"Jag ignorerade alla varningssignaler"

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag väntade in i det längsta och trodde att det skulle gå över. Det var en befrielse att släppa taget och ta till sig att jag var sjuk och att det får ta tid att bli frisk, även om det har varit en process. 

Timea Bergström, som bor i Njurunda, hade jobbat inom vården ett tiotal år samtidigt som maken jobbade väldigt mycket. Hon försökte pussla ihop jobbet mellan det att de två barnen, sex och tolv år gamla, skulle hämtas och lämnas på skolor och olika aktiviteter.

– Det blev väldigt stressigt och därför började jag i stället jobba med att sköta bokföringen i makens företag och det fungerade bra till en början.

Men snart kom förfrågningar om hon ville ta arbetspass på sin gamla arbetsplats. Till slut jobbade hon dagtid på företaget och ofta kvällar inom vården.

– Man ville ju ställa upp och tacka ja men det blev för mycket.

Jämsides med arbetet fortsatte hon att serva barnen, hålla hemmet snyggt och lagade alltid hemlagad mat.

Inga halvfabrikat

I hennes hus skulle det inte serveras halvfabrikat och diskbänken skulle alltid vara skinande blank.

– Jag ville vara duktig och prestera högt som fru, som mamma, kompis och arbetskollega. Man tror att man är så stark att man inte kan bli utbränd och att det räcker att lägga i en extraväxel, men till slut finns det ingen kvar.

Hon fick många varningssignaler på att tempot var för högt men lärde sig att ignorera dem.

Tröttheten var lätt att bortförklara men stressen gjorde även att hon blev yr och hon kunde missa viktiga datum eller leta borttappade saker i flera timmar.

Inte ens när signalerna ökade i styrka tog hon dem på allvar. När det blev för mycket kräktes hon och i nästan ett halvår sov hon inte mer än tre timmar per natt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det var det värsta av allt, men utmattning är något som smyger sig på och man försöker intala sig att det är något fysiskt fel, säger Timea Bergström.

I juli nådde hon gränsen och sökte hjälp på vårdcentralen.

– Sömnbristen gjorde mig helt tom, jag orkade inte längre och barnen förtjänade en pigg mamma.

Timea Bergström bad om all hjälp hon kunde få. Prio ett var att få ordning på sömnen och det i kombination med samtalsterapi har hjälpt henne att fungera bättre även om vägen tillbaka är lång.

Hon berättar hur hon tar små, små steg för att mår bättre och hur hon lärt sig sänka kraven på att alltid ha välstädat och hemlagat. I stället gör hon det hon mår bra av i stunden som att träffa en vän, plantera blommor eller ta en promenad.

Undviker skärmar

Hon jobbar på att komma tillbaka genom att ändra sitt tänkande och lära sig vara mindre duktig. Hon föredrar tystnaden, vilar utan en massa yttre stimuli och undviker tv-tittande och datorer så mycket som möjligt.

– Jag tror att man måste omvärdera hela sitt liv för att inte hamna där igen och det har jag bestämt mig för. Jag har lärt mig mycket om mig själv och försöker lära mig att bli lite mer ego, sortera bort det som inte är ett måste och våga säga nej.

Hon hoppas att sprida kunskap för att kanske hjälpa någon som är på väg in i eller har drabbats av utmattning.

– Det är inget att skämmas för och du är varken galen eller lat. Skäms inte för att söka hjälp, ju längre du väntar desto längre tid tar det innan du kan komma tillbaka.