Åttaåriga Domino Kai och hans storebror hade varit på stan med sina föräldrar när de blev sugna på att fika. Familjen gick in på det närmsta konditoriet och brorsorna började leta efter ett ledigt bord. Innan de hade hunnit sätta sig kom personalen fram till föräldrarna och bad dem lämna konditoriet. Domino frågade föräldrarna varför de var tvungna att gå därifrån, men föräldrarna svarade undvikande och föste ut barnen för att hitta ett annat konditori som tog emot dem.
Efteråt kunde Domino Kai inte släppa det som hänt utan han återkom ofta till den konstiga händelsen på konditoriet. När han tänkte på det fick han en stor klump i magen och han undrade om det var han som hade gjort något fel. Varför skulle annars hans familj inte få fika bland de andra småbarnsfamiljerna i Jönköping?
– Det var första gången jag såg in i antiziganismens ögon, säger Domino Kai.
Blev dramapedagog
Han är uppvuxen i Jönköping med fem helsyskon och finska föräldrar som höll hårt på de romska traditionerna. Domino Kai bestämde sig tidigt för att engagera sig mot samhällets orättvisor. Som ung gjorde han det genom att skriva debattartiklar och uppvakta politiker. När han insåg att det inte räckte utbildade han sig till dramapedagog och gjorde kulturen till sitt vapen. Sedan blev han mer övertygad om att förändringen måste komma uppifrån. Han vidareutbildade sig och började arbeta som tjänsteperson på Diskrimineringsombudsmannen och som politisk sakkunnig i minoritetsfrågor inom Europaparlamentet.
Sedan två år tillbaka är han enhetschef på det nystartade Romano Center i Väst. Till de nya lokalerna på Första Långgatan kommer romer för att få hjälp med att leta utbildningar, söka förskoleplatser och överklaga felaktiga myndighetsbeslut. Även tjänstepersoner kan vända sig hit för att lära sig mer om romers språk, kultur och historia. Centret är unikt i sitt slag och tanken är att de så småningom ska nå ut till hela regionen.
Flera bakslag
Att det numera finns ett centrum som stöttar personer med romsk bakgrund är en stor seger för Domino Kai och andra som arbetar för romers rättigheter. Men de senaste åren har nyhetsflödet fyllts av flera mörka händelser riktade mot romer. För sex år sedan avslöjade Dagens Nyheter att den skånska polisen hade ett hemligt register över tusentals romer varav många var barn. Året därpå visade en granskning av Sveriges radio att tio bensinmackar i Stockholmsområdet nekade en person i traditionella finsk-romska kläder att hyra bil. När reportern frågade en halvtimme senare fanns det lediga fordon på alla mackar.
– Jag minns alla de händelserna med sorg. Oavsett hur mycket svensk du är, om du vuxit upp här, jobbar och betalar skatt... Då och då påminns du ändå om att du inte har samma rättigheter som alla andra.
Samma sorg känner han när hans bekanta byter till svenskklingande namn för att öka sina chanser att bli kallade till arbetsintervjuer. När han möter människor som inte vågar säga att de är romer eller bara använder sina traditionella kläder och smycken när de är hemma. Själv har han alltid varit öppen med sin bakgrund. Inte så att han presenterar sig som rom det första han gör, men hans föräldrar var noga med att syskonen skulle komma ihåg var de kom ifrån.
– Jag har aldrig haft en tanke på att gömma min romska identitet, men jag har varit med om en del hotfulla situationer då jag hade önskat att folk inte hade vetat om det.
Skuld inför tiggare
De senaste åren har många romer kommit till Sverige för att tigga om pengar eller sälja tidningar. Domino Kai vet inte om han reagerar annorlunda än andra när han passerar en romsk man med en pappersmugg eller en kvinna som säljer tidningar på Järntorget. Tidigare kände han ett stort ansvar att hjälpa allihop. Nu har han insett att det är en övermäktig uppgift. I stället har han och ett gäng vänner blivit faddrar för några romska familjer i Göteborg. Ändå får han ibland skuldkänslor när han passerar någon som behöver hans hjälp.
– Jag känner ofta skuld även om jag vet att det inte är mitt fel. Att jag får äta mig mätt, att jag får läkarvård och att jag har varmvatten hemma.
Han upplever att det finns en utbredd uppfattning om att romer som tigger har valt att göra det. Människor undrar varför de inte tar några andra jobb och tror att de frivilligt håller sig på samhällets utkant.
– Man antar sådana saker eftersom det är en lätt väg att slippa ta ansvar för situationen. Det är enkelt att bara rycka på axlarna och säga ”jag vet hur de är”. Men såklart är det inte ett mänskligt beteende att stå utanför gemenskapen och vara nöjd med att bara titta på. Alla vill ha varmvatten, tak över huvudet och skola för sina barn. Man vill ha trygghet och värme.
Bemöts efter utseende
Det har gått många år sedan Domino Kai och hans familj blev avvisade från konditoriet i Jönköping och han upplever att saker har blivit bättre. Romer har erkänts som en nationell minoritet och har fått tydligare rättigheter. Det nya romska centrumet är ett exempel på att Göteborg ligger i framkant. Ändå ser Domino Kai hela tiden exempel på att människor har fördomar som gör att de behandlar romer annorlunda.
– Hur man blir bemött som rom idag beror mycket på hur man ser ut. Om man har attribut från en romsk grupp eller om man genom samtalet visar att man är rom, då ramlar det ofta ner stigmatiserande bilder hos den man pratar med. Det händer något i den sekunden som kan göra att romer får sämre service eller kortare bemötande. Jag ser hela tiden att en del romer blir misstrodda när de söker hjälp, säger han.
En annan förändring är att Domino Kai är betydligt mer medveten om sina rättigheter än hans föräldrar var den där dagen på konditoriet. Om han hade blivit avvisad från ett café utan anledning idag hade han inte smitit vidare till nästa. Han hade försökt dokumentera händelsen och gjort en DO-anmälan. Att han väljer upprättelse framför tystnad tror han beror på att han, till skillnad från föräldrarna, har fått gå i skolan.
– Jag har tagit tre olika examen genom åren och det har öppnat dörrar till olika arbeten där jag har lärt mig mer om rättigheter. Jag har också haft många människor omkring mig som sagt ”böj inte på huvudet, sträck på dig i stället”.
