”Jag vill att mina barn skall få ett bättre liv”

Avskedet kan sammanfattas i ett enda ord – smärtsamt. Hjärnan säger en sak och kroppen och själen en annan. Det är hos sin familj hon vill vara, ändå måste hon åka tillbaka till Sverige där hon har fått permanent uppehållstillstånd och där hon går i skolan. Hennes mamma och fem syskon, är registrerade som flyktingar i Grekland och har fått tillfälliga uppehållstillstånd. Deras högsta önskan är att få förenas med Zozan i Sverige och få stanna här. 

– Det enda jag vill är att mina barn skall få ett bättre liv i Sverige och studera. Jag har oroat mig för henne så att jag nästan blir sjuk, men vad skulle jag göra? Det finns ingen framtid i Aten. Jag litar på Sverige och nu vet jag att ni hjälper min dotter och jag är tacksam för det, säger Ramzijah som varit med sina barn i Aten i över tre år.

Oerhört svårt i början

Den första tiden var oerhört svår. Både hon och barnen, som i dag är mellan 5 och 18 år, fick sova där det fanns plats. De tog sig in till centrala Aten, för att stå i kyrkornas matköer och få ett mål mat och kanske en frukt. När de fick kontakt med UNHCR blev livet blivit lättare. Volontärer hjälper dem med praktiska saker som att ordna med papper och tala om vart man kan vända sig för att få ta del av skänkta kläder. 

”Hon har inte förändrats”

Familjen bor i dag ett par tunnelbanestationer utanför centrum. Det är ett förfallet område där det finns gott om flyktingar främst från Syrien och Afghanistan, men också fattiga greker. Det var inte längesedan polisen bommade igen de utdömda lägenheterna i fastigheten. En man som hjälper flyktingar i Aten hjälpte dem att leta reda på lägenheten. Ramzijah har gjort sitt bästa för att göra fint; satt kartongbitar över spruckna rutor, tejpat fast lösa ledningar och målat hallen i en ljust grå ton. Resväskorna under sängarna fungerar som garderober och i köket står burkar och paket i en bestämd ordning. 

– De här dagarna som Zozan är här skall jag laga mat som jag vet att hon har saknat och som hon tycker om. Hon har inte förändrats sen hon åkte till Sverige, men hon har blivit smalare, säger Ramzijah som stolt visar upp fyllda burkar med rostad paprika och tomatsås som hon har gjort av skämda grönsaker.

Zozans mamma har ett fulltecknat veckoschema där hon går ut och plockar upp grönsaker och frukter som har dumpats från marknaden. Klockan tre varje dag får hon lite bröd av kvarterets konditori som bakar nytt till eftermiddagen. Vissa dagar finns det mat och skänkta kläder att hämta hos frivilligorganisationer och andra dagar, som i dag, är det dags för storhandling. Familjen får 41,20 euro i månaden av en kyrka till matvaror. Allt måste handlas på en och samma gång och det får inte överstiga beloppet som är uträknat för en vuxen och fem barn.

Längtar till Sverige

Zozan är tydligt medveten om den stora skillnaden mellan hennes egen vardagstillvaro i Sverige i dag och familjens dagar i Grekland. Helst skulle hon vilja dela med sig av hela sitt studiebidrag. Det är en tung börda att bära. Hon lyser av stolthet när hon tittar på sin mamma som är en fena på att få lite mat att räcka till sju personer. Hon är lycklig över att få vara nära sin familj. Samtidigt skall det bli skönt att komma tillbaka till Göteborg. Det är kluvet för henne.

– Det går bra, men jag längtar redan till Sverige. Förut visste jag inte om att det landet fanns och nu är det svårare att vara i Aten. Det är både och, förklarar Zozan.