Frågorna kan menas på allvar, de kan vara skämtsamma. Kanske beror de på illvilja eller bara okunskap. Oavsett avsikt gnager de sig in i självbilden. Det säger 16-åriga Mehmet Celep, när han tillsammans med Shivaani Muthulingam, också 16 år, möter Dagens ETC på tidningens redaktion.

– Till slut börjar man tro på det. Jag kanske har kriminella gener, jag kanske är en dålig människa, eller kanske inte ens kan klassas som människa.

De båda ungdomarna har arbetat på Fanzingo, ett mediehus med bas i Stockholmsförorten Alby som lyfter underrepresenterade ungas röster. Nyligen gav Fanzingo ut en kartläggning av representationen i svenska medier utifrån ras, som de definierar som sociala konstruktioner om bland annat vithet och icke-vithet, kön och ålder. 

Resultatet visar på en nedslående snedvridning. 

Medier isolerar förorten

För samtidigt som mer än var fjärde person i Sverige har utländsk bakgrund, är nästan nio av tio av de som kommer till tals i media vita. 30 procent av befolkningen är under 25, men bara var tjugonde person som får uttrycka sig i media hör till den ålderskategorin. 

Dessutom är det vanligare att nyheter där unga och icke-vita nämns eller kommer till tals har en negativ vinkel om dödsfall, brott och integration. 

Medier har bidragit till en negativ bild av förorten, vilket gör förortsborna mer isolerade, förklarar Mehmet Celep.

– Jag har frågat folk i min skola om de vill komma till Storvreten där jag bor, men då säger de att de inte vet om de kommer få för sina mammor.

Storvreten är ett bostadsområde i Tumba i Botkyrka söder om Stockholm. Det byggdes mellan 1966 och 1972 som del av Socialdemokraternas miljonprogram. Idag finns det med på polisens lista över utsatta områden, och det är just som farlig och våldsam som orten ofta porträtteras i media.

– Människor är mycket mer intresserade av att läsa om det som är negativt än det som är positivt. Men det är ändå är viktigt att man också lyfter fram det som är bra i förorten. Man uppfattar sin omgivning på ett helt annat sätt när det enda man får höra om den är negativt, säger Shivaani Muthulingam, boende i Norsborg i norra Botkyrka.

Har ni sett några exempel på positiva vinklar om förorten?

– Helt ärligt, nej, säger Mehmet Celep.

– Jag har inte läst en enda bra artikel om förorten. Kanske finns det i lokaltidningarna, men inte i de stora tidningarna som människor läser. 

Vill ha fler unga redaktioner

På Fanzingo har de fått arbeta med saker som intresserar dem, och ge andra en chans att känna sig hörda, säger Shivaani Muthulingam. 

– Det var en underbar upplevelse. Man fick lära sig så mycket, man fick träffa ungdomar som har liknande intressen och personer som var jätteambitiösa och engagerade i sitt jobb.

Hon önskar att fler redaktioner tar efter Fanzingos exempel och upprättar en ungdomsredaktion där man kan arbeta extra eller över sommarlovet och producera tidningar för ungdomar. Det kan handla om åsiktsjournalistik, sportjournalistik eller vad som helst, säger hon. 

– Det hade varit ett bra sätt att sprida skrivkonsten till ungdomar, få dem att känna sig inkluderade. 

Nu väntar två år till på gymnasiet för Shivaani Muthulingam och Mehmet Celep. Och sedan? Journalisthögskolan? Kanske. De skickar med ett råd till andra ungdomar från utsatta områden som vill arbeta med journalistik:

– Det är aldrig för sent att påverka. Om du verkligen känner att du eller folk i din omgivning är underrepresenterade, då är det bara att ta steget fram och göra det som behövs.