BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det märktes inte minst i välkomsttalet från Miljöpartiets stadsdelsordförande för Spånga och Tensta, Sus Andersson. Schizofrenin i synen på Tensta, Rinkeby och Husby ligger öppen. Sus Andersson slår fast att det inga finns några ”no-go-zoner” och berättar om alla framsteg som uppnåtts – för att i nästa andetag slå fast att vissa delar av området måste återtas från kriminella gäng.
Samma schizofreni märks överallt: skolelever talar om sina älskade förorter som svartmålas av de som inte bor där och att de ser detta som en kampanj mot orten, som numera är det gängse begreppet för utsatta områden. I nästa stund vittnar de om att de måste få mer hjälp av polisen och andra myndigheter för att bekämpa de mäktiga gängen.
Medlemmar i nätverket Citizens Järva berättar att ingen lyssnar på dem som bor där, men att många ändå vill föra deras talan:
– Bor man inte i Orten är det svårt att förstå och man kan inte förändra något som man inte förstår.
I bostadsbolaget Einar Mattssons tält talar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Einar Mattsson är ägare till en stor del av hyreshusen i Tensta och får därigenom sin beskärda del av problemen i förorten.
Jag frågar Ylva Johansson om inte utförsäljningen av allmännyttan till privata hyresvärdar är en del av problemet som försvårar lösningen. Ylva Johansson håller med:
– Det var fullständigt galet att sälja ut allmännyttan. Nu när vi bygger nytt måste vi ta den tillbaka.
Men det är inte bara problem som tas upp, det finns också en stark, okuvlig optimism som syns mycket tydligt. Det är ganska mycket folk som kommit till arrangemanget och den stora majoriteten är under 20 år. Det är hos dem som kärleken till förorten syns tydligast.
För mitt i osäkerheten finns också en trygghet. Flera berättar att de flyttat till skolor i innerstaden, men valt att flytta tillbaka till sina gamla skolor i Tensta och Rinkeby:
– Här känner jag mig trygg. Här finns mina människor och mina vänner. De som förstår mig och är som jag.
Det syns tydligt när Barnombudsmannen redogör för sin intervjuundersökning med barn i utsatta förorter. Trots att det är förortens barn själva som talar i intervjuerna ser många av ungdomarna undersökningen som ett sätt svartmåla deras älskade områden.
Och visst finns det optimism och möjligheter. I skol- och behandlingsföretaget Magelungens seminarietält berättar forskarna Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark, med hjälp av polisen Gunnar Appelgren och Liselott Wennerström från bostadsbolaget Victoria Park, om hur man kan förändra dagens verklighet.
Visst, det tar tid och det kostar pengar, men enligt forskarna är det några av de mest lönsamma investeringarna som vi kan göra.
– Vi behöver fler poliser, men det räcker inte. Vad händer när blåljusen slocknar och poliserna åker hem? Det dödliga våldet är bara toppen på isberget, hundratusentals människor dör samtidigt i förtid i utsatta områden på grund av ojämlikhet, säger Ingvar Nilsson.
– Förutom att det förändrar samhället och skapar nya normaliteter så kostar det oerhört mycket pengar. En gängstruktur i Orten kostar samhället en halv miljard kronor. På många ställen finns det fyra, fem olika gäng. Det kan vi förändra om vi vill – och det är en lysande investering.
Polischefen Gunnar Appelgren, expert på gängkriminalitet vid Stockholmspolisen, säger så här:
– Vi måste knäcka den terror som ett kriminellt nätverk utgör. Och det kan vi göra, men det krävs tillit och vi måste förtjäna förtroendet hos de som bor i Orten.
Och Gustav Fridolin håller sitt stora tal som också präglas av optimism och att det går att förändra det man vill förändra. Talet tolkas till en rad olika språk simultant, bland annat arabiska och somaliska, och bifallet är starkt.
Gustav Fridolin slutar med tre korta huvudpunkter:
1. Läs, läs och läs – och gör det så att barnen ser att du läser.
2. Bekämpa stressen, ge dig tid att göra det viktigaste.
3. Handla, gör något. Engagera dig.
För många är det lättare sagt än gjort. Men alla vet att han menar väl.
