Men i juni i år kom nyheten att stödet ska dras in. Biståndspengar behövs till Ukraina och måste hanteras mer effektivt, heter det från regeringshåll. Beslutet togs utan föregående dialog med berörda forskare och över 250 ansökningar som forskare arbetat med i hundratals timmar fick plötsligt kastas.

Skarp kritik har riktats mot beslutet och frågan har uppmärksammats i både svensk och internationell media. Till exempel har över 600 forskare skrivit under en protestlista som Aftonbladet publicerade några dagar efter beslutet. Rektorer på 14 lärosäten i Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har också skrivit under ett eget protestbrev, som ännu inte besvarats, till utbildningsminister Mats Persson.

Långsiktighet viktig

Men om ministrarna nu har rätt i att stödet till utvecklingsforskning inte varit effektiv nog lär väl framsteg kopplade till forskningen inte vara det lättaste att hitta. Om detta har Johan von Schreeb, läkare och forskare vid Karolinska institutet i Stockholm och en av grundarna till svenska Läkare utan gränser, ett och annat att säga.

– Det svenska koleravaccinet Dukoral räddar liv i hela världen och har tagits fram tack vare forskning. Samarbeten med forskare i flera afrikanska länder har gett mer effektiva behandlingar för malaria och hiv, säger han.

Han nämner också nya behandlingar för tuberkolos, undernäring och minskad barnadödlighet som exempel på viktiga områden där forskningen bidragit till att rädda liv. Johan von Schreeb har också ärvt Hans Roslings – von Schreebs handledare under doktorandtiden – perspektiv om vikten av att arbeta långsiktigt.

– Han kunde se de stora frågorna, bygga förmågor över tid, investera i de unga och se vikten av att vi fortsätter tänka.

Givande och tagande

Johan von Schreeb påpekar att kunskapsdelningen går åt två håll. Ett konkret exempel är att kirurger i Sverige saknat erfarenhet av att operera skottskador. Sedan flera år anordnas utbyten med Sydafrika där svenska kirurger får lära sig att operera skottskadade. På så sätt blir det Afrika som hjälper Sverige.

– Det är ett givande och ett tagande. Något som verkar ha gått förbi de politiker som beslutat att nolla stödet till utvecklingsforskning. Forskning är inte en utgiftspost utan en investering till att gemensamt söka lösa de stora hälsoproblemen framför oss, säger han.

Även infektionsläkaren och KI-professorn i global infektionsepidemiologi Anna Mia Ekström påminner om att man tack vare svensk utvecklingsforskning hittat effektiva metoder för att förebygga hivsmitta mellan mor och barn, tagit fram vacciner och ökat kunskapen om säkra aborter i låginkomstländer.

– Svenska internationella forskningssamarbeten har gjort en väldigt stor skillnad. Men att bygga upp sådana här samarbeten tar ju decennier. Att forskningsanslagen stryps från Vetenskapsrådet, Sida, EU och WHO betyder att svenska forskares möjligheter att forska på till exempel de stora och viktigaste infektionssjukdomarna i världen som hiv, tuberkulos, malaria och antibiotikaresistens kraftigt minskar för att vi saknar den data som behövs i Sverige.

Kunskap kan gå förlorad

Isabell Schierenbeck är professor i statsvetenskap vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet och tror också att det är de långvariga och djupa samarbetena med universitet i det globala syd som kommer att påverkas mest.

– Det i sin tur påverkar forskning, medicin, innovation, teknik och samhällsvetenskap. Alltså vad man behöver för att lösa de globala stora utmaningarna. De tvärvetenskapliga stora projekten och internationellt samarbete kommer att ta stryk, säger hon.

Ingrid Öborn är professor i agrara jordbruksodlingssystem på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Hon har arbetat i och samarbetat med utvecklingsländer i över tjugo års tid.

– Jag är rädd att man tappar nätverken om man inte håller kvar kopplingarna till universiteten och kollegorna i Globala Syd. Inom mitt område går man då miste om kunskap kring hur man kan bereda och jobba med markanvändning för att stoppa erosion, att få vegetationen att komma tillbaka och få mer hållbara odlings- och betessystem, säger hon.

Oro över utvecklingen

Ingrid Öborn är också ordförande i Vetenskapsrådets kommitté för utvecklingsforskning som i flera år förespråkat högre anslag för utvecklingsforskningen men som nu tvingats stoppa alla utlysningar inom området.

– Vi ser vilken roll forskningen har inom biståndet. Så det är klart att alla är väldigt oroliga över den här utvecklingen som vi ser just nu.

En viktig sak kring utvecklingsforskningen som hon tror att många glömmer är att den också hjälper oss förstå biståndets förutsättningar så att biståndet fungerar bättre och mer effektivt.

– Det är så otroligt mycket pengar som går till bistånd och det kan ju bli fel. Det behövs därför forskning om både biståndssammanhangen och hur man utvärderar bistånd för att se till hur man får ett stort lokalt ägarskap, använder pengarna effektivt och undviker korruption.

”Koordinerat dråpslag”

Dagens ETC hade velat fråga utbildningsministern Mats Persson (M) om vad han anser kring forskarnas kritik och de stora konsekvenser forskningsfältet nu påverkas av efter ett hastigt politiskt beslut.

Men enligt hans pressekreterare ligger frågan på biståndsministern Johan Forssells bord. Denne hänvisar i sin tur till en replik i Aftonbladet. När Dagens ETC påpekar att repliken är långt ifrån uttömmande på de svar vi söker upphör kommunikationen.

I uttalanden som Johan Forssell gjort i medier och sociala medier spelar han ner betydelsen av beslutet genom att hävda att det endast handlar om två procent av Vetenskapsrådets anslag. Forskare har bemött det påståendet genom att förklara att det är hela anslaget för utvecklingsforskningen och att man inte nödvändigtvis kan ansöka om övriga anslag, eftersom många av dessa är öronmärkta till specifika och smalare forskningsområden.

– Det är ett koordinerat dråpslag mot allting som har med utvecklingsforskning att göra så att svenska forskare och universitet nu inte kan bedriva forskning längre. Jag tror inte att de flesta svenskar förstår hur allvarligt det här är och vilka enorma konsekvenser det får på svenska universitet och för Sveriges internationella rykte som samarbetspartner, säger Anna Mia Ekström.