My Sjölin och hennes exsvärmor Petra Nilsson har tillbringat hela dagen på sjukhuset i Malmö, där Mys tidigare man och Petras son opereras. Nu går de ut för att ta en cigarett i det fina vädret. De är helt överens om att utgången av valet var bra, då det kommer att bli ett regeringsskifte.
My Sjölin arbetar inom vården och Petra Nilsson är arbetssökande, och de känner sig båda som förlorare i den politik som har först de senaste två mandatperioderna.
– Det jag tycker har varit värst med Alliansen är alla privatiseringar. Annars finns det ju saker som har varit bra i deras program också. Som ensamstående och arbetssökande mamma hör jag till dem som är värst drabbade, men inte ens jag har fått så värst mycket mindre i plånboken. Men det viktiga nu är att de som har röstat för ett regeringsskifte förstår att det tar tid att förändra. Det går att lägga ner mycket på fyra år men att återställa tar längre tid än så, säger Petra Nilsson.
– För oss som jobbar inom vården har det varit kännbart med alla neddragningar. Vi går på knäna nu och har inga resurser, konstaterar My Sjölin.
Inget som förvånar
Att valets stora skräll blev SD:s framgång är inget som förvånar dem. Petra Nilsson tycker att övriga partier bör reflektera en del kring varför.
– En del av dem som röstade på dem kom själva hit som invandrare och har bott här länge. Det är människor som har arbetat mycket hårt för att kunna köpa sina hus. Det är inte konstigt om de nu är rädda för att det kan bli sämre för dem igen när så många kommer hit, säger Petra Nilsson.
De resonerar lite kring den flyktingpolitik som förs och samtalet landar i att båda tycker att man ska hjälpa människor i nöd, men att de tvivlar på att det är dessa mest lidande som lyckas ta sig till Sverige.
– För dem som har det värst hade det varit bra om de kunde söka asyl från platsen där de är. Eller på annat sätt bli hjälpta där, säger Petra Nilsson.
Några kvarter bort sitter vännerna Josef Ali Muhammed och Hussein Kansouj med varsin burk energidryck på den lilla uteserveringen utanför Pressbyrån på Södra Förstadsgatan. De bor båda i området och sitter ofta där.
– Det är här vi dricker vårt morgonkaffe. Och eftermiddagskaffe, säger Josef Ali Muhammed, som är professionell kampsportare.
De röstade i helgen men följer annars inte så noga med i vad som händer inom politiken.
– Jag är nöjd med resultatet i riksdagsvalet, men tycker att det är dåligt att det gick så bra för Sverigedemokraterna. Att så många valde dem måste bero på att människor är ledsna över något. På vad vet jag inte riktigt, säger Josef Ali Muhammed.
– Det beror nog på att Sverigedemokraterna tar upp saker som inte andra gör, säger Hussein Kansouj.
”Sverige är ett öppet land”
I Lund har Aline Studerund, Stefania Cicolini och Dora Paulik tagit en paus från pluggandet och sitter på studentkaféet Sol med varsin kopp cappucino. De läser en kurs i media- och kommunikationsvetenskap och är alla gäststudenter, Aline från Tyskland, Stefania från Italien och Dora från Ungern.
Att en svensk valrörelse har blåst förbi och landat i ett komplicerat valresultat är de alla medvetna om. Men det är bara Aline som har försökt att sätta sig in i vad partierna står för. Under valkvällen följde hon händelseutvecklingen på tv tillsammans med de svenskar hon delar lägenhet med.
Det som Aline Studerund förvånas mest över är att ett parti som Sverigedemokraterna har blivit så stora i ett land som Sverige.
– Sverige är ett så öppet land. Jag hade inte trott att ett sådant land skulle ha så extremistiska partier. Jag tror aldrig att ett parti som Sverigedemokraterna kommer att få så många röster i ett tyskt riksdagsval. Inte med den historia vi har, säger hon.
Aline Studerund väntar nu nyfiket på hur det politiska spelet kommer att utvecklas.
– Vad jag förstår har han som ska bli ny statsminister sagt att han ska regera utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Men jag undrar om han kommer att klara det, säger hon.
Bekymrade
Klockan 10 varje onsdag träffas kvinnorna på träffpunkten vid Kirsebergs torg i Malmö för att vara med på veckans stickkafé. De är som mest tolv personer. En del känner varandra sedan tidigare, andra har blivit vänner under de fem, sex år stickkaféet har funnits. Alla har ett handarbete med sig, men variationerna är stora både när det gäller skicklighet och ambitionsnivå.
– Jag stickar ett par sockor och om jag har tur så är de klara till jul. Det är billigare att köpa nya på Netto, säger Gudrun Karlsson och drar de andra med sig i ett skratt.
Kvinnorna runt bordet är, som de flesta i landet, bekymrade över hur det ska gå med regeringsbildandet.
– Det är ju rena röran. Men jag tycker att det är skönt att de försöker hålla SD utanför, kommenterar Birgit Nilsson.
Efter att ha kommenterat regeringsbildandet glider samtalet snabbt över till småprat kring vilka som inte har kommit till dagens kafé och vad det kan vara som håller dem borta och några granskar ingående bilderna till en stickbeskrivning. Prick halv 11 avbryts stickandet och de går ut i rummet utanför för att fika. De flesta tar en kopp kaffe och en halv fralla. Pratet fortsätter sedan om problemen med att leva med glutenintolerans och till filmen om Björn Afzelius som flera av dem vill se. Något mer sagt om valet blir det inte.
– Politik är bland de sista vi pratar om. Det finns nog inte två här som har samma åsikt, så det hade lätt kunnat leda till att vi blev ovänner, säger Gudrun Karlsson.
Vid Mårtenstorget i Lund sitter åtta grånade män på två bänkar, med utsikt över torghandeln och med ansiktena vända mot höstsolen.
– Det här är vår ljugarbänk, förklarar en av dem.
– Ja, här sitter vi som inte dricker, kommenterar mannen bredvid.
En brokig samling”
Männen brukar sitta där i stort sett dagligen. De bor alla i området runt omkring och nästan alla är ensamstående. Några har känt varandra sedan tidigare medan många har blivit bekanta under de timmar de har suttit där och snackat.
Politiskt består de av en brokig samling. På en bänk sitter två socialdemokrater och en centerpartist. Kompisen som står bredvid röstade på Sverigedemokraterna. Men trots att de valde olika partier i årets val så är de överens om en hel del. De har alla starka åsikter som de gärna ventilerar, även om ingen av dem vill ha sitt namn med i tidningen.
– Jag valde Sverigedemokraterna för att röra om i grytan. Det finns ett stort missnöje med de etablerade i dag. Många tycker också att det är fel att vi låter så många flytta hit när vi inte har bostäder och jobb åt oss själva, säger sällskapets enda SD-röstare.
En annan man, som med sina 88 år är äldst i gänget, nickar instämmande åt att det finns ett missnöje, men håller inte med om kompisens partival.
– Jag har jobbat hela mitt liv. Socialdemokraterna har ordnat det förr och jag litar på att de gör det igen, säger han.
”Inte lätt för Stefan”
Mannen bredvid lade sin röst på Annie, ”för jag har ju varit bonde”. Att ett samarbete mellan S och C är önskvärt tycker både han och kompisen som röstat socialdemokratiskt.
– Det blir inte lätt för Stefan nu. Men ett samarbete med Centern eller Folkpartiet är det absolut bästa för honom i det här läget, säger S-röstaren.