– Det spelade ingen roll vad vi hade för anledning att gå ut. Om någon såg oss skulle de börja prata, säger hon.

Pappan flydde till Sverige och några år senare, 2010, kom familjen efter. Här fortsatte våldet och hoten. Det krävdes inte mycket för att pappan skulle explodera och till slut såg mamman ingen annan utväg än att lämna honom.

Hon hade bara varit i Sverige några månader och kunde bara ett enda ord på svenska. ”Tolk”. Men när hon började gråta under en SFI-lektion och läraren frågade vad som var fel, räckte det enda ordet för att få hjälp.

Samma eftermiddag flydde mamman och Lina med en liten väska som enda packning. Lina kommer fortfarande ihåg hur de hoppade ut genom fönstret på första våningen och sprang allt vad de orkade till en väntande bil.

– Jag minns att mamma sa till mig ”spring så fort du kan och titta inte tillbaka”.

”Har haft tur”

Tio år har gått sedan dess. I dag lever Lina med skyddade personuppgifter. Men sam­hället har mer än en gång gjort misstag som lett till att pappan kunnat hitta henne. En gång skickade socialtjänsten ett brev hem till honom där Lina och mammans adress stod. En annan gång lämnade Telia vidare hennes uppgifter till Eniro så att vem som helst kunde hitta hennes telefonnummer och adress på deras sajt.

Lina har nästan tappat räkningen på hur många gånger hon har flyttat för att komma undan pappan. Det kringflackande livet med ständiga skolbyten har gjort att hon inte gått ut gymnasiet. Nu pluggar hon in gymnasiet på en folkhög­skola. Och den här gången är hon fast besluten om att inte låta pappan stoppa henne. Om han hittar henne igen tänker hon inte backa.

– Om jag märker att någon närmar sig kommer jag att skrika så högt jag kan. Om ingen reagerar på mitt skrik så visar det vilket samhälle vi lever i. Jag ska inte behöva leva i ett fängelse. Det är han som ska sitta i fängelse, säger hon.

Hon säger att hon trots allt har har haft tur och fått bra hjälp av samhället. Men hon tror att det är många som inte får den hjälpen de skulle behöva.

– Jag har haft tur som har haft min mamma. Om hon inte hade bestämt sig för att vi skulle lämna familjen så hade det inte skett. Många som utsätts för förtryck har inte samma tur som jag, för dem är mamman en del i förtrycket, säger hon.