– Skolan kommer att vara stängd hela den här veckan. Det är allt vi vet. Men jag vet inte hur vi någonsin ska kunna komma tillbaka efter det här, säger Fadumo Abokar. 

Fadumo Abokar känner flera offer i skjutningen. "Min son går i skolan med en av de döda kvinnornas killar. Varje morgon har vi varit där båda två", säger hon.

Bild: Zanna Nordqvist

I tisdags i förra veckan tog hennes sista lektion slut klockan tolv. Klockan 12.22 klev hon på bussen hem mot Vivalla. Bara några minuter senare fick hon meddelande från flera av sina vänner. Det är någon som skjuter på skolan. Hon klev genast av bussen och sprang tillbaka mot skolan för att där mötas av hundratals elever och lärare som flydde i panik. 

Jag trodde dem inte först. Jag tänkte det här är Sverige, inte Somalia.

En av dem var Sacdiya Hassan. 

– Jag hade ingen matlåda med mig så jag bestämde mig för att köpa mat i matsalen. Jag hann aldrig börja äta för människor runt mig började skrika om att det var någon som sköt och hade en bomb. Jag trodde dem inte först. Jag tänkte det här är Sverige, inte Somalia, säger hon. 

Sacdiya Hassan hörde skott och skrik när hon satt i matsalen men trodde först inte att någon sköt. Hon tänkte "Det här är inte Somalia".

Bild: Zanna Nordqvist

Till sist började hon springa bort från skolan när en lärare tog tag i hennes hand och drog henne med sig. 

Rädd i folksamlingar

Sacdiya Hassan och Fadumo Abokar klarade sig undan det värsta massmordet i Sveriges historia utan fysiska skador. Men de bär ändå på spåren. De kände flera av de döda. 

– Min son går i skolan med en av de döda kvinnornas killar. Varje morgon har vi varit där båda två, innan vi åkt till Risbergska, för att lämna våra barn, säger Fadumo Abokar.

En av deras klasskamrater vårdas på sjukhuset med skottskador i magen. Läget är fortfarande allvarligt. 

Örebro kommun har öppnat en mötesplats med krisstöd för studerande på Risbergska i Medborgarhuset i centrala Örebro. Men Sacdiya Hassan säger att hon inte vågar vågar dit. 

– Jag är rädd. Jag tänker att det ska hända igen. Överallt där jag är där det är mycket folk, på bussen, i affären, tänker jag att tänk om någon här också vill skjuta på oss. 

Fadumo Abokar säger att hon alltid känt sig trygg i Sverige, men inte nu längre. 

– Nu är jag jätterädd. Varje dag kom jag hit till Risbergska för att skapa en bättre framtid och hjälpa mig själv i livet. Det gjorde de andra också. Nu är de döda. Jag vet ingenting om vad som ska hända nu. 

Flera anställda saknas

Både Fadumo och Sacdiya har hunnit läsa några år på den kombinerade undersköterske- och SFI-utbildningen. De har varit ute på praktik på kommunens äldreboenden. Tanken är att de ska kunna börja jobba på heltid om några år. Flera av de döda studerade på någon av Risbergskas undersköterskeutbildningar, på samma som Fadumo och Sacdiya eller på uppdragsutbildningar för personer som redan arbetar inom vård och omsorg. 

Vi måste ha ett par dagar nu när vi ägnar all tid åt att stötta våra medlemmar.

Fackförbundet Kommunals ordförande i Örebro Britt-Marie Balaj svarar inte på några frågor under måndagen. 

– Vi måste ha ett par dagar nu när vi ägnar all tid åt att stötta våra medlemmar, säger hon när Dagens ETC söker henne. 

Hon har tidigare bekräftat att flera anställda inom vård- och omsorg saknas efter masskjutningen men hon kan inte bekräfta hur många och vilka arbetsplatser de fanns på. 

På plats för att tända ett ljus utanför Risbergskas entré finns Marika Grandin och Jessica Josefsson, arbetsterapeuter inom hemvården i Örebro. De vet att de har förlorat en undersköterska i sitt team. 

– Det är svårt att ta in att det är sant. Det är så ofattbart hemskt. Det är ännu svårare att förstå det när det är någon som man har ett ansikte på som man har träffat, säger Marika Grandin.

”Valde vilka han sköt på”

Förutom den kollega som dog känner de också flera andra som var på Risbergska den här dagen men lyckades fly skytten. 

– Det vi kan göra nu är att finnas här för varandra. Att försöka hålla ihop så gott det går och vara rädda om varandra, säger Jessica Josefsson. 

Marika Grandin och Jessica Josefsson vid minnesplatsen.

Bild: Zanna Nordqvist

På minnesplatsen med alla de tända ljusen finns nu också bilder på flera av offren. De flesta av de döda hade utländsk härkomst och hade flytt länder som Somalia, Eritrea, Afghanistan och Syrien. 

Det är något som både Fadumo Abokar och Sacdiya Hassan tänker mycket på. 

– Jag tänker att han som sköt var rasist. Att han valde vilka personer han sköt på. Och det gör mig så ledsen, säger Sacdiya Hassan. 

Polisen har varit tydlig med att man fortsatt utreder motiv.

Annika Roman är förvaltningschef för vård- och omsorg på Örebro kommun. Hon säger att kommunen fått information om vilka de döda är och vilka arbetsplatser som berörs. 

– Vi har satt in krisstöd ute på arbetsplatserna. Och inte bara på de arbetsplatser där vi har förlorat en kollega. Det finns behov av stöd på olika sätt även på arbetsplatser som inte är direkt berörda, säger hon.