Jansson skrev att han tycker att Sverige ska ”överväga att riva hela eller delar av stadsdelar för att slå sönder destruktiva strukturer och miljöer som utgör grogrund för eländet”. Andra förslag var att inrätta en särskild polisstyrka som vänder ”upp och ner och ut och in” på stadsdelar, och att utvisa hela familjer till platser köpta utomlands om inte ursprungsländerna tar emot. Rivningar är redan officiell socialdemokratisk politik i Danmark i de områden som först kallades ghetton och sedan döptes om till parallellsamhällen. 

– Någonstans någon gång kanske man kommer till en punkt där man kan konstatera att vi får inte ordning på de här stadsdelarna. Det sitter så hårt i väggarna. Stadsdelar i Sverige som är riktigt, riktigt trasiga. De är inte underhållna. Det finns ingen som är beredd att satsa pengar. Man kan inte höja hyrorna för att rusta upp dem för då kommer kostnaderna för försörjningsstöd att öka när 60-70 procent av de boende är arbetslösa och inte har några inkomster. Då måste man ändå fundera på om det går att återställa en del stadsdelar till det som de en gång var tänkta för, eller måste man göra något annat radikalt. 

Men människorna som bor i husen idag kommer ju inte bara försvinna? 

– Nej, men det kanske är bättre för de människorna att inte bo i en kontext där normen är att inte prata svenska, där normen är att inte gå till jobbet, där man inte har nätverk in i det svenska samhället, där man har dålig koll på vad som gäller och där barnen hamnar i en segregerad skola. 

Så då ska de flytta till bostäder i andra delar av staden?

– Jag har ju tyckt från början att människor ska fördelas annorlunda över landet. Som nyanländ ska man sättas i någon form av mottagningsboende och snabbt få ett ja eller nej. Om det blir nej och du ska hem, då blir det flygplatsen, adjö, färdiga. Innan man sipprar ut och bor på ett svartkontrakt på en madrass i något bostadsområde för att man måste ha en adress för att få etableringsersättning. Och ska man få vara i Sverige, om det finns skyddsskäl, då ska man kanske få en bostad i en by någonstans i Norrland där man får lära känna svenska människor. Men då skulle man ganska snart inse att nu är det fan fullt. Nu har vi inte flera byar eller delar i av samhället där människor kan få ett bra mottagande och snabb introduktion till det svenska samhället.

Säger du att de människorna aldrig skulle ha kommit hit?

– Nej, det jag säger jag inte. Men man skulle ha förstått att det är mer komplicerat att få de här människorna att bli en del av den här samhällskulturen. Och om man skulle ha förstått det då hade man riggat allting på ett helt annorlunda sätt.

Men de som redan är här – vart ska de ta vägen om bostäder rivs? 

– Ja, inte till Eskilstuna i alla fall.

Men vart då? Om de bara flyttas runt i Sverige så kommer ju den här utsattheten inte försvinna.

– Då kanske staten måste fundera på vilket ansvar den tar. Idag är det varsågod kommunerna. Här har ni. Ni får ta konsekvenserna av segregationen. Ni får ha skolor där lärarna går på knäna för att ni har massor med elever som har flyttat in som har jättestora behov. Men ni får inte en krona mer i resursförstärkning. Nästa år har vi 50 miljoner i ökade kostnader bara för att placera personer för att skydda dem från att bli skjutna eller skjuta någon annan. De pengarna hade jag velat lägga på äldreomsorgen eller förebyggande arbete i skolan. Och då säger jag så här. Vi har tagit vårt ansvar. Vi har tagit jättemycket ansvar i årtionden. Inte för att vi har bett om det. Nu får någon annan lösa det.

Hur mycket pengar från staten skulle du behöva för att kunna ta det där ansvaret?

– Vet inte. Men det är antagligen hiskeliga pengar. Pengar är en del, ja. Men det handlar också om att sluta göra fel. Alltså börja ha en diskussion om vad det var som togs hit. Och också våga fundera på vad vi behöver göra för att bryta sönder de här strukturerna. Därför att unga flickor och pojkar växer upp i något annat än det som är tänkt att vara Sverige. Vi har byggt parallella samhällen där det står barnsoldater i kö. För få människor jobbar och skriver på den del av välfärdssverige som faktiskt bygger på att alla jobbar och betalar skatt och bidrar. Gör din plikt, kräv din rätt, om du så vill. 

