– Den används för att angripa Vänsterpartiet, det minst antisemitiska partiet i Sverige. Ebba Busch och ledarskribenter i borgerliga tidningar försöker slå fast att det värsta som hänt den senaste tiden är avslöjanden om antisemiter i Vänsterpartiet. Att 40 000 människor dödats av Israel i Gaza är för dem långt från lika hemskt. 

Den definitionen av antisemitism som högern använder kan enligt Jan Guillou härledas till 1977, då Israels premiärminister Menachem Begin slår fast att Judéen och Samarien inte är ockuperade utan befriade områden och en del av Israel:

– Dessförinnan fanns det en debatt om Israel och Palestina, men efter Begins yttrande, som dessutom upprepas av Netanyahu, gick det inte längre att försvara erövrandet av dessa områden intellektuellt utan då övergick man till att säga att den som kritiserar Israel är antisemit.

Sedan grep Göran Persson in, säger Jan Guillou. 

– Han skapade en organisation om hågkomsten av judeutrotningarna av nazisterna som fick stöd av en rad stater. Denna förening lanserar år 2000 en ny definition av antisemitism där sionismen, beskyllningar om apartheid och en rad andra kriteriet ingår - långt ifrån den ursprungliga meningen.

Olik "klassisk antisemitism"

Det här betyder att man nu med hänvisning till denna definition kan beskylla en rad människor i den politiska debatten för antisemitism. Vem som helst i det borgerliga lägret kan nu slänga ut anklagelsen utan att ha någon bevisbörda, säger Jan Guillou.

Den klassiska antisemitismen var något helt annat. Den bestod, säger Jan Guillou, dels de i kristendomen rotade förställningarna som att judarna blandade blod från kristna barn i påskbrödet, att judarna dödade Jesus och så vidare.

– Den antisemitismen handlade om att judarna hade särdrag som inte finns i vår germanska identitet, de kunde aldrig, som Sverigedemokraternas Björn Söder slog fast, bli riktiga helsvenskar.

Enligt den ägnade sig judarna åt konspirativa idéer om att styra världen, att behärska världens finansiella system och att bara gynna sig själva. Men den definitionen på antisemitism hade inget med staten Israel eller försvaret av Israel att göra. Israel är ju inte gammalt. 

– Jag såg att Sverigedemokraterna Richard Jomshof blivit frikänd från anklagelser om hets mot folkgrupp eftersom han enligt åklagaren inte hade brottsligt uppsåt och inte som syfte att peka ut samtliga migranter som brottslingar och våldsverkare - han ville bara skapa debatt, säger Jan Guillou.

– Men tänk om bilden han delade hade varit på en karikerad jude och inte på en migrant med arabiskt utseende, något som hade varit mer logiskt med tanke på hans bakgrund. Det skulle aldrig accepterats som ett sätt att skapa debatt. Sverigedemokraternas stöd till Israel kan nog också bero på att Israel verkligen går till attack mot araberna och islam, något som partiet länge längtat efter att någon skulle göra.

Tänk om bilden han delade hade varit på en karikerad jude och inte på en migrant med arabiskt utseende, något som hade varit mer logiskt med tanke på hans bakgrund.

För tankarna till Trump

Jan Guillou berättar om en middag bland ”fint folk” som han genomlidit. Där hade värden under en lång stund berättat om en krögare som han benämnde som ”den lille judepojken”, som naturligtvis hade utstående öron, en ordentlig nästa och så vidare. Men antisemiten i fråga hade ingen aning om att det han berättade var olämpligt och rasistiskt – ”det var ju bara sånt man sa”.

– Den gamla vanliga vulgärantisemitismen saknar kanske politisk relevans, men det är inte så att man avhåller sig från judehistorier i borgerliga salonger.

Jan Guillou blundar inte för att det i Mellanöstern och i vissa kretsar även i Sverige finns en antisemitism som är förknippad med Israel, men han menar att det är något helt annat än angrepp på sionismen.

– Sionism är en ideologi, att angripa den är inte antisemitiskt. Detta leder till de mest bisarra situationer. I partiledardebatten i riksdagen går Jimmie Åkesson, partiledare för det mest antisemitiska och rasistiska partiet, till angrepp mot Magdalena Andersson för att hon inte kan hålla rent mot antisemitismen. Och då skriker Ebba Busch, KD, att ”det brinner av antisemitism i Anderssons regeringsunderlag – släck den brasan”. Hon som har Åkesson som sitt regeringsunderlag. Allt blir upp och ner och det för onekligen tankarna till Trump.

"Himmler-frisyr"

I en krönika i Aftonbladet gick Jan Guillou till angrepp mot en kulturpersonlighet för att hon i ett inslag i Aktuellt uttalade sig om saker som hon enligt Guillou inte hade någon kunskap om ”hon talade i nattmössan”. Inslaget handlade om anklagelser för antisemitism inom Vänsterpartiet. Guillou gick också till attack mot reportern på Aktuellt om vilken Guillou skrev: ”Men i Aktuelltsändningen uppträdde reportern i samma säregna frisyr som SS-ledaren Heinrich Himmler brukade stoltsera i (modet anspelar på att man vanligtvis bär stålhjälm). Reportern skulle sannolikt ha valt en annan frisyr om han varit mer bekant med europeiskt 40-tal. I synnerhet som han med samma längd och glasögon blev rätt porträttlik Heinrich Himmler.”

På Aktuellt blev man mycket upprörd över angreppet på reportern och menar att det aldrig borde publicerats. 

Så varför skrev Guillou om reporterns frisyr?

– Av två skäl: Det ena är att jag retar mig så in i helvete på de här Hitler-frisyrerna som han hade, det var inte bara Himmler som följde det modet. Jag tyckte också att det var utmärkt exempel på idiotisk bevisföring av samma slag som de själva använde sig av i inslaget. När den liberala pressen talar om alla antisemitiska löss i den röda fanans veck befinner de sig på samma intellektuella nivå som ”frisyravslöjandet” av reportern.