– Eh jag, min, min fru hon ligger här bredvid mig och andas och sådär men jag kan inte väcka henne asså.
Så låter det när Jessikas sambo ringer 112.
Det är tidigt på morgonen den 23 mars 2024.
När Jessika kommer in till sjukhuset reagerar läkaren direkt. Hennes kropp är sargad med skador i ansiktet och blåmärken på i princip hela kroppen. Hennes näsben är krossat och hon blöder ifrån munnen. Misstankarna riktas mot sambon, som vi valt att kalla Ola. Han grips misstänkt för försök till mord.
När polisen tar hand om hans telefon hittas filmer från kvällen innan där han förgriper sig på Jessika när hon är medvetslös.
Jessika dör av sina skador två dagar senare och rubriceringen ändras till mord. Hennes död orsakades av en kraftig hjärnblödning och hjärnskador som enligt rättsläkarens bedömning orsakats av våld mot huvudet.
Rättsläkaren hittar mängder av skador på hennes kropp, både gamla och nya, som tyder på att hon varit utsatt för våld under lång tid.
Jessikas moster Jane Maxe är besviken på domen.
– Vi hade hoppats att det skulle bli annorlunda den här gången. Att hovrätten skulle se till andra saker. Men det är bara att konstatera att så här är det i rätts-Sverige, säger hon.
Det har snart gått ett år sedan Jessika dog. Varje dag sedan dess har Jane tänt ett ljus för Jessika, tittat på hennes foto och pratat lite med henne. Det kommer hon att fortsätta med.
På tisdag, som är årsdagen av Jessikas död, åker Jane tillsammans med Jessikas mamma till graven.
– Vi ska ha en liten minnesstund och sätta vårblommor på hennes grav.
Hon kommer alltid att minnas Jessika som en levnadsglad person.
– Hon var alltid glad och positiv, trots allt som vi nu fått veta att hon gick igenom. Hon hade alltid ett leende på läpparna, med facit i hand undrar jag hur hon kunde vara på positiv och glad, säger Jane Maxe.
Bråkigt enligt grannar
Jessika är en av de sju kvinnor vars män hittills åtalats misstänkta för mord förra året. I flera av fallen har det funnits tecken på att kvinnan varit utsatt för våld länge, och personer i hennes närhet har vetat om vad som pågått.
Så var det även för Jessika. I radhusområdet där paret bodde var det flera som måste ha annat hur det var.
– Det är bråkigt hos dem, det vet alla, säger en av grannarna i förhör.
Polisen kom vid flera tillfällen. 2016 hittar en patrull Jessica på en stol vid altanen. Hon är svullen på flera ställen i ansiktet och har en begynnande fläskläpp. Hon ber polisen att ta med sig Ola, men hon vill inte medverka i någon utredning.
– Då slår han ihjäl mig, säger hon till polisen.
Ola åtalades i slutet av förra året misstänkt för mord och grov våldtäkt. Han nekar dock till att ha utsatt Jessika för våld och frias från mordmisstankarna i tingsrätten. Enligt rätten går det inte att utesluta att Jessika fått de dödliga skadorna när hon trillat i trappan i radhuset.
Ola döms dock till fängelse i tre år och åtta månader för våldtäkt.
Den domen fastställdes i dag av Svea hovrätt som skriver att det vid en sammanvägd bedömning av vad som framkommit som Jessikas skador ”inte är ställt utom rimligt tvivel att NN gjort sig skyldig till det våld mot målsäganden som anges i gärningsbeskrivningen.”
Åklagaren Anna Wennergren är fåordig när Dagens ETC når henne.
– Jag är inte nöjd med domen, det är inte vad vi yrkade på, säger hon.
Kommer du att överklaga till Högsta domstolen?
– Jag vet inte. Jag ska läsa igenom domen i lugn och ro och analysera den ordentligt. Det är det jag kan säga i nuläget.