Gör din plikt och kräv din rätt. Det var faktiskt var SD-ledaren Jimmie Åkesson sa i sitt tal till nationen häromveckan. Han sa också: ”Du har kanske kommit hit bara för att begå brott. Du har kanske kommit hit bara för att leva på bidrag, leva på pengar som hårt arbetande svenskar har slitit ihop till den gemensamma skattkistan. Du har kanske kommit hit för att du behövde skydd, skydd från krig och förföljelse, och så tänker du att du kan fortsätta leva här resten av livet men utan att anpassa dig och bidra.” Vad säger du om jag säger att du och Jimmie Åkesson låter väldigt lika? 

– Jag låter som en socialdemokrat. Vi har byggt upp en välfärdsstat som socialdemokrater i det här landet som bygger på ett innanförskap. Det vill säga, det är inte hela världens välfärdsstat. Folkhemmet var ju inte hela världens folkhem. Då kan det aldrig vara så att man kan komma hit och bara, åh, nu ska jag ta del av allt det här. Men jag behöver inte göra motprestationen. Och där någonstans gick Sverige bort sig.

Låter andra socialdemokrater som du?

– Det vet jag inte. Och det är inte min drivkraft. Jag gör det här utifrån en socialdemokratisk värdegrund och ideologi som jag känner mig extremt trygg i. Men vi har skapat ett etnifierat trasproletariat med människor som aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden. Som inte har en aning om vad Sverige är egentligen. Och då undrar jag hur vi som socialdemokrater kunde tillåta det. Att man som moderat eller liberal vill ha det så. Det fattar jag. Eller som naiv miljöpartist. Absolut. För de har ju aldrig trott på folkhemstanken. Och Sverigedemokraterna som du nämnde, de kan ju försöka låtsas låta som sossar och tycka att en del av det här är lite attraktivt. Men de gör ju en massa annat som motsäger det här. 

Enkät 

Kommunalrådet Jimmy Jansson föreslår att det kan behöva riva bostäder i vissa områden för att bryta kriminaliteten. Vad säger du om det? 

Vad tror du behöver göras för att få stopp på kriminalitet och skjutningar i Eskilstuna? 

Adam Omar, 46 år, studerar till CSN-operatör

– Det tycker jag vore fel. Jag har bott i Sverige i 20 år, de senaste åren i Eskilstuna. Barnen trivs inte här, det är oroligt i skolan, men att riva bostäder är inte lösningen på problemet. 

– Vi måste samarbeta, hela samhället. Jag upplevde en liknande situation i mitt förra hemland Azerbajdzjan efter att Sovjet fallit. Det var mycket kriminalitet. Men vi lyckades bryta det med hjälp av regler och lagar. 

Inger Holmberg, 68 år, pensionär

– Riva bostäder, nej det tror jag inte på. Jag bor i Fröslunda, ett av de utsatta områdena i Eskilstuna. Vi är de enda med svenskklingande namn i vår trappuppgång men vi trivs väldigt bra. Det är så härligt att se alla barn ute och föräldrarna som ofta är med. 

– Jag tror på att satsa på aktiviteter och grannsämja. Att visa att vi hör ihop och är lika. 

Christoffer Ly, 34 år, gymnasielärare

– Att riva bostäder som folk bor i, det låter konstigt. Själv bor jag inte i ett utsatt område så jag påverkas inte personligen, men jag jobbar på en gymnasieskola där det finns elever från flera område, så jag ser lite av vad som händer. 

– Jag tror att man ska lyssna mer på forskningen. Och satsa på förebyggande insatser, mer vuxennärvaro i skolan och goda förebilder. 

Isabella Alban, 53 år, jobbar på näringslivsteamet på Jobbentrum

– Jag kan inte säga om det skulle vara en bra idé att riva bostäder. I Årby till exempel, där det varit många skjutningar, bygger de ju nytt just nu istället. Vi bor i Slagsta, granne med Årby och min dotter går i Årbyskolan. Jag låter inte henne gå av bussen och gå genom Årbytunneln och inte vara ute i parken där det pågår drogförsäljning, så det är klart att vi påverkas. 

– Det är en komplex fråga. Alla behöver känna tillhörighet. Om du inte är duktig på att plugga så söker du någon annan tillhörighet, brottslighet eller rasism till exempel. Då måste man erbjudas något annat, inkluderas på den ljusa sidan. 

Anna-Lena Kling, 65 år, personlig assistent

– Om vi inte kan lösa det här utan att riva bostäder, då har det gått riktigt långt. Jag bor här i Årby där det har skjutits mycket, men jag har det väldigt bra. Jag är trevlig mot alla människor jag möter. 

– Just nu är det ingen trygghet för någon. Men jag tror på att vräka hela familjer om barnen är kriminella. Det måste komma från föräldrarna. De måste ta ansvar för sina barn.