Lärarförbundets ordförande Elisabet Molander och fritidspedagogen Lisa Olsson står på Kassmyraskolans skolgård i Tumba och gör sandbakverk tillsammans med sjuåringen Max.
I dag är få barn här eftersom det är höstlov.

– Situationen på fritidshemmen är bekymmersam. Det är en stor fråga bland våra medlemmar och något vi måste komma åt från flera håll, säger Elisabet Molander.

Lisa Olsson har jobbat här på fritids i elva år. På hennes avdelning jobbar sju vuxna med 80 barn.

– Barnen har delats in i grupper om sex. Sedan gör vi olika aktiviteter med de olika grupperna. Annars skulle det inte fungera. 

Enligt Skolverkets statistik gick det 120 barn på varje kommunal avdelning i Botkyrka förra året, snittet för hela landet var 40 barn. Ebba Östlin (S), utbildningsnämndens ordförande, kan inte komma på ett enda fritids där 120 barn skulle få plats.

– Det handlar om hur man redovisar statistiken. I flera skolor har man organiserat alla fritidsavdelningar som en enda. Barngruppernas storlek är ett dåligt mått på kvalitén, säger hon.

Samtidigt påpekar hon att Botkyrka, till skillnad från trenden i övriga landet, har ökat personaltätheten de senaste åren. Men även om man tittar på den ligger kommunen sämre till än resten av Stockholms län och landet i stort. 13,7 barn ska varje vuxen ta hand om här, mot rikssnittet på 12,8.

”Alltid någon sjuk”

Isabel jobbar på ett fritids i norra Botkyrka sedan några månader tillbaka. Här är situationen så pressad att hon redan har pratat med rektorn om att hon håller på att bli utbränd.

– Vi har ungefär 100 barn på vår avdelning och sex personal. Är alla i personalen här så funkar det okej, men det går knappt en vecka utan att någon är sjuk och vikarierna känner inte barnen. Det är då allt ansvar faller på mig som inte är utbildad fritidspedagog. Jag kan inte hjälpa 20 skrikande barn. Tiden räcker inte till för att ge alla barn den tid de behöver, berättar Isabel.

Hon heter egentligen något annat, men vill inte att hennes riktiga namn ska stå med i tidningen eftersom hon inte vill att skolan ska bli uthängd. 

”Måste säga ifrån”

Isabel berättar om känslan av att inte räcka till och att hon efter arbetsdagen känner sig helt utmattad, men hon står ut för barnens skull.

– Jag älskar att jobba med barn och vill visa dem att det finns vuxna som verkligen bryr sig.

Det är kanske just där problemet ligger, tänker Lisa Olsson i Tumba. 

– Vi är ett speciellt folk som jobbar med det här. På mitt fritids tycker jag att vi lyckas att leva upp till läroplanen eftersom vi hela tiden trollar med knäna. Men vi måste säga ifrån och lyfta oss själva. Vi har faktiskt 3,5 års högskoleutbildning, säger Lisa Olsson.

Ska ha förstelärare

Men det är bara 32 procent av fritidshemspersonalen i Botkyrka som har högskoleutbildning. 

– Vi har svårt att rekrytera behörig personal. Det beror på att det saknas utbildningsplatser för fritidspedagoger i Stockholmsområdet, säger Ebba Östlin. 

Kommunen satsar på att rekrytera utbildad personal och har bland annat inrättat förstelärare på fritidshemmen. Det tycker Lärarförbundet är bra. 

– Jag tycker att det är viktigt att se att fritidshemmen är en del av skolan och att allt i skolan kuggar i varandra. När fritids inte fungerar blir det tungt för hela skolan, säger Elisabet Molander. 

Lisa Olsson håller med, men tycker att det viktigaste är att fritidshemmen får egna lokaler.

– I dag är vi i samma klassrum som barnen är i på dagarna. Det gör att vi alltid måste plocka undan efter oss och inte kan göra saker som tar längre tid. Det skulle gynna barnen mycket att få byta miljö under dagen.