– Det är alldeles för lågt. Regeringen borde säga till polisen att prioritera det i stället för avvisningarna.
Året därpå blev Morgan Johansson justitie- och migrationsminister och sedan hösten 2015 har han sagt till polisen: prioritera avvisningarna. Det får konsekvenser.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Arbetet med gränskontroller, inre utlänningskontroller och att transportera ut människor ur landet har gjort att polisen behövt skära ner på ingripanden och brottsförebyggande verksamhet. Det skriver polisen själva till regeringen.
På grund av vad polisen beskriver som ”migrantsituationen” och att det kräver personalresurser behöver de anställa minst 1 000 civilanställda och 1 500 poliser. Nu är de flesta riksdagspartier överens om att öka antalet poliser med upp till 10 000 inom sju år. Om det genomförs kan det inom ett par år bli möjligt att både intensifiera jakten på papperslösa och sköta det övriga polisarbetet.
Regeringen har också ökat antalet förvarsplatser med 40 procent, till dagens 357. Om två år kan det finnas dubbelt så många, 715 förvarsplatser. Att sätta människor i förvar – att frihetsberöva dem som inte begått något brott – spelar en viktig roll i utvisningsmaskineriet. Där placeras de som Migrationsverket bedömer annars riskerar avvika, eller de som snart ska skickas ut ur Sverige.
Tusentals arbetare
Redan i dag arbetar 762 svenskar på förvaren – en siffra som alltså kan komma att fördubblas. Inom Kriminalvården arbetar hundratals med att transportera asylsökande som fått avslag till och mellan förvar, samt till det land Sverige utvisat dem till.
Tillsammans med polisens arbete är det sammanlagt tusentals svenskar som helt eller delvis arbetar med att jaga, låsa in och utvisa papperslösa. Och det blir fler. Denna utveckling väcker frågor hos Peo Hansen, migrationsinriktad professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet.
– Ska vi snart ha gymnasieprogram för flyktingjagande kan man undra? Eller borde man satsa mer på gymnasieprogram som utbildar byggjobbare, lärare eller sjuksköterskor?
Men de som anställs av polisen eller på förvar har kanske andra färdigheter än byggjobbare – kan man ställa dem mot varandra?
– Frågan är på något sätt lika gammal som samhället självt: i vilken riktning ska man från politiskt håll försöka mobilisera folk? Vilken produktion vill vi ha? Vill vi ha produktion av avvisningar eller produktion av hus, av äldrevård, och så vidare?
Tuffare på förvaren
Regeringens fokus på att papperslösa ska ut ur Sverige tycks ha bidragit till en hårdare verklighet inne på förvaren. Förra månaden avslöjade Dagens Nyheter att personal på förvaret i Kållered utanför Göteborg uppmanats att göra livet surt för de förvarstagna. En chef ska ha gett anställda order om ”irritera det jävla svinet” – en psykiskt sjuk person – ”så han gör något dumt, han måste bort”.
Sophie Alväng håller med om att det verkar bli tuffare. Hon jobbade på förvaret i Flen i fyra år och då var det mycket fokus på umgänge, mat och bakning.
– Då när jag började 2010 skulle man spela biljard med dem, spela kort med dem, så att de skulle ha en sysselsättning. Plus att de blev mycket lugnare när personalen var med dem och skojade, skrattade, lyssnade på musik och hade filmkvällar.
Nu hör hon genom vänner och bekanta som jobbar på förvar att mycket har förändrats.
– De plockade bort biljardbordet. I dag bakar man inte.
Kan du tänka dig att jobba på förvaret i dag?
– Nej.
Varför inte?
– Det är jättepåfrestande att jobba inne på förvar, säger Sophie Alväng. Jag grejar inte det längre, jag kan inte hjälpa på samma sätt.
Omprioriteringar
Efter att ha slutat på förvaret jobbade hon på Migrationsverkets mottagningsenhet, innan hon gick till sitt nuvarande jobb på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn.
– I dag tar allting sådan otrolig tid. Säg att du kom 2015 och fick ditt beslut ett och ett halvt, två år senare. Under den tiden, ja då gick du bara, du kunde inte göra någonting. Det är fruktansvärt för människor att bara leva i en väntan, säger Sophie Alväng.
– Där hade man kunna satt in krut i stället, om vi hade en annan politik. ”Ok vi vet inte vad ditt beslut blir, om du får stanna eller inte, men nu kan du gå och lära dig svenska, eller gå datakurser.” Man skulle kunna öppna caféer så att de asylsökande får baka, laga mat – skapa en samlingspunkt. Börja fixa med praktikplatser så att de kan få känna på att jobba, fortsätter Sophie Alväng.
– Det skulle jag själv vilja jobba med om det fanns, för det tror jag skulle gynna så många människor.